Så vill jag nu avrunda min bloggserie om Nils-Olov Nilssons bok ”Israel” och kiliasmen, läran om tusenårsriket. Denna lära var i olika varianter allmän i Sverige inom (de baptistiska) frikyrkorna (baptister, pingstvänner m.fl.) fram till nittonhundrasjuttiotalet. Men sedan har den gradvis försvunnit i stor utsträckning. Nu förekommer den allmänt väl endast inom trosrörelsen (Livets Ord etc.). Tidningen Dagen skrev i september 2022 en artikel om detta: Frikyrkan och den sista tiden – läran det tystnade om.

Hur ska man se på att kiliasmen försvagats mycket inom till exempel pingströrelsen? Naturligtvis är det bra när falsk lära försvinner och mer biblisk lära kommer i stället. Men samtidigt är det komplext. För när vi ser på de traditionella svenska frikyrkorna, så har man med tiden (under nittonhundratalet och framåt) inte bara släppt läran om tusenårsriket, utan man har släppt annat också. Den teologiska liberalismen och existentialismen har svept fram bland dessa kyrkor. Starkast stod pingströrelsen emot dessa inflytanden, men även de har tydligt försvagats teologiskt. Utvecklingen (förfallet) kan väl anses ha startat efter Lewi Pethrus’ död 1974. Så nu, under 2022, har Niklas Piensoho, föreståndare för Filadelfia i Stockholm, den största pingstförsamlingen i Sverige, bland annat öppnat för den allmänna, ”moderna” uppfattningen i HBTQ-frågor. Han har fått skarp kritik, men hans ställning som pastor i församlingen synes vara ohotad, och hans youtubeinslag i ämnet har inte tagits bort. Pingstledaren Daniel Alm anser att man inte ska rösta om dessa frågor, det ‘leder bara till splittring’. Även om det kan anses vara ett gott uppsåt att inte splittras, så är det dock i verkligheten en ”lägga locket på”-taktik som kommer leda till att falska läror lättare får fäste inom pingströrelsen. Det bibliska förhållningssättet är att man går igenom dessa frågor och visar på Bibelns undervisning och inte accepterar att man förkastar Guds Ord.

Till detta kommer att nu, i februari 2023, har församlingsledningen i Filadelfia Stockholm lagt fram ett förslag om stadgeändring så att barndöpta kristna ska kunna bli medlemmar i pingstförsamlingen utan att behöva döpas som vuxna! Detta har Piensoho menat länge, och nu verkar han ha fått med sig församlingsledningen på det. Naturligtvis är baptismen (att endast vuxnas eller ungdomars dop är giltiga) obiblisk, men hur ska det gå om man inte förmår hålla fast vid sin kyrkas bekännelse? Då raseras grunden! Det stora problemet är att man steg för steg har släppt tron på Bibeln som Guds Ord. En av Filadelfias egna medlemmar kritiserar pastor Piensoho och skriver helt riktigt: Ytterst handlar det som nu sker i Filadelfia i Stockholm om bibelsynen.

Bibeln innehåller både partier som ska förstås bokstavligt och sådant som är andligt, bildligt. Det ur mänsklig synvinkel enklaste förhållningssättet är att läsa allt på samma sätt, att ha en enda tolkningsmetod, men då förenklar man och kommer i strid med Guds Ord. Om man tolkar det som ska förstås bokstavligt (till exempel att Jesus gick på vattnet och att han uppstod fysiskt) på ett bildligt sätt blir man liberalteolog. Om man tolkar det som ska förstås bildligt (såsom GT-profeternas utsagor om fridsriket) på ett bokstavligt sätt blir man kiliast.

En kristen ska följa det som Mose befallde Israels barn efter att han gett dem tio Guds bud: Var noga med att göra vad Herren, er Gud, har befallt er. Vik inte av, vare sig till höger eller till vänster. Den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå skall ni alltid följa. (5 Mos. 5:32f.) Lägg märke till att detta kan vara svårt, Mose säger att vi ska vara noga med att följa Guds Ord! Vi behöver anstränga oss.

För Israeliterna som tågade ut ur Egypten ledde den väg som Gud befallt bokstavligen till Israel. Mose fortsätter citatet ovan: så att ni får leva och det går er väl och ni får ett långt liv i det land som ni skall ta i besittning. Denna vers är också Guds Ord, men det var sagt till ett visst folk i en särskild situation. Det är Guds Ord, det är helt och hållet sant, det är skrivet för vår skull också, för att styrka vår tro. Men i denna bloggserie har jag visat att det i nya förbundet leder vägen inte till det jordiska Jerusalem, utan till himmelen. Som det står i Skriften:

Här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma.  (Hebr. 13:14)

Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder.   (Gal. 4:25f.)

(I och med detta inlägg gör jag en paus från bloggskrivandet, för att förbereda kyrkodagarna. På återhörande!)