Månad: mars 2026

Anden och dopet i Apostlagärningarna V

Serien börjar här: Avsnitt 1

Vad betyder då Apg. 8:14ff.?

Nu tänker jag att vi då är redo att förstå alla delar i det första bibelstället om Anden och dopet:

¹⁴Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. ¹⁵Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, [Samarierna var troende, de hade redan den helige Ande, men de hade inte fått del av den särskilda andeutgjutelsen som första gången ägde rum på Pingstdagen] ¹⁶eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. ¹⁷Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Så ser vi här att Pingstdagens andeutgjutelse var utsträckt i tiden, det fortsatte även efter den första Pingstdagen.

Apg. 19:1-6

Men vi har ju kvar det andra stället, i Apostlagärningarnas nittonde kapitel:

Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, ²och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” ³Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” ⁴Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” ⁵När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. ⁶Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. (Apg. 19:1-6)

Så, Paulus fråga Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro? betyder inte att man kan vara troende och sakna den helige Ande. För det går ju inte! Alla som tror på Jesus har Jesus i sitt hjärta, och är Jesus i hjärtat är också den helige Ande där. Och sankt Paulus skriver om det till kolosserna: Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannad är Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande. (1 Kor. 12:3)

Så frågan ska förstås: Tog ni emot den helige Andes särskilda gåva, ”pingstgåvan” när ni kom till tro?

De svarade honom: Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten, vi har inte hört att profeten Joels profetia om andens utgjutande har blivit uppfylld, vi har inte hört att dopet i den helige Ande och eld, det som Johannes Döparen utlovade, har ägt rum.

Och vi fortsätter i texten:

” ³Då frågade Paulus: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” ⁴Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” ⁵När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.

Här kan det ju se ut som om lärjungarna i Korint var döpta med Johannesdopet och sedan döptes av Paulus med det kristna dopet. Men det är inte säkert! Vi ska se på två olika möjligheter.

Enligt Folkbibeln eller enligt Chemnitz?

Enligt Folkbibelns översättning döpte Paulus dessa lärjungar. Jag sätter Paulus ord i fetstil för att det ska bli extra tydligt. (Det här avsnittet återger med liten redigering ELKS’ kyrkoblad nummer 64, skrivet av kyrkoherde Sten Rydh. I hans original användes röd stil.)

Då frågade Paulus: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” ⁴Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” ⁵När de [efesierna] fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.

Enligt Sv. Folkbibelns översättning döpte Paulus dessa lärjungar. Då måste man uppfatta det som att efesierna tillhört en sekt vars dop inte var giltigt. Men enligt den äldre lutherska tolkningen som bl.a. Chemnitz och Calovius hade, skall man läsa så här:

Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus. När de [folket som lyssnade till Johannes Döparen] fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.” När Paulus lade händerna på efesierna kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade. [=som på den första pingstdagen].

Hur är detta möjligt? Jo, NT:s grekiska grundtext har inga skiljetecken utsatta. När man slutar citatet så här blir tolkningen: Folket döptes av Johannes och han hänvisade dem till Kristus. De döptes i Jesu namn. Efesuslärjungarna var alltså döpta med det giltiga Johannesdopet i Jesu namn. Därför döpte Paulus dem inte utan lade endast händerna på dem så att de fick den helige Andes särskilda gåva. De var redan troende och hade den Helige Ande genom dopet och tron. Men andegåvan bekräftade på ett särskilt, yttre sätt att de var rätta kristna. Under apostlarnas tid bekräftades ju deras undervisning med särskilda tecken och under.

Jag [Sten Rydh] menar att den gamla lutherska tolkningen är den bästa, men båda tolkningarna är möjliga. Men observera att man i båda fall erkänner att Johannesdopet gav syndernas förlåtelse. Det var inte så att Johannesdopet i sig inte var något rätt dop och att lärjungarna i Efesus av denna anledning måste döpas om. Nej, enligt den första tolkningen hade Efesuslärjungarna tillhört en sekt som inte lärde rätt om Johannesdopet, vilket då inte var att räkna som ett giltigt dop. Men enligt den andra (och enligt min mening bättre) tolkningen var deras Johannesdop giltigt och de skulle därför inte döpas om. [Skriver Sten Rydh och jag instämmer!]

Avslutning

Så har vi tittat på några ställen i Apostlagärningarna som ofta missförstås och funnit att det är samma lära om det kristna dopet där som i övriga Nya Testamentet. Dopet föder på nytt och ger dem som döps den helige Ande. Men på apostlagärningarnas tid gick också Johannes Döparens och profeten Joels profetior i uppfyllelse, att Jesus skulle döpa med Ande och eld, att det skulle ske en särskild andeutgjutelse. Detta hände på den första Pingstdagen och fanns sedan kvar en tid.

Anden och dopet i Apostlagärningarna IV

Missat tidigare avsnitt? Här är del 1.

Om andeutgjutelsen och dopet

Tillbaka till vår vers där Johannes Döparen säger: Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. (Luk. 3:16)

Johannesdopet hade samma verkan som det som det kristna dopet. Även hans dop gav den helige Ande. Det är alltså ingen motsättning mellan hans vattendop och Jesu vattendop (det kristna dopet), utan när Johannes säger att Jesus ska göra något extra stort Han skall döpa er i den helige Ande och i eld, såsyftar det på ett annat dop än vattendopet. Man kan kalla det för eldsdopet.

Vad kan det då vara? Vi läser vidare i Nya Testamentet och vi ser att det finns en händelse som passar perfekt: Den första Pingstdagen, då tungor av eld kom och satte sig på lärjungarna och Anden utgöts. Ja, sankt Lukas säger själv detta uttryckligen i inledningen till Apostlagärningarna. Även om han inte nämner elden, och inte heller nämner Johannes Döparen, utan han berättar om ett samtal som Jesus hade med apostlarna efter sin uppståndelse, så ser vi att det handlar om samma sak:

Jesus visade sig för apostlarna efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg. 1:3f.)

Pingstdagens under var alltså uppfyllelsen av Johannes Döparens förutsägelse om eldsdopet, dopet i den helige Ande och i eld. Pingstdagen kom med den helige Andes eld. Den helige Ande fanns redan förut, alla Guds barn i alla tider har haft den helige Ande, men nu kom Anden på ett särskilt sätt. Detta var den synliga starten på Nya testamentets kyrka. Kyrkan skulle nu gå ut i hela världen, Jesus hade ju sagt att kyrkan skulle gå ut och göra alla folk till lärjungar.

Pingstdagen var förutsedd och förberedd. Judarna firade Pingst, från början som en skördefest, men med tiden firades även lagens givande på Sinai berg. Då, när Gud instiftade det Gamla förbundet och gav sina bud, var det också eld, det var lagens förskräckande eld. Just efter de tio budorden (2 Mos. 20) står det: Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd.

Men nu på Pingstdagen kom evangeliets eld, urförsamlingen döptes i den helige Ande och i eld. En värmande och inspirerande eld som medförde ett språkunder, så att alla utlänningar som var där kunde höra evangeliets predikan på sitt eget språk. Detta var uppfyllelsen av Johannes Döparens ord om att döpa i den helige Ande och eld, och det var också uppfyllelsen av profeten Joels profetia. Sankt Petrus citerade profeten Joel:

Och det skall ske därefter
att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
era unga män skall se syner.
Också över tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. (Joel 2:28f.)

Så blev Pingstdagen startskottet för kyrkans spridande ut till alla människor i hela världen. Profeten Joel fortsätter om detta:

Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.
Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar.

Fortsättning följer: Del V

Anden och dopet i Apostlagärningarna III

Fortsättning av del 1 och del 2.

Vad är ett dop?

Låt oss nu titta litet närmare på ordet ”dop”. Jag sade att det kan avse olika saker, och då menar jag inte i allmänhet, utan i Bibeln. Vad betyder ordet ”dop” i Bibeln? Ordet ”dop” heter på grekiska báptisma (βάπτισμα) och döpa heter baptítzo (βαπτίζω). Ordet βαπτίζω betyder enligt lexikonet att doppa i eller under vatten, och utifrån det betyder det också att tvätta eller skölja. Så brukar man ofta citera Mark. 7:4, där Jesus använder en böjning av ordet βαπτίζω två gånger:

Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl.

Och denna översättning är inte kontroversiell. Även baptister accepterar en sådan översättning.

And when they come from the market, except they wash, they eat not. And many other things there be, which they have received to hold, as the washing of cups, and pots, brasen vessels, and of tables. (KJV)

Flera slags dop

Jesus sade en gång om sig själv (i Lukas tolv) när han förkunnade för sina lärjungar: Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat. (Luk. 12:50) Och i sankt Markus tionde kapitel läser vi hur lärjungarna Jakob och Johannes sade till Jesus: ”Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra.” ³⁸Jesus sade till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?”

Med ordet ”dop” menar Jesus här sitt verk i Jerusalem, hur han ska bära världens synder upp på korset och ge sitt liv. Ibland har man kallat detta för ”blodsdopet”, martyriet.

En annan användning av ordet dop i Nya Testamentet är något som Johannes Döparen sade: Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. (Luk. 3:16)

Är Johannesdopet giltigt?

Innan vi tittar närmare på detta, ska vi ställa frågan om johannesdopet. Var det ett dop med samma innehåll och kraft som dopet i Jesu namn, eller behövde de som döpts av Johannes bli döpta igen av Jesus och hans lärjungar?

Vi läser i Markusevangeliet: Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. (Mark. 1:4) Denna beskrivning av johannesdopet är också en god beskrivning av det kristna dopet. Johannes predikade Guds lag i all dess stränghet, men han predikade också evangeliet om Jesus, han sade: Se Guds lamm, som tar bort världens synd. (Joh. 1:29) Och han sade också: Den som tror på Sonen har evigt liv. (Joh. 3:36) Hela Döparens verksamhet syftade till att leda människor till Jesus. Han predikade både lag och evangelium.

Så ser vi alltså att det är samma kraft och innehåll i Johannesdopet som i det kristna dopet: Syndernas förlåtelse. För en tid döpte både Johannes och Jesu lärjungar som vi såg i Johannesevangeliets tredje kapitel: Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte. Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim – där fanns det gott om vatten – och folk kom dit och blev döpta. (Joh. 3:22f.) Dessa två verksamheter som pågick parallellt hade mycket stora likheter. Här finns ingenting om att Johannesdopet inte skulle räcka eller vara ofullständigt. Johannesdopet var giltigt, det hade samma kraft och verkan som det av Jesus instiftade vattendopet.

Om andeutgjutelsen och dopet

Johannesdopet hade samma verkan som det som det kristna dopet. Även hans dop gav den helige Ande. Det är alltså ingen motsättning mellan hans vattendop och Jesu vattendop (det kristna dopet), utan när Johannes säger att Jesus ska göra något extra stort Han skall döpa er i den helige Ande och i eld, så syftar det på ett annat dop än vattendopet. Man kan kalla det för eldsdopet.

Fortsättning följer: Del IV