Det grekiska ordet ekklesía
Sedan vi nu tittat på det svenska ordet kyrka, ska vi gå in litet till på det grekiska ordet ekklesía. Vad betyder det, varifrån kommer det? Det består av två delar, kan vi säga: ”ek” som betyder ”ut” eller ”ur” (jämför export och eksem) och ”klesía” som kommer av ett grekiskt verb ”kaléo”, som betyder kalla. (Det kan man väl se, att det svenska ordet har samma ursprung som det grekiska?) Betydelsen blir alltså: De som kallats ut det vill säga kallats ut från andra människor, de har samlats. Det är en särskild grupp av människor, som det svenska ordet församling.
Men det är inte alltid som ordens etymologi (var de kommer från) helt riktigt visar vad orden betyder. När det gäller att ta reda på vad de grekiska teologiska orden i NT betyder, så är det en viktig källa till kunskap att se om ordet används i GT. Jamen, GT skrevs ju på hebreiska, inte på grekiska, säger någon. Och naturligtvis är det så. Men, den grekiska översättningen av GT Septuaginta är här viktig (den gjordes omkring 200 år före Kristus av judar i Alexandria). Den var mycket spridd och lästes flitigt av judarna och sedan av de kristna. (De skriftlärda kunde läsa GT på hebreiska, men alla var ju inte skriftlärda.) I synagogan förelästes Skriften på hebreiska, så nog förstod man hebreiska, men språket som alla kunde göra sig förstådda med ”den tidens engelska” var grekiska.
Om det grekiska språket
Ja, grekiska var ett världsspråk. Det blev det genom att den makedonske kungasonen Alexander erövrade ett jätterike. Så blev han Alexander den store. Han blev kung vid tjugo års ålder år 336 f. Kr. och dog som 32-åring år 323 f. Kr i Babylon. Låt oss titta på en karta[1] över Alexander den stores rike, hur det såg ut efter hans död. Hans rike delades då upp på fyra generaler, och därför är det fyra färger, grön, orange, blå och gul. (I väster kan man också se det begynnande romarriket – ljusblått – och riket Karthago – lila.):
Från väster till öster är det ungefär 500 mil i detta jätterike. Tre gånger så långt som Sverige. Och i detta rike var den grekiska som Nya Testamentet skrevs på – den kallas Koiné (uttalas kojn´ä) – förvaltnings- och kulturspråk.
När Alexander den store dog, så delades hans rike upp mellan hans generaler, och de talade ju alla grekiska. Så fortsatte Koine-grekiskan att vara det viktigaste språket i detta enorma område. (Dessutom fanns det folkspråk också, till exempel egyptiska i den blåa delen, arameiska i den gula.)
Även när sedan romarna styrde, se kartan[2],
så användes fortfarande grekiska i det som varit Alexander den stores rike (ungefär det som senare blev Öst-Rom). Pontius Pilatus skrev också det anslag som sattes upp på korset på hebreiska, grekiska och latin. Hebreiska var de skriftlärdes och stora rådets språk, antar jag att man skulle kunna beskriva det som, och latin var ju romarnas språk, men Pilatus skrev alltså även på grekiska. Så ser vi hur spridd grekiskan var. Och även i den latinska delen, i den västra delen av Romarriket, användes en hel del grekiska. Marcus Aurelius, Suetonius och Julius Caesar skrev vissa av sina verk på grekiska, säger Wikipedia. Och har ni tänkt på att Romarbrevet, brevet till den kristna församlingen i Rom, skrevs på grekiska?
Åter till ordet ekklesía
Så, ett gott skäl att lära sig koiné-grekiska är inte bara NT, utan också Septuaginta. Där används ofta ordet ekklesía eller avledningar av det. Vi kan titta till exempel på Femte Mosebok 4:10 där det står i Septuaginta om hur Mose stod inför Herren Gud vid berget Horeb ”på ekklesíans dag”, på den dag folket samlades. I Folkbibeln står det därefter: ”Samla (ekklesíason) folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem.” Det var ju här, när det judiska folket fick Tio Guds bud och Mose lag som det gamla förbundet definierades.
”Ekklesía” kan beteckna en ”församling”, vilken som helst, men när Gud kallar samman en församling är det förbundsfolket, dem som Gud kallat och församlat. Se till exempel när Josua gått in i det utlovade landet, då högtidlighölls förbundet och det står: Inte ett ord av allt det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem. (Jos. 8:35) Och kung David säger: Jag hatar de ondas församling (ekklesía) och sitter inte hos de gudlösa.(Ps. 26:5), men han säger också: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen (ekklesía) ska jag lovsjunga dig. (Ps. 22:23)
Och likadant är det ju med vårt ord församling. Det kan vara en grupp människor i allmänhet. Man kan till exempel säga En folkvald församling representerar folket. Men det allra vanligaste användandet av ordet församling är om den kristna församlingen, de som kallats ut ur världen till att vara hans eget folk, förbundsfolket.
Sammanfattning
När den kristna kyrkan benämns ekklesía i NT, knyter det an till GT. Det betyder att de kristna är fortsättningen på Guds folk, judafolket, dem som han församlade vid Horebs berg.
[1] Av Captain_Blood – Eget arbete; The Macedonian Empire, 336-323 B.C. AND Kingdoms of the Diadochi in 301 BC and 200 BC. Historical Atlas by William R. Shepherd, 1911. Courtesy of the University of Texas Libraries, The University of Texas at Austin., CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=531504
[2] By Tataryn – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19625326
stpauli.live 