Månad: juli 2020

Varningsflaggor

I vår tid, då nästan vem som helst kan påstå vad som helst på Internet och det faktiskt kan få viss spridning, är det naturligtvis betydelsefullt med källkritik. Det har det alltid varit, men informationsdjungeln har ändock tätnat och gjort det ännu viktigare. På sociala medier bedrivs desinformationskampanjer, till exempel inför politiska val. Med rätta har källkritik tagit sin uttryckliga plats bland annat i skolans undervisning.

Det här har bäring också på frågan om vilken religion som är sann. Varför ska man tro som en viss religion? Eller, en lättare fråga: Hur vet man vilken religion man inte ska ansluta sig till? Stämmer det företrädarna påstår? Dessa frågor kan generera dussintals blogginlägg, men jag ska här bara ge ett exempel på ett varningstecken: Ledarna utövar osund makt och det ingår i systemet.

Naturligtvis ska vi i alla sammanhang vara observanta på maktbegär hos ledare, för sådant kan inträffa överallt. I även de bästa föreningar, organisationer och kyrkor kan det komma fram personer som utnyttjar sin position. Ta till exempel en sak vi av och till hör om, att den som sköter pengarna förskingrar. Sådant ska vi naturligtvis ta avstånd ifrån, allt sådant är mycket beklagligt, men det det påverkar ändå inte organisationens trovärdighet, så länge som de ansvariga ingriper mot det. Men det jag tänker på nu, är när ledare skor sig och det ingår i systemet.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Mitt första exempel är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, eller som rörelsen ofta kallas, Mormonerna. Låt oss se på vad deras grundare Joseph Smith lärde, men först en helt kort introduktion. Mormonismen lär att Joseph Smith fick gudomliga uppenbarelser på artonhundratjugotalet i västra New York. Mormonismen lär att Smith på så vis blev ett redskap för att återupprätta den sanna kyrkan. Bland annat förnekar mormonismen treenigheten, och de lär att Bibeln inte är tillräcklig som grundval för den kristna tron, utan att man också skulle tro på bland annat Mormons bok.

Det finns mycket att säga om Mormons bok och dess tillkomst, men här vill jag bara peka på, att Joseph Smith skodde sig på medlemmarnas bekostnad. Han förkunnade att han var Guds särskilda språkrör och ledare, och detta gav honom en enormt stark ställning inom rörelsen. Alla gjorde därför vad han begärde. Detta kan vi se till exempel på läran om polygami. Smith införde polygami (det vill säga, det står i de texter Joseph Smith presenterade som heliga texter), och det strider ju mot kristendomen uppenbart, mot Jesu undervisning i Matt. 19: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så redan här ser vi tydligt att Joseph Smith inte var Guds redskap, men poängen denna gång är inte denna inkonsekvens, utan jag vill peka på att Smiths lära var till hans egen personliga vinning. Sådan maktutövning måste på allvar väcka frågan om det inte är så, att orsaken till att Joseph Smith införde polygami var att han ville tillfredsställa sina egna begär och lustar. Inte nog med att han införde polygami, dessutom gifte han sig med flera kvinnor som redan var gifta med andra män! Enligt uppgift var det inte mindre än elva redan gifta kvinnor som han gifte sig med!

Muhammed

Är det inte också på liknande sätt med Muhammed, islams grundare? Enligt Koranen får en muslim ha högst fyra fruar, men Allah gav honom den ena dispensen efter den andra! Så småningom hade han nio fruar och några älskarinnor.

Knutby

Och ett exempel från vår tid är hur den rikskända Filadelfiaförsamlingen i Knutby uppvisar samma sak. Ledarna utövar sin makt på ett osunt sätt. Så utövade till exempel en pastor påtryckningar så att en kvinna lämnade sin man och i stället levde ihop med honom. Och den ledande pastorn, Åsa Waldau, gjorde församlingen till sitt kungarike, där medlemmarna var hennes undersåtar, hennes tjänare och fanclub. Hennes ord var lag. Och om detta inte räckte, så lyckades pastor Helge Fossmo förmå den så kallade barnflickan att skaffa en pistol och mörda hans hustru, Alexandra Fossmo. Sanslöst maktmissbruk! Nästan i klass med Joseph Smith.

Avslutning

Det är inte klokt vad människor kan göra när de utsätts för påtryckningar. Människor blir kontrollerade och manipulerade. Detta kommer naturligtvis inte från Gud den högste. Det är osunt. Hur kan det bli så här? En del kan förklaras med svaga människors behov av stöd och ledning. De får bekräftelse, de blir betydelsefulla hjälpare till den gudomligt inspirerade ledaren. Deras liv får mening i tjänandet av ledaren. Vi kristna ser så klart djävulens makt att förföra och bedra. Och vi lutheraner ser faran av att följa människor och inte Guds Ord, det må sedan vara påven till höger eller de självutnämnda profeterna till vänster.

Vad var problemet i Knutby?

Nedanstående text skrevs som debattinlägg till tidningen Dagen, vilken dock inte införde den.

I Dagen den 18 juni skriver Peter Halldorf om tragedin i Knutby och om vad som orsakade den, och han anger att ”fundamentalistisk läsning av Bibeln” är själva grundproblemet.

Det är bra att Halldorf ställer frågan om vad som orsakade de förfärliga händelserna i Knutby, men om man som Halldorf gör den ”fundamentalistiska bibelläsningen” till roten till det onda, är analysen för grund, ja till och med felaktig, menar jag. För problemet är inte att man tror på Bibeln. Problemet är inte att man tror på verbalinspirationen, att ”varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud”, som den unge pingstpastorn sade på det möte Halldorf berättar om. (Heder åt pastorn!) Nej, Jesu och apostlarnas bibelsyn håller än idag: Den Helige Ande har förmedlat Guds eget Ord till oss i Bibeln, så att vi där har Sanningen med stort S. Som Jesus sade: Ditt [Faderns] ord är sanning. (Joh. 17:17) Och till apostlarna sade han: Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er [apostlarna!] allt och påminna er om allt som jag har sagt er. – – – Men när han kommer, som är sanningens ande, skall han leda er [apostlarna] fram till hela sanningen. (Joh. 14:26, 16:13, min understrykning)

Halldorfs analys är för grund, och han för inte heller fram några belägg för sin tes. Eller kan Halldorf visa att det är Bibeln som orsakat händelserna i Knutby? Inte menar väl Halldorf att problemet är att medlemmarna i Knutby lät sig ledas av Bibeln? Nej, naturligtvis inte. Det var inte Bibeln som ledde Knutbyförsamlingen vilse.

Vilket är då problemet? Vad var det som orsakade de förfärliga händelserna? Vad fick dessa människor att handla i strid med gott omdöme? Jo, det är att man går utöver Bibeln i det man predikar. Grundproblemet är att man menar att uppenbarelsen fortsätter i någon form, att man menar att förkunnare än idag till exempel ska låta sig ledas av profetior. I Knutby fanns ju den så kallade Tirsaprofetian, och pastor Helge Fossmo verkställde en förlovning mellan Åsa Waldau och Jesus den 29 mars 1999, eftersom hon hävdade att hon var utsedd till ”Kristi brud”. Här ser vi själva grundorsaken till händelserna i Knutby: att man följer vad man menar vara Andens ledning på ett sätt som gör att man gör tillägg till Bibelns undervisning och därmed avviker från den. Man gör tillägg till Bibeln om vad som ska tros. Förkunnarna gör anspråk på att komma med direkt tilltal från Gud, och det leder vilse.

Denna syn på Andens ledning och en fortsatt uppenbarelse är inte något unikt för Knutbyförsamlingen, utan är vanligt förekommande i Trosrörelsen och Pingströrelsen. (Det är kanske därför den analys Halldorf frågar efter låtit vänta på sig?) Knutby blev ett smärtsamt och skrämmande exempel på vart denna syn kan leda. Frågan som därför behöver ställas är: Fortsätter uppenbarelsen efter apostlarnas tid? Ska vi predika något annat än det som står i Bibeln? Svaret på dessa frågor är nej.