Månad: september 2020

Det kristna broderskapet – II

Vidare i Matteusevangeliet

Vidare i Matteusevangeliet! I det tolfte kapitlet hos Matteus kommer den händelse som vi förut hörde om från Markus 3, om när Jesu moder Maria och hans bröder kom till honom: Han svarade: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?” Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: ”Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor.”  Här tydliggörs det kristna broderskapet.

(När vi nu ändå detaljstuderar ordet ”broder”, kan jag ju tillägga att ordet i grekiskan också kan betyda styvbror eller kusin. Vi vet alltså inte om Josef eller Maria hade fler barn, det var kanske kusiner som kom till Jesus. Det här är en öppen fråga.)

Så i det tolfte kapitlet införs tydligt det kristna broderskapet i Matteus–evangeliet. Och går vi vidare till det artonde kapitlet, är det tydligt att det gäller förhållandena i församlingen, bland bröderna:

Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 

Här ser vi också att broderskapet kan avslutas. Den som försvarar synden ska uteslutas, och är då inte längre en broder.

Det handlar inte om att uppnå en församling utan syndare, ty det går inte, utan det handlar om att synden inte ska försvaras. Man kan inte vara kristen och stjäla eller leva i äktenskapsbrott till exempel.

Vi ska alltid vara mycket villiga att be om förlåtelse och att förlåta varandra. Direkt efter det här stycket gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.

Så kristna ska vara fridsstiftare, samtidigt som det gäller att hålla ordning och reda. NuBibeln gör det inte. Översättaren har inte förstått Bibelns lära om det kristna broderskapet, utan översätter Matt. 18:15: Men om din nästa har begått en synd mot dig, så gå till honom enskilt och tillrättavisa honom. För att göra dem rättvisa ska man dock säga att de har infogat en egen rubrik: Om en troende har handlat fel, men deras översättning måste dock kallas felaktig.

Det sista stället i Matteusevangeliet jag vill ta upp, är det om den yttersta domen, om fåren och getterna (kap 25). Jesus säger till fåren:

Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Och här betyder alltså bröderna de medkristna. Ofta har man velat förstå ordet bröderna här med alla människor, men det passar inte in. Som vår förre kyrkoherde Staffan Bergman skriver i sin domssöndagspredikan: Jesu bröder är således inte alla nödlidande i världen, som man ofta har velat få det till. Dem skall vi som kristna naturligtvis också hjälpa. Men det är inte det Jesus talar om här.  (Den allmänna kärleken, den står det om till exempel i Gal. 6:10: Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.)

Och Peter Fjellstedt skriver med samma innehåll i sin kommentar och påpekar att ”Dessa mina minsta bröder” inte avser hedningarna: De trogna har även gjort gott mot de otrogna, enligt den allmänna kärleken. Men det goda de gjort, enligt den broderliga kärlekens lag, är dock det viktigaste, det som huvudsakligen kommer i fråga.

Jesus talar alltså här inte om något slags allmänmänskligt brödraskap när han säger ”dessa mina minsta bröder”. Han avser inte människor i allmän­het. Han talar till de kristna, till fåren, och talar om sina minsta bröder, som också är de kristnas bröder.

Att denna tolkning är riktig ser vi också på vad Jesus säger när han kommer till getterna: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Här står det alltså inte ”bröder”. För getterna har inga bröder! De har inte Gud till sin Fader.

Sammanfattning

Så kan jag här sammanfattningsvis fastslå, att jag inte funnit att Skriften någonstans använder ordet ”broder” synonymt med ”nästa” (medmän­niska i allmänhet), även om anvisningar beträffande bröder och medmän­niskor i allmänhet kan stå tillsammans och om vartannat. Gud är inte alla människors Fader, utan Fader är han för dem som är hans barn, för dem som genom tron är Guds barn och rättfärdiga.

Det kristna broderskapet – I

Bibeln lär att de kristna är bröder

Detta andliga brödraskap bland de kristna, kommer sig av att vi har samme fader, nämligen Gud. Vi är Guds barn, och därför är vi bröder och systrar i tron. Detta barnaskap hos Gud är grundläggande i kristendomen. Att Gud är vår Fader och vi kristna hans barn.

Detta brödraskap syns på väldigt många ställen i NT, särskilt efter evan­gelierna. De som hör till den kristna församlingen är bröder, vi ser det direkt i Apostlagärningarnas första kapitel när de första kristna var församlade i Jerusalem:

Alla dessa [de elva apostlarna] höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder. (jordiska bröder) En av de dagarna trädde Petrus fram bland bröderna – omkring etthundratjugo personer var då samlade – och sade: ”Mina bröder…  

Eller tänk på alla Paulus brev. Till församlingen i Rom skriver han:

Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad. 

Eller inledningen till Kolosserbrevet: Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från vår broder Timoteus, till de heliga i Kolosse, de troende bröderna i Kristus. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader.

Broder i Matteusevangeliet

Det finns många sådana klara ställen om det kristna brödraskapet i Apostla­gärningarna och breven. I evangelierna är det kanske inte lika enkelt att avgöra om det menas det kristna brödraskapet eller det judiska. Jag tänkte nu gå igenom Matteusevangeliet. Vi startar i Bergspredikan (kapitel 5-7), där säger Jesus till lärjungarna:

Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.  – – –

Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.

Så när Jesus sedan säger Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, då bör broder avse de kristna. Även om det ännu bara var judar som var kristna.

Litet senare säger Jesus: Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? och då ställer han bröder i kontrast till hedningar, och det pekar ju mot att bröder här kanske skulle kunna avse judarna.  Hur som helst kan vi dock konstatera att den kristna försam­lingen inte hade grundats än när Jesus sade detta, så då fanns ännu ingen distinkt skillnad mellan kristna och judar.

Exkurs om fakta och tolkning

Jag vill här göra en liten utvikning, om hur viktigt det är att kunna grund­språken. Inte så att Bibelns budskap är dunkelt om man läser översätt­ningar, men när man kommer till detaljtolkning behöver man grund­språken. Jesus säger, som ni hörde, i Bergspredikan: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen. Vi som nu studerat vad ordet broder betyder, vi förstår att det avser en jude eller kristen. Men om man läser i den nya svenska översättningen nuBibeln, som kom 2015, så skriver de: Men jag säger er: det räcker med att man blir vred på någon, så ska man dömas.  Detta är en riktig utläggning, men det är dock en utläggning. I grundtexten står det broder. Nu är det ju inte brodern som är i fokus i det här avsnittet, utan Jesus undervisar här om hjärtats ren­het, det vill säga hjärtats brist på renhet. Och problemet, synden, är ju likadant vem det än är man vredgas på. Det är många gånger ingen skill­nad på hur vi ska upp­föra oss mot vår broder eller mot vår nästa. (Se till exempel 3 Mos. 19, där det ges föreskrifter både om bröder och om nästan.) Så jag invän­der inte i sak mot utläggningen här i nuBibeln. En översättning kan vara mer eller mindre tolkande, absolut, och alla över­sätt­ningar måste tolka i någon mån, men det är viktigt att prästerna kan grundspråk, så att de kan studera vad som verkligen står.

Om broderskap

En vallfartssång; av David.

Se, hur gott och ljuvligt det är
    när bröder bor endräktigt tillsammans.
Det är som när den dyrbara oljan på huvudet
rinner ner i skägget, i Arons skägg,
    och ner över kragen på hans dräkt.
Det är som Hermons dagg
    som faller ner på Sions berg.
Ty där ger Herren befallning om välsignelse,
om liv till evig tid.

I våra jordiska familjer ser det inte alltid ut som i psalmen. Där råder inte alltid endräkt och enighet mellan oss och våra bröder. Men det finns också ett annat slags broderskap, där vi är eniga och där Herren ger befallning om välsignelse. Det är i församlingen det. Där får vi liv till evig tid.

Min tanke är att i några bloggposter se på hur ordet broder (och olika former av det, såsom ”bror” och ”bröder”) används i Bibeln, helt enkelt se vad det betyder och innebär. Bror, broder etc. förekommer nästan tusen gånger i Bibeln. Rätt snart kommer vi sedan fram till det kristna broderskapet, men vi börjar med ordet broder i allmänhet.

Fysisk bror

Den första och grundläggande betydelsen av ordet bror innebär som vi alla vet att man är släkt med varandra, man har samma föräldrar. Man har då en särskild relation. De första bröderna som vi hör talas om i Bibeln är Kain och Abel, söner till Adam och Eva. De hade svårt med sin relation, som ni vet, och Kain slog ihjäl sin bror Abel. När Gud frågade honom efter Abel svarade han: Skall jag hålla reda på min bror? Varför gick det så? Det beror på att Kain inte hade det rätt ställt med Gud. Vi ser här hur en brusten gudsrelation fördärvar relationerna till andra män­niskor. När människor tappar tilliten och kontakten med Gud, får det elände som följd också i relationerna med andra människor.

Detta släktskap är alltså ordets grundbetydelse, och i Gamla Testamentet är det den dominerande användningen av ordet bror. Där finns också en vidare tillämpning av ”bror”, och på samma sätt är det med ”familj”, som var ett vidare begrepp. I vår tid har vi en snäv förståelse av ”familj”, men i GT är många om inte alla släktskapsord använda på ett vidare sätt, fader, bror och familj. På svenska använder vi ju också ordet ”förfader”, men den bety­delsen ingår i det bibliska ”fader”. Som i 1 Mos. 17, där Gud ger löftet till Abraham:

Därför skall du inte mer heta Abram, utan ditt namn skall vara Abraham, ty jag har gjort dig till fader för många folk. Abraham är alltså fader först och främst till judarna, men också till ismaeliterna, och andligen till oss kristna. Och ordet bror används också mycket riktigt om alla judar, eftersom de alla hade Abraham till fader. Här ett ställe hos profeten Jeremia som handlar om hur slavar skulle friges under friåret:

…så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav. (Jer. 34:9) De var ju alla Abrahams barn, och då de alltså hade samme fader, kunde de kalla varandra bröder.

Låt oss nu gå till Nya Testamentet.

Broder i NT

I NT finns det också bröder efter köttet, det är det första som händer nästan: Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och hans bröder. (Matt. 1:2) Dessutom finns det samma utvidgning av brödra­skapet till att avse det judiska folket som i GT. Det vill säga den utvidg­ning som följer av att förfader ingår i fader. Vi kan se det till exempel vid aposteln Petrus predikan på den första pingstdagen, vi läser om den i Apg. 2. Petrus talade till alla de judar som församlats till påsk­firandet, och de hade kommit från många olika länder, från alla folk under himlen står det. Och Petrus inleder Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem. Så börjar han predika. Och han fortsätter Israeliter, och det betyder ju samma sak som ”ni judiska män”. Sedan tilltalar han dem med ett tredje uttryck som betyder samma sak: Mina bröder. Här avser han alla judarna.

Jag vill ta ännu ett exempel på detta broderskap, med Abraham som fader efter köttet. Det är aposteln Paulus som i Apg. 13 kommit till Antiokia i Pisidien:

På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: ”Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det.”  Och Paulus sade: Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud. ”Bröder” sa alltså Paulus till judarna, de av fysisk judisk släkt.

(De andra han nämner, som ”fruktar Gud”, är icke-judar som blivit judar till tron. Judarna har ju aldrig missionerat, judafolket hade inget sådant uppdrag, men de har ändå låtit människor från andra folkslag ansluta sig till den judiska tron. Snart nog gifte dessa sig med en jude, och då blev de ju integrerade i judafolket. Till exempel var kung Davids farfars mor moabitiska, hon hette ju Rut och följde med sin svärmoder Noomi till Israel från Moabs land.)

Så vi ser alltså här hur broderskap bygger på att ha en gemensam fader: Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud.

Det kristna broderskapet

Ännu vanligare i NT:s text än det jordiska broderskapet är det som finns i den kristna församlingen. Det är ett andligt broderskap. Jesus undervisar om det i Mark. 3:31ff.:

 Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom.  Folkhopen som satt omkring honom sade: ”Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” Han svarade: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?” Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: ”Här ser ni min mor och mina bröder! Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Detta är det kristna broderskapet, och vi ska titta närmare på det i kommande bloggposter.