Månad: september 2021

Äktenskapsdebatten

Just nu är denna fråga aktuell i flera kyrkor i Sverige. I Svenska kyrkan debatterar de livligt om det borde råda vigseltvång för alla präster, det vill säga att alla som ska bli präster måste förbinda sig att viga även samkönade par, två män eller två kvinnor. Till försvar för att införa ett sådant krav skriver en präst i en dagstidning (och det blir här tydligt att äktenskapet inte definieras i enlighet med Guds Ord, utan att det är människotankar): Tjänsten som präst innebär att viga utifrån parets vilja att dela sin kärlek med Gud… Det fungerar inte att säga att någons kärlek är sann kärlek och någon annans är det inte. Vi kan inte sätta oss över detta. (Dagen 27/8 2021)

Naturligtvis har prästen rätt i att vi människor inte ska sätta oss över andra människor. Men det ska inte tillämpas här. Äktenskapet är inte en mänsklig konvention, utan det är instiftat av Gud. Så här har vi inte en fråga där kristlig frihet gäller, utan här är vi bundna av Guds Ord. Gud har talat, och vi kristna ska då lyssna och rätta oss efter Guds Ord.

Och i Equmeniakyrkan höjs nu starka röster för att alla församlingar måste viga samkönade par. Det förslaget läggs denna månad (september 2021) fram inför samfundets kyrkokonferens, som hålls i slutet av september. Hitintills har varje församling fått bestämma själv.

Till detta kommer att Evangeliska Frikyrkan, EFK, för en tid sedan tillsatt en arbetsgrupp för att se hur frågan om samkönade vigslar ska hanteras. Sådana vigslar är inte möjliga idag inom samfundet, men det finns starka krafter som vill ändra på det. Man säger att man vill att det ska tillämpas en ”generositetsprincip”.

Så ser vi här hur det går till när den falska läran flyttar fram sina positioner, steg för steg. Först vill den ha rätt att finnas, en generositetsprincip. När man sedan fått finnas ett tag och kunnat växa sig stark, då kommer kraven på att alla ska följa den falska läran. Litet surdeg syrar hela degen, sade sankt Paulus.

(Naturligtvis har vi inget att invända mot att ett samfund vakar över sin lära, det är i grunden bra. Samexistens av olika läror i en kyrka är i sig obiblisk. Men att den falska läran tar över måste alltid beklagas. Och framför allt att man tolererat den innan den blev stark.)

”Guds lag” eller ”om Guds lag”?

Jag hörde en gång en predikant säga ungefär så här: ”Många predikar om Guds lag i stället för att predika Guds lag.” Med det menade han ungefär att somliga predikade bara om Guds lag, så att säga på ett abstrakt och teoretiskt sätt, och att det var en brist. Guds lag borde predikas, så att man känner det i samvetet.

Hur är det, stämmer det? Javisst stämmer det att Guds lag ska predikas så att man inser sin synd och känner det i samvetet! Som när aposteln Petrus predikade den första pingstdagen, då det står att åhörarna sade: När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” Åhörarna drabbades av Guds lag i sina samveten, så att de blev förskräckta i sina samveten. För den kristna tron är inte samma sak som att ha en filosofi eller samling intellektuella lärosatser, som man kan dissekera på ett akademiskt sätt, utan kristendomen är på allvar, på liv och död! Kristendomen är sann, och dess sanning ska försvaras noga, men den är inte bara sann, utan den ska också tillämpas och tros. Den gäller dig och mig. Att vara kristen är att fasa inför Guds lag men för Kristi skull ha frid i hjärtat.

Men samtidigt som präster ska predika Guds lag, finns det här en kompletterande aspekt. För vår erfarenhet har en gräns. Ibland talar Skriften om sådant som vi inte kan känna och märka, utan vi får helt enkelt tro det så att säga på ett teoretiskt sätt. Så är till exempel vår synd större än vi någonsin kan erfara. Ända från början av vår existens, även de nyfödda spädbarnen är syndare. Som kung David säger: Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv. (Ps. 51:7) Som Luther skriver i Schmalkaldiska artiklarna om arvsynden: Denna arvsynd är ett så djupt ont fördärv i människans natur, att vi inte kan fatta det med förståndet, utan måste tro det på grund av Skriftens uppenbarelse.

Så ska alltså präster predika Guds lag, men också om Guds lag. Båda dessa är nödvändiga.