Fortsättning från föregående post. Detta blir sista posten i år, så fortsätter vi nästa år.

Mot slutet av förra posten där jag skriver om vad det innebär att kyrkan är apostolisk skrev jag två meningar som jag vill utveckla mera denna gång:

Den kyrka som vill hålla sig till trosbekännelsens kyrka tar emot allt Guds ord och bryr sig inte om vad folk säger, bryr sig inte om vad som är populärt i samhället. – – – För att vara apostolisk måste därför kyrkan i alla tider bevara Guds ord och ta avstånd från de falska profeterna.

Kyrkan ska alltså inte lyssna till falska profeter. Hur ska man göra när man tar avstånd från dem? Jo, kyrkan ska inte ha gemenskap med dem. Kyrkan ska driva ut dem ur sin gemenskap eller lämna den falska kyrkan. För församlingen/de kristna/den kristna kyrkan är inte bunden till någon viss plats eller någon särskild stat. I GT rådde ett statskyrkosystem, men det finns inga sådana föreskrifter i NT. I GT var kyrkan geografiskt bestämd, det var det utlovade landet Israel. Därför sade Gud till Israels folk:

Ni står nu i begrepp att gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som Herren, er Gud, ger er. När ni tagit det i besittning och bor där, skall ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er.

Detta är de stadgar och föreskrifter som ni skall vara noga med att följa i det land, som Herren, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden. Ni skall i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd. Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras aseror i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser. (5 Mos. 11:31 – 12:3)  (En asera är en påle som helgats åt fruktbarhetsgudinann Asera.)

Men vi kristna har i nya förbundet inte någon egen stat. Vi lever i olika länder och behöver iaktta religionsfrihet. Vi får lära oss att leva med människor som tror annorlunda och på det sättet ska vi vara toleranta mot alla slag av diverse religioner i samhället. Men i kyrkan ska vi inte vara toleranta! Och eftersom den gammaltestamentliga kyrkan var bunden till landet Israel sade Gud till dem:

Du skall förgöra alla de folk som Herren, din Gud, ger dig. Du skall inte visa dem någon skonsamhet. Och du skall inte tjäna deras gudar, ty det skulle bli en snara för dig. 
(5 Mos. 7:16)

Så de andra folkslagen skulle dödas eller drivas bort. I landet Israel fick inte finnas några som inte trodde på Gud. Allt folket skulle tjäna endast Gud. Därför sade Gud:

Men den [falska] profeten eller den som har drömsyner skall dödas.  (5 Mos. 13:5)

En del människor reagerar starkt på detta och tar avstånd från en så elak Gud, som man tycker. Men vi behöver förstå hur farligt det är att överge Gud. Vår tids människor tar ofta alldeles för lätt på frågan om Gud. Man tror att den fysiska döden är det farligaste för en människa, när det i själva verket är den andliga döden som är riktigt farlig. Även för oss människor idag, är frågan om Gud en fråga om liv och död. 

Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom. 6:23)

Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. (Matt. 7:14)

Att den synliga kyrkan i nya förbundet ska vara apostolisk, innebär en skillnad mot det gamla förbundets kyrka. Då skulle den falske profeten dödas. I den apostoliska kyrkan är det inte så, utan man tillämpar det som med ett litet gammaldags ord kallas kyrkotukt. Vad betyder det ordet? Låt oss titta litet närmare på det.

SAOB, som är en utförlig ordbok, definierade år 2009 ordet tukt så: (bibringande av) (upp)fostran l. undervisning; ofta med inbegrepp av stränghet l. hårdhet som krävs (l. anses krävas) för att uppnå (ngns) lydnad

Så att tillämpa kyrkotukt innebär att man på ett bestämt sätt upprätthåller att kyrkan är apostolisk. I sankt Matteus artonde kapitel undervisar Jesus om hur kyrkan ska göra med dem som inte vill följa Guds Ord:

Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. (Matt. 18:17)

Hedning = Ordet finns i GT och betyder i grund och botten helt enkelt och sakligt en person som tillhör ett annat folk än Israels folk. Väldigt ofta har det därför en klang av ”otroende människor”.

Publikan = Tulltjänsteman. Ordstammen förekommer inte GT men i 1 Mackabeerboken, där det talas om att indrivning av vissa avgifter ska upphöra. I evangelierna förekommer ordet många gånger om judar som arbetade som tullare och drev in tullen åt romarna och därför ansågs närmast som landsförrädare.

Att hålla någon för en ”hedning och publikan” innebär alltså att man inte har kristen gemenskap med dem. De är utanför den kristna församlingen.

Men de kristna lever ju i världen men inte av världen. Därför skriver aposteln Paulus: I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade inte alla otuktiga här i världen … Då måste ni ju lämna världen … Driv ut ifrån er den som är ond! 
(1 Kor. 5:9 ff.)

Så när kyrkan strider för att vara apostolisk, ska vi inte använda våld. Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. (2 Kor. 10:3) Kyrkans vapen är Guds Ord.

Sammanfattning, del 1

• Kyrkan är Guds folk och har funnits sedan Adam och Eva. Den består av alla som tror.
• Kyrkan kallas både i GT och NT för ekklesía. Ordet avser en grupp människor som kallats samman.
• Från Abraham till Jesus hade kyrkan yttre ramar: Den var bunden till en viss plats och ett visst folk.
• Kyrkan i NT är Kristi kropp. Den är en enda och den är helig. Det finns bara en enda kyrka, genom alla tider och på alla platser. Kyrkan är apostolisk.