Anden och dopet i Apostlagärningarna III

Fortsättning av del 1 och del 2.

Vad är ett dop?

Låt oss nu titta litet närmare på ordet ”dop”. Jag sade att det kan avse olika saker, och då menar jag inte i allmänhet, utan i Bibeln. Vad betyder ordet ”dop” i Bibeln? Ordet ”dop” heter på grekiska báptisma (βάπτισμα) och döpa heter baptítzo (βαπτίζω). Ordet βαπτίζω betyder enligt lexikonet att doppa i eller under vatten, och utifrån det betyder det också att tvätta eller skölja. Så brukar man ofta citera Mark. 7:4, där Jesus använder en böjning av ordet βαπτίζω två gånger:  

Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl.

Och denna översättning är inte kontroversiell. Även baptister accepterar en sådan översättning.

And when they come from the market, except they wash, they eat not. And many other things there be, which they have received to hold, as the washing of cups, and pots, brasen vessels, and of tables.  (KJV)

Flera slags dop

Jesus sade en gång om sig själv (i Lukas tolv) när han förkunnade för sina lärjungar: Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat. (Luk. 12:50) Och i sankt Markus tionde kapitel läser vi hur lärjungarna Jakob och Johannes sade till Jesus: ”Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra.” 38 Jesus sade till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?” 

Med ordet ”dop” menar Jesus här sitt verk i Jerusalem, hur han ska bära världens synder upp på korset och ge sitt liv. Ibland har man kallat detta för ”blodsdopet”, martyriet.

En annan användning av ordet dop i Nya Testamentet är något som Johannes Döparen sade: Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. (Luk. 3:16)

Är Johannesdopet giltigt?

Innan vi tittar närmare på detta, ska vi ställa frågan om johannesdopet. Var det ett dop med samma innehåll och kraft som dopet i Jesu namn, eller behövde de som döpts av Johannes bli döpta igen av Jesus och hans lärjungar?

Vi läser i Markusevangeliet: Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. (Mark. 1:4) Denna beskrivning av johannesdopet är också en god beskrivning av det kristna dopet. Johannes predikade Guds lag i all dess stränghet, men han predikade också evangeliet om Jesus, han sade: Se Guds lamm, som tar bort världens synd. (Joh. 1:29) Och han sade också: Den som tror på Sonen har evigt liv. (Joh. 3:36) Hela Döparens verksamhet syftade till att leda människor till Jesus. Han predikade både lag och evangelium.

Så ser vi alltså att det är samma kraft och innehåll i Johannesdopet som i det kristna dopet: Syndernas förlåtelse. För en tid döpte både Johannes och Jesu lärjungar som vi såg i Johannesevangeliets tredje kapitel: Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte. Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim – där fanns det gott om vatten – och folk kom dit och blev döpta. (Joh. 3:22f.) Dessa två verksamheter som pågick parallellt hade mycket stora likheter. Här finns ingenting om att Johannesdopet inte skulle räcka eller vara ofullständigt. Johannesdopet var giltigt, det hade samma kraft och verkan som det av Jesus instiftade vattendopet.

Om andeutgjutelsen och dopet

Tillbaka till vår vers där Johannes Döparen säger: Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. (Luk. 3:16)

Johannesdopet hade samma verkan som det som det kristna dopet. Även hans dop gav den helige Ande. Det är alltså ingen motsättning mellan hans vattendop och Jesu vattendop (det kristna dopet), utan när Johannes säger att Jesus ska göra något extra stort Han skall döpa er i den helige Ande och i eld, så syftar det på ett annat dop än vattendopet. Man kan kalla det för eldsdopet.

Vad kan det då vara? Vi läser vidare i Nya Testamentet och vi ser att det finns en händelse som passar perfekt: Den första Pingstdagen, då tungor av eld kom och satte sig på lärjungarna och Anden utgöts. Ja, sankt Lukas säger själv detta uttryckligen i inledningen till Apostlagärningarna. Även om han inte nämner elden, och inte heller nämner Johannes Döparen, utan han berättar om ett samtal som Jesus hade med apostlarna efter sin uppståndelse, så ser vi att detta handlar om samma sak:

Jesus visade sig för apostlarna efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg. 1:3f.)

Pingstdagens under var alltså uppfyllelsen av Johannes Döparens förutsägelse om eldsdopet, dopet i den helige Ande och i eld. Pingstdagen kom med den helige Andes eld. Den helige Ande fanns redan förut, alla Guds barn i alla tider har haft den helige Ande, men nu kom Anden på ett särskilt sätt. Detta var den synliga starten på Nya testamentets kyrka. Kyrkan skulle nu gå ut i hela världen, Jesus hade ju sagt att kyrkan skulle gå ut och göra alla folk till lärjungar.

Fortsättning följer.

Ord om den svenska högmässan

Jag fick en bok om den svenska högmässan i mina händer, skriven av en litteraturhistoriker. Med sin bok vill han att svenskarna ska få upp ögonen för vilken skatt de hade i den svenska högmässan. (Detta avsåg högmässa enligt 1942 års handbok, och det är ju den som våra kyrkor relativt nära följer än idag.) Naturligtvis är det enda nödvändiga att gudstjänstbesökare förstår vad (vem) gudstjänsten handlar om och att de i tro tar emot vad den ger: Gemenskap med Jesus och syndernas förlåtelse. Evigt liv och salighet. Glädje och kraft till att göra goda gärningar.

Också i den enklaste gudstjänst kan tron på Kristus förmedlas och stärkas. Men detta hindrar inte att vi (naturligtvis) strävar efter att göra gudstjänsten vacker och högtidlig, inte så att det inkräktar på innehållet, utan så att den blir ett verktyg för Guds handlande med oss människor.

Så vill jag här citera avslutningen av hans förord. Jag har moderniserat språket något.

I vårt Sverige av i dag [1951] har vi en hög vetenskaplig kultur, bunden till högskolorna. Vi har en välutvecklad social och teknisk civilisation. Men en egentlig kultur, som kan mätas med Englands eller de romanska folkens [Frankrike, Spanien, Portugal och Italien], har vi faktiskt inte. Med ett enda undantag. Det finns en viss företeelse, ett visst skeende i Sverige, där i svenskt nationell form kontakten förmedlas med kristenhetens samlade, väldiga kulturarv. Detta skeende, denna livsyttring har med mycken omsorg blivit så slipad och utformad, att den också rent estetiskt kan kallas det största vi frambragt. Det är ett väldigt drama, i vilket röster från kung Davids stad förenas med urkristendomen och medeltidens och reformationens stämmor. Det ger oss kontakten, den enda vi äger på svensk grund, med både Rom och Wittenberg och Canterbury. Det är i sista hand vår största kulturprestation.

Svenska Högmässan är namnet.

(Knut Hagberg: Den svenska högmässan, Bokförlaget Natur och Kultur, AB Gustaf Lindströms Boktryckeri, Stockholm, 1951)

Anden och dopet i Apostlagärningarna II

Fortsättning på Anden och dopet i apostlagärningarna

Dopets kraft

Men hur är det då om man inte blir döpt, som till exempel den botfärdige rövaren på korset? Kan man bli född på nytt utan att vara döpt? Javisst kan man det! Det är samma kraft i alla nådemedel. En del människor blir kristna – det vill säga troende och pånyttfödda – genom att höra Guds Ord, och så blir de döpta därefter. Andra blir döpta först, och får sedan höra Guds Ord. Det är de små barnen det. Vi har sett att Bibeln lär att dopet föder på nytt, men Bibeln säger också Guds Ord föder på nytt. Det är ingen motsättning. Vi läser i Första Petrusbrevet: Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. (1 Petr. 1:23) Och detta kan ha skett i dopet eller av en predikan med Guds ord. Så det är verkligen ingen motsättning när sankt Petrus litet senare i sitt brev skriver att dopet frälser: Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Dopet har ju sin kraft av Guds ord som är förbundet med det. Ibland kallar man också dopet – och nattvarden – för ”ett synligt ord”.

Är dopet nödvändigt?

Men om man kan bli född på nytt utan att vara döpt, hur kan man då säga att dopet är nödvändigt för saligheten? Dopet är inte nödvändigt för saligheten i den meningen att det i varje enskilt fall krävs att man skulle vara döpt för att överhuvud taget kunna bli frälst, se stycket före, men Jesus har i missionsbefallningen sagt att vi ska bli döpta, och då ska vi naturligtvis se till att vi blir det! En kristen kan inte med vett och vilje göra mot det Jesus säger. Det är nödvändigt för en kristen att följa Jesu anvisningar och alltså bli döpt. Låt oss se till exempel på hur det gick till den första pingstdagen när Petrus predikade för alla de judar som var församlade i Jerusalem:

När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. (Apg. 2: 37ff.)

Eller vi kan se på det som hände i Filippi, där fångvaktaren ville bli kristen och frågade:

”Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” De [Paulus och Silas] svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.” Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. (Apg. 16:30f.)

Ska dopet ske i endast Jesu namn?

Men, åter till stället i Apostlagärningarna! De [samarierna] var endast döpta i Herren Jesu namn.  Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Kanske var felet här att de endast var döpta i Jesu namn? Att de alltså inte var döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, utan bara i Jesu namn? Var det därför de saknade den helige Ande?

Att dopet ska förrättas endast i Jesu namn – alltså inte i Faderns, Sonens och den helige Andes – har hävdats av en del. I USA uppstod för drygt etthundra år sedan  rörelsen Oneness Pentecostalism, som avvisar treenighetsläran (på svenska säger vi Oneness-rörelsen, vilket man ju kan fundera på om det är svenska…). Den växte fram som en del av pingstväckelsen när den bröt fram i USA på nittonhundratalets början, och det var verkligen inte någon liten rörelse, utan det var en ganska stor del av det som hände där och då. Rörelsen sägs nu ha omkring trettio miljoner medlemmar världen runt, de flesta i USA. Även i Sverige finns det någon enstaka sådan församling.  

Sådana församlingar döper endast i Jesu namn, och de säger att det är så det ska vara. De säger alltså: Jag döper dig i Jesu namn. Som stöd för detta hänvisar de till Apostlagärningarna, där det står fyra gånger om dop i Herren Jesu namn. Första stället är efter Petrus pingstpredikan, då han sade till dem som fick ett styng i hjärtat av sorg över sina synder, när de frågade vad de skulle göra: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. (Apg. 2:38) Så motiverar de sin ståndpunkt.

Det första vi vill säga, är att om Jesus före himmelsfärden gav sin kyrka uppdraget att döpa i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, så kan väl inte sankt Petrus tio dagar senare, på den första Pingstdagen, som apostel med Andens direkta ledning mena att man inte skulle göra det? Och inte vi heller kan väl göra annorlunda? Har Jesus sagt något, så är det ju så! Vi är bundna av hans ord och föreskrift.

En andra sak att lägga märke till angående dop i Jesu namn, är att Petrus inte instruerar någon att använda dopformeln ”Jag döper dig i Jesu namn”, nej, han talar om dopet med dessa människor som bör döpas. När Jesus instiftade dopet, talade han däremot till apostlarna, som skulle utföra dop, som skulle döpa. Han instruerade dem. Men när Petrus talade till judarna den första Pingstdagen var det en annan situation. Och det är så i alla de fyra ställena i Apostlagärningarna, inget av dessa ställen är någon instruktion till dopförrättaren, utan de är en beskrivning av vilket dop man menar. Ordet ”dop” kan avse flera saker, så sankt Petrus säger helt enkelt åt dem att de ska låta döpa sig med det kristna dopet som Jesus instiftat, det dop som för med sig allt som Jesus utfört och åstadkommit: syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelse och evigt liv. Jesus är central i dopet, så det är inte konstigt att det omtalas som ett dop ”i Jesu namn.”. Sankt Paulus skriver i sjätte kapitlet av Romarbrevet: Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Att döpas är att förenas med Jesus i hans död. Men detta hindrar inte alls att dopet skedde i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.

Fortsättning följer.

Anden och dopet i apostlagärningarna

Denna bloggserie handlar om Anden och dopet i Apostlagärningarna. Idén fick jag för en tid sedan när jag fick en fråga om några ställen i Apostlagärningarna, där det kan se ut som om Anden och dopet är åtskilda. Så hur kan vi då lära i vår kyrka att man får Anden i dopet? Luther skriver ju i sin Lilla katekes om dopet: Det är ett livets vatten fullt av nåd, ett bad till ny födelse i den helige Ande.

Ett ställe som fanns i frågan om dopet och Anden var Apostlagärningarna 8:14 och framåt:

14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Och ett annat ställe var (Apg. 19:1-6):

Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2 och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” 3 Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” 4 Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.

Här är nu några saker att bena ut. Vi kommer gå igenom flera olika frågor i detta bibelstudium, men på något vis hör de alla till frågeställningen om dopet och Anden. Jag hoppas det kommer vara tydligt när vi till slut knyter ihop säcken.

Den helige Ande skänks i dopet

Jag vill börja med att säga att den helige Ande skänks i dopet. Dopet och den helige Andes gåva är oskiljaktiga. Men hur kan det då stå att Petrus och Johannes kom ner och bad för de troende i Samarien att de skulle få den helige Ande, trots att de var döpta? Eller, var de inte ordentligt döpta, utan bara döpta i Jesu namn? Här är flera saker att titta på.

I missionsbefallningen sade Jesus: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Så ser vi att den helige Ande är i dopet. Och vi ser det också i Jesu eget dop, där den helige Ande sänkte sig som en duva över Jesus. Vi kan alltså inte skilja Anden från dopet. Han är där. Och det är inte bara så att han är där, utan den helige Ande är själva innehållet i dopet. Dopets kraft och verkan är att den helige Ande kommer och skapar den nya människan. Dopet föder på nytt. Jesus säger det tydligt och klart i sitt samtal med rådsherren Nikodemus: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike…  Om en människa inte blir född av vatten och Ande, så kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet det är kött, och det som är fött av Anden det är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.  (Joh. 3:3, 5, 6.)

Nu vet jag ju att det finns några som har invändningar här, baptister och andra, man säger att Jesus inte menar dopet när han säger ”vatten”, utan han menar ”Ande”. Vattnet är en symbol för Anden, säger man. Och det är riktigt! Men frågan är vad Jesus menar på detta ställe, den här gången, med ”vatten”. Vatten betyder inte ”Ande” varje gång det står i Bibeln!

Om en människa inte blir född av Ande och Ande, skulle Jesus alltså mena. Men denna invändning kommer inte från ett noggrant textstudium, utan från att man har bestämt sig för att Jesus inte talar om dopet, och så låter man den egna idén så att säga köra över texten. Man vill inte att vattendopet ska ha pånyttfödande kraft.

Men låt oss titta litet närmare på texten och vad den betyder. Finns det någon anledning att vi skulle tro att det är ett symboliskt vatten som Jesus talar om? Ungefär som att Jesus säger ”Jag är vägen” (Joh. 14:6). För när Jesus sade ”Jag är vägen”, så menade han inte att han skulle lägga sig ner på marken och att judarna skulle gå på honom. Detta är uppenbarligen inte fysiskt menat. Han är inte en bokstavlig väg, utan det är en bild med andligt innehåll. Det är genom honom vi kommer till Gud. Eller låt oss tänka på att Jesus sade ”Jag är dörren till fåren” (Joh. 10:7) Jesus är inte en bokstavlig dörr. Han hade inga gångjärn på kroppen och han hade inget dörrhandtag heller. Han var inte av trä och han hade vanlig hud, inte bokfaner. Jesus var en till det yttre vanlig människa, säger Skriften. Därför förstår vi att uttrycket att ”Jesus är dörren” är bildligt menat. Och hans lärjungar, de som följer honom, de är inte bokstavligen får, med päls och allt, utan det betyder att vi är som får, att vi inte klarar oss själva, att vi behöver en som tar hand om oss, en herde. Att vi på egen hand lätt går vilse. Detta är tydligt och enkelt att förstå.

Det är mycket viktigt i sådana här frågor att vi låter Bibeln förklara sig själv. Det som är bokstavligt menat, ska förstås bokstavligt, och det som är bildligt eller andligt menat ska förstås bildligt eller andligt. Tyvärr är ofta förvirringen stor här, och man försöker använda ett felaktigt antingen-eller. Man försöker pådyvla oss alla möjliga konstiga ståndpunkter. Ibland ser man hur till exempel någon kristen riktning beskrivs på ett negativt sätt som ”fundamentalistisk” och som sägs tro att hela Bibeln ska läsas bokstavligt. Men det vet jag inte att någon kristen riktning någonsin hävdat, utan en sådan anklagelse är bara ett sätt att ge sig själv frihet att läsa Bibeln som man vill och att inte följa det som står. Man gör något mycket vanligt, man förvränger motståndarens uppfattning och tar sedan avstånd från den. (Detta är så lätt hänt, det är mycket mänskligt. Det är verkligen något som vi ska tänka på att själva undvika. Vi ska vara noga med att beskriva våra motståndares position på ett korrekt sätt.)

Hur är det då med vattnet i sankt Johannes tredje kapitel? Om en människa inte blir född av vatten och Ande, så kan hon inte komma in i Guds rike. Är det bildligt, andligt menat vatten eller är det fysiskt vatten? Föder det fysiska vattnet och Anden på nytt?

För att kunna göra texten rättvisa, behöver vi förstå någon enkel grundläggande princip för texttolkning. Och då vill jag säga att den bokstavliga betydelsen är den grundläggande. Detta är inget konstigt alls. För en bildlig användning av ett konkret ord innebär ju att man använder ordet på ett överfört sätt, i överförd bemärkelse. Att det finns en grundbetydelse men att man använder ordet på annat sätt, med en annan betydelse. Till exempel kan någon säga: Livet är en resa mot ett mål som vi inte känner. När vi läser den meningen prövar vi först om den grundläggande, konkreta betydelsen av ordet ”resa” passar, att vi förflyttas, från en plats till en annan, men vi märker genast att det inte är menat så, eftersom det inte är så. Vi vet ju att den konkreta resan leder till att kroppen hamnar i graven och andra människor kan veta att de är på väg till kremeringsugnen och en urna. Det bestämmer ju man själv, det är inte okänt. Sammanhanget visar att ordet ”resa” ska förstås bildligt.

Hur är det då med vattnet? Om en människa inte blir född av vatten och Ande, så kan hon inte komma in i Guds rike. Och då kan vi konstatera att det inte i den meningen finns något som kräver eller visar på att vi ska förstå ”vatten” bildligt, som en symbol för Anden. Det är faktiskt fullt möjligt att Jesus talar om vattendopet! Och det passar mycket bra in i meningen att ordet ”vatten” betyder fysiskt ”vatten”, sådant vatten som vi använder i dopet. Vi går vidare och tittar på det större sammanhanget. Och vi behöver inte gå långt för att se att Jesus talar om dopet, direkt efter Jesu samtal med Nikodemus läser vi detta:

Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte. 23 Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim – där fanns det gott om vatten – och folk kom dit och blev döpta. (Joh. 3:22f.)

Så johannesevangeliets tredje kapitel har två delar, först Jesu samtal med Nikodemus där han talar om att bli född på nytt av vatten och Ande, och direkt därefter om Jesus och Johannes Döparen, och om att Jesus döpte i vatten (fast det var inte Jesus som döpte, utan hans lärjungar).

Detta är bevis nog för att fastställa att Jesus menar fysiskt vatten när han säger ”vatten”, bevis för att den helige Ande skänks i dopet, att vattendopet föder på nytt. Men låt oss också titta på Bibelns övriga undervisning, titta på ett ställe till. Jag tänker på stället i Titusbrevet, där Sankt Paulus kallar dopet ett bad till ny födelse: Men när Gud vår Frälsare uppenbarade sin godhet och sin kärlek till människorna, då frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan för sin barmhärtighets skull, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig Ande, som han frikostigt utgöt över oss genom Jesus Kristus vår Frälsare, för att vi skulle bli rättfärdiggjorda genom hans nåd och arvingar till det eviga livet, det som är vårt hopp. (Tit. 3:4-6) Så i vattendopet (ett bad) blir man född på nytt, eller om man redan är troende så blir man förnyad i den helige Ande.

Fortsättning följer.

Luther om ”mindre viktiga ting”

Bokförlaget Artos har gett ut en andaktsbok Gläd dig du kristen med citat från Luther som följer kyrkoåret. De beskriver boken så här:

Gläd dig du kristen är en samling texter av Martin Luther. De är valda och sammanställda för att passa som läsning för var dag under kyrkoåret. Samlingen skiljer sig från andra betraktelseböcker med  luthertexter genom att den på ett allsidigt sätt går igenom de viktigaste delarna av Luthers teologi. Varje text har en noggrann hänvisning till källskrifterna. Martin Luther talar hjärtats språk. Hans ärende är människans möte med ett levande Guds ord.

Under det gångna kyrkoåret har jag har använt denna andaktsbok med stor behållning. Jag har den i den andra utgåvan, tryckt 1994 under namnet Nu fröjde sig var kristen, och rekommenderar den gärna. (Det bör dock nämnas att språket är delvis ålderdomligt – se utdraget nedan – det är såvitt jag förstår oförändrat sedan boken gavs ut första gången på svenska, år 1935, då under titeln Guds ord och löfte.)

Nu hade jag egentligen inte tänkt ge tips om en andaktsbok inför det kommande kyrkoåret, det bara blev så 😊 Det som gav mig idén till att skriva denna bloggpost var det som står på onsdag, 21 veckan efter Trefaldighet, och det handlar om hur kristna ska göra när någon säger att man inte behöver vara så noggrann med ”mindre saker” när det gäller den kristna läran.

Som det står i Artos text ovan, så är det även här Luthers ärende att hjälpa de enskilda kristna att ha det rätt ställt med Gud.

Utdrag ur Nu fröjde sig var kristen, sidan 290

Icke mot sanningen utan endast för sanningen förmår vi något. 2 Kor. 13: 8.

Sanningen är något så stort, att ingen människas hjärta kan fatta det — därför kräver den också en stor, hård kamp — och den må inte aktas så ringa som världen gör och som några fåkunniga andar föreger, då de säger, att man inte skall strida så hårt för den ena eller andra artikeln o. s. v. och därmed vålla söndring i den kristna kärleken. Man borde väl dock kunna något ge efter, om människor i mindre viktiga ting far vilse, då man eljest i andra stycken är ense, detta för att bevara broderlig och kristlig enhet eller gemenskap.
Nej, käre, råd mig inte till en frid och enighet, med vilken man förlorar Guds ord, för därmed vore på samma gång det eviga livet förlorat, allt förlorat. Det gäller här att inte vika eller göra några medgivanden, dig eller någon annan till behag, nej, allt skall vika för ordet, det må vara vän eller fiende. Ty ordet är oss inte givet för den yttre, världsliga fredens och endräktens skull utan för det eviga livet. Det är tron och läran, som skall skapa enhet eller gemenskap; när tro och lära är lika och enighet där råder, då skall väl det andra följa; men om ej denna enhet finns, så blir det ändå inte någon enighet. Tala bara därför inte om kärlek och vänskap för mig, när man vill göra något intrång i ordet eller tron, ty det heter inte att kärleken utan att ordet bringar oss evigt liv, Guds nåd och de himmelska skatterna.

Kommentar

Om du inte håller med mig, om du tänker att det är acceptabelt och möjligt att en bibeltrogen kyrka (eller kyrkoprovins, vad man nu använder för ord…) tillåter olika lära, och att det räcker att vara ense om vad som är klassisk kristen tro, läs gärna även dessa poster:

Om Bibeln I

Om Bibeln II

Att vara konfessionell

Lilla katekesen

Sedan den skrevs år 1529 har Martin Luthers bok Lilla katekesen kommit i väldigt många utgåvor, på många språk och i många versioner. Nu har Lutherska Konkordiekyrkan publicerat en till! Den är gjord i ett litet och behändigt format (A6). Texten i själva katekesen är från Evangelisk-Luthersk Katekes, som utgavs år 2016 av Evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, men fotnoterna har setts över för att passa bättre för människor med bara liten kännedom om kristen tro. Dessutom används Herrens bön i Lutherska Konkordiekyrkans ordalydelse.

Luthers lilla katekes kan med fördel användas på två sätt. Dels så att själva katekesen, så som Luther skrev den (=utan fotnoterna), används för att läsas som en andaktsbok. Varför inte läsa den en eller flera gånger om året, ett avsnitt per dag? Katekesen går i genom centrala delar i kristendomen: Tio Guds bud, Apostoliska trosbekännelsen, Fader vår, dopet, bikten och nattvarden. Och Luthers ord är välformulerade, de passar bra att begrundas tillsammans med dessa huvudstycken.

Ett annat sätt är att läsa den tillsammans med fotnoterna som en grundläggande framställning av den kristna tron för den intresserade, som en lärobok. Och den som redan vet vad Bibeln lär kan med behållning läsa katekesen som en repetition.

Luthers lilla katekes kostar 85:- + porto (från 44 kronor) och kan beställas från mig. Mejla din beställning till pastor.fjellander@gmail.com.

Om ordet ”åminnelse”

Vi har nu firat palmsöndag, vilket är den söndag då vi predikar om nattvardens instiftelse. Jesus instiftar nattvarden genom att säga ”Gör detta till min åminnelse.” Men vad betyder ordet åminnelse?

Går vi till Folkbibeln, så översätter de Gör detta till minne av mig. (Luk. 22:19, 1 Kor. 11:24). Här kan man fundera över den skillnad som finns mellan lutheraner, som tror att Kristus verkligen är närvarande i brödet och många andra (reformerta, baptister, pingstvänner med flera) som menar att nattvarden i grund och botten endast är en minnesmåltid. De avvisar den så kallade realpresensen. (Om man funderar över realpresensen, kan man till exempel läsa här: https://luk.se/LuthWebbArkiv/Luth1993-1.htm eller här https://luk.se/LuthWebbArkiv/ViTrL12.htm. Denna post handlar inte främst om realpresensen, utan om ordet åminnelse.)

Och visst är det sant och riktigt att nattvarden också är en minnesmåltid. Vi ska fira nattvarden till minne av Jesus, ja, men det är mer än det! Det är inte bara att vi tänker på Jesus, som är i himlen, utan han är verkligen hos oss, han är i brödet och i vinet. För att framhäva realpresensen, används i en del svenska bibelöversättningar ordet ”åminnelse”: Gör detta till min åminnelse.

Var kommer ordet åminnelse ifrån? Jo, i grekiskan står det ”ἀνάμνησις” (anámnäsis). Och när vi studerar det ordet närmare, finner vi att det ordet också används i Gamla Testamentet, i Septuaginta, den grekiska översättningen av GT. Septuaginta var mycket spridd bland judarna på Jesu tid. Och nu kan vi se hur instiftelseorden är förbundna med 2 Mos. 20:22ff, där Gud upprepar och förklarar bildförbudet, förbudet att göra gudabilder. Där används nämligen också ordet åminnelse:

Ni skall inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er.

Ett altare av jord skall du göra åt mig och offra därpå dina brännoffer och tackoffer, din småboskap och dina fäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig.

Och det är detta som Jesus gör när han instiftar nattvarden: Han stiftar en åminnelse. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig. Och där hans åminnelse är, dit kommer han själv, han är närvarande och välsignar sitt folk. Så ordet åminnelse är väl värt att bevara. Man har valt den översättningen för att framhålla att Gud verkligen kommer till oss i nattvarden. i brödet och i vinet.

gudellerinte.com

Finns Gud? Som jag skrev för nu rätt länge sedan har jag haft planer på en ny internetsajt som vänder sig till människor som inte är kristna. Äntligen har den startat! Adressen är www.gudellerinte.com.

Sajten vänder sig främst till vår tids icke-kristna (agnostiker, ateister och allmänreligiösa), för att de ska börja fundera på om det kanske är så att Gud finns och att kristendomen är trovärdig, men jag tror att även kristna kan bli hitta något intressant. Välkomna!

Ny predikan

Nu är en ny predikan utlagd för Tjugofjärde söndagen efter Trefaldighet 2024, Matt. 9:18-26 Jesus är starkare än döden (Jakob Fjellander). Den finns både som ljudfil och textfil.

Den finns under knappen (menyvalet) Predikningar I (första årgången, välj uppe till höger på startsidan).