Fortsättning på Anden och dopet i apostlagärningarna
Dopets kraft
Men hur är det då om man inte blir döpt, som till exempel den botfärdige rövaren på korset? Kan man bli född på nytt utan att vara döpt? Javisst kan man det! Det är samma kraft i alla nådemedel. En del människor blir kristna – det vill säga troende och pånyttfödda – genom att höra Guds Ord, och så blir de döpta därefter. Andra blir döpta först, och får sedan höra Guds Ord. Det är de små barnen det. Vi har sett att Bibeln lär att dopet föder på nytt, men Bibeln säger också Guds Ord föder på nytt. Det är ingen motsättning. Vi läser i Första Petrusbrevet: Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. (1 Petr. 1:23) Och detta kan ha skett i dopet eller av en predikan med Guds ord. Så det är verkligen ingen motsättning när sankt Petrus litet senare i sitt brev skriver att dopet frälser: Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Dopet har ju sin kraft av Guds ord som är förbundet med det. Ibland kallar man också dopet – och nattvarden – för ”ett synligt ord”.
Är dopet nödvändigt?
Men om man kan bli född på nytt utan att vara döpt, hur kan man då säga att dopet är nödvändigt för saligheten? Dopet är inte nödvändigt för saligheten i den meningen att det i varje enskilt fall krävs att man skulle vara döpt för att överhuvud taget kunna bli frälst, se stycket före, men Jesus har i missionsbefallningen sagt att vi ska bli döpta, och då ska vi naturligtvis se till att vi blir det! En kristen kan inte med vett och vilje göra mot det Jesus säger. Det är nödvändigt för en kristen att följa Jesu anvisningar och alltså bli döpt. Låt oss se till exempel på hur det gick till den första pingstdagen när Petrus predikade för alla de judar som var församlade i Jerusalem:
När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. (Apg. 2: 37ff.)
Eller vi kan se på det som hände i Filippi, där fångvaktaren ville bli kristen och frågade:
”Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” De [Paulus och Silas] svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.” Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. (Apg. 16:30f.)
Ska dopet ske i endast Jesu namn?
Men, åter till stället i Apostlagärningarna! De [samarierna] var endast döpta i Herren Jesu namn. Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.
Kanske var felet här att de endast var döpta i Jesu namn? Att de alltså inte var döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, utan bara i Jesu namn? Var det därför de saknade den helige Ande?
Att dopet ska förrättas endast i Jesu namn – alltså inte i Faderns, Sonens och den helige Andes – har hävdats av en del. I USA uppstod för drygt etthundra år sedan rörelsen Oneness Pentecostalism, som avvisar treenighetsläran (på svenska säger vi Oneness-rörelsen, vilket man ju kan fundera på om det är svenska…). Den växte fram som en del av pingstväckelsen när den bröt fram i USA på nittonhundratalets början, och det var verkligen inte någon liten rörelse, utan det var en ganska stor del av det som hände där och då. Rörelsen sägs nu ha omkring trettio miljoner medlemmar världen runt, de flesta i USA. Även i Sverige finns det någon enstaka sådan församling.
Sådana församlingar döper endast i Jesu namn, och de säger att det är så det ska vara. De säger alltså: Jag döper dig i Jesu namn. Som stöd för detta hänvisar de till Apostlagärningarna, där det står fyra gånger om dop i Herren Jesu namn. Första stället är efter Petrus pingstpredikan, då han sade till dem som fick ett styng i hjärtat av sorg över sina synder, när de frågade vad de skulle göra: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. (Apg. 2:38) Så motiverar de sin ståndpunkt.
Det första vi vill säga, är att om Jesus före himmelsfärden gav sin kyrka uppdraget att döpa i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, så kan väl inte sankt Petrus tio dagar senare, på den första Pingstdagen, som apostel med Andens direkta ledning mena att man inte skulle göra det? Och inte vi heller kan väl göra annorlunda? Har Jesus sagt något, så är det ju så! Vi är bundna av hans ord och föreskrift.
En andra sak att lägga märke till angående dop i Jesu namn, är att Petrus inte instruerar någon att använda dopformeln ”Jag döper dig i Jesu namn”, nej, han talar om dopet med dessa människor som bör döpas. När Jesus instiftade dopet, talade han däremot till apostlarna, som skulle utföra dop, som skulle döpa. Han instruerade dem. Men när Petrus talade till judarna den första Pingstdagen var det en annan situation. Och det är så i alla de fyra ställena i Apostlagärningarna, inget av dessa ställen är någon instruktion till dopförrättaren, utan de är en beskrivning av vilket dop man menar. Ordet ”dop” kan avse flera saker, så sankt Petrus säger helt enkelt åt dem att de ska låta döpa sig med det kristna dopet som Jesus instiftat, det dop som för med sig allt som Jesus utfört och åstadkommit: syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelse och evigt liv. Jesus är central i dopet, så det är inte konstigt att det omtalas som ett dop ”i Jesu namn.”. Sankt Paulus skriver i sjätte kapitlet av Romarbrevet: Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Att döpas är att förenas med Jesus i hans död. Men detta hindrar inte alls att dopet skedde i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
Fortsättning följer.
stpauli.live 