Tankar om Nils-Olov Nilssons bok ”Israel”. Fortsättning av föregående bloggposter.

Vi går vidare om antisemitismen. Även idag finns mycken sådan. Nilsson skriver: Borde inte Förintelsen under andra världskriget ha satt punkt för judehatet? (s 12) Det kan jag verkligen instämma i! Men vi bör vara klara över att det finns gott om antisemitism, särskilt i den muslimska världen.

I Malmö är det särskilt så, till exempel. Där finns (har i alla fall funnits) många judar, och de angrips ofta. Vid en demonstration på Möllevångstorget i Malmö 2017 ropades ord som ”Vi har utlyst intifada från Malmö. Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna”. Det kastades brandbomber mot synagogan.

I den muslimska världen hade man ofta under andra världskriget samröre med nazisterna, och man har inte ändrat sig. Ett exempel är Muslimska brödraskapet. Och som ni kanske vet står det på Irans dagordning att utplåna Israel. Detta är på allvar. I januari 2021 introducerade det iranska parlamentet förslag om att regeringen måste initiera åtgärder för Israels förintande senast 2040.

Naomi Abramowicz‘ besök i Nybro

Tidningen Världen idag rapporterade 16 juli 2022 om Expressens judisk-svenska ledarskribent Naomi Abramowicz besök i Nybro. Hon åkte dit för att skriva ett reportage. När en arabisk butiksinnehavare (svensk men född i Mellanöstern) fick se att hon bar en Davidsstjärna och förstod att hon var judinna, ”förklarade han att han skulle kasta ut varenda jude som kom in i hans butik. Att jag inte borde bära den judiska symbolen på torget i Nybro” skriver hon. Abramowicz skriver också: ”Det finns en idé om att antisemitism främst förekommer bland radikala islamister. Så är inte fallet. Det är närmast kulturellt accepterat att hata judar i Mellanöstern. Där torgförs antisemitiska åsikter i allt från statsmedier till barnböcker och populärkultur”.

Liberala teologers antisemitism

Det finns också kvasiteologisk antisemitism eller vad vi ska kalla det. Det är liberala teologer som angriper staten Israel. Men staten Israel ska bedömas som alla andra stater, med politiska, juridiska, ja förnuftsmässiga argument. Sådant är inte kyrkans uppgift.

Ett exempel är Kyrkornas Världsråd, som ofta kritiserar Israel men tiger angående terroristorganisationen Hamas överträdelser. Kyrkornas världsråd har tagit politisk ställning. De är bundsförvanter till ”68-kyrkan” som Johan Sundéen skrev sin bok om häromåret (68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989)

Svenska Kyrkan har fortfarande stark koppling till 68-kyrkan. Hösten 2021 beslutade deras kyrkomöte att Svenska kyrkan ska lyfta frågan om Israel gör sig skyldig till apartheid, utifrån folkrätten. De kritiserar Israel för bristande demokrati, men säger inget om alla diktaturerna i Mellanöstern.

Men, det är inte kyrkans sak att driva sådana frågor. Ur biblisk synvinkel kan vi acceptera både demokrati och diktatur. Vi har ingen politisk agenda, utan vi ska predika att Jesus är Messias, världens ende frälsare. Han är uppfyllelsen av GT:s profetior, och genom att tro på honom blir vi Guds barn. Alla andra läror är onda andars läror.

Kristet förhållningssätt

Så hur ska en kristen då förhålla sig till judarna och judendomen? Sammanfattningsvis vill jag säga att vi ska skilja på sak och person. Judendomen är en falsk religion som står under Guds förbannelse. (Gal. 1:8) Vi ska inte ge efter det minsta teologiskt, utan vi ska ta avstånd från den. Mot judendomen är vi så att säga teologiskt intoleranta. Men mot judarna, mot människorna, ska vi vara toleranta. Vi ska i vårt samhälle stå upp för deras rätt till sin tro, samtidigt som vi instämmer i Uppenbarelsebokens bedömning om de falska lärarnas kyrka att de är en  ”Satans synagoga”. (Upp. 2:9)

Detta är inte alltid en lätt sak, att både vara intolerant och tolerant! I samhället ska vi vara toleranta mot judendomen, men i kyrkan ska vi vara intoleranta mot judendomen. Vi ska alltid som kristna personer, både i kyrkan och samhället vara vänliga mot människorna, mot judarna (eller vilka det nu kan vara). Som historien visar är det inte lätt att ha båda dessa förhållningssätt. Det är mänskligt sett lättare att bara ha ett.

• Gamla och nya förbundet