Månad: april 2017

Wallins katekes

Luthers lilla katekes utgavs 1529. Den utgavs därför att behovet var akut av en lärobok i den kristna tron. I de församlingar som blivit lutherska genom reformationen rådde en stor okunskap om den kristna tron.

Lilla katekesen kom att byggas ut med så kallade katekesförklaringar för att kunna fungera som läromedel i konfirmationsundervisningen. En svensk berömd katekesförklaring är gjord av dåvarande ärkebiskopen Olof Svebilius. Den godkändes av riksdagen (prästeståndet) 1689 och påbjöds av kung Karl XI.

Svebilius katekes är en god, biblisk och luthersk skrift. När den antogs var Svenska kyrkan en klart luthersk kyrka. Med tiden förändrades det. Under 1700-talet bröt så småningom förnuftstro och pietism igenom. Förnuftstron som kom då, som en följd av upplysningsfilosofin, kallas neologi (den nya läran). Där tonar man ner eller tar bort allt övernaturligt, allt som inte har en rationell (inomvärldslig) förklaring. Det mänskliga förnuftet blir måttstocken. När den teologiska rationalismen sedan, i mitten av artonhundratalet, börjar bygga upp vad som med tiden blev en omfattande vetenskaplig teori och metod, kallar vi den liberalteologi. En milstolpe i den var den så kallade fyrkällshypotesen 1876.

Neologin fick en kraftig skjuts framåt i Sverige genom att kung Gustaf III 1786 utnämnde uppsalaprofessorn i latinsk vältalighet J A Lindblom till biskop i Linköpings stift. Lindblom hade ingen teologisk bakgrund, utan prästvigdes några veckor före biskopsvigningen. Han blev sedan också ärkebiskop 1805. Det står om Lindbloms biskopsgärning på Wikipedia:

Han verkade rojalistiskt i stiftet och manade ofta sina kyrkoherdar att tala till sina församlingar om sådant som låg kungen om hjärtat, såsom förbudet mot hembränning och om patriotism. Som stiftschef var han mer praktiskt och mindre dogmatiskt inriktad än sina företrädare. Han var lika mån om att stiftsborna fick vaccin eller lärde sig rätt jordbruk som om deras andliga odling.

Under Lindbloms tid som ärkebiskop utgavs nya kyrkliga handböcker. Dels behövde språket moderniseras, och dels ville man bli av med lutherdomen. År 1810 kom den nya katekesutvecklingen, den så kallade lindblomska katekesen, år 1811 en ny kyrkohandbok, och år 1819 kom psalmboken. De nya handböckerna väckte stort motstånd hos dem som ville hålla fast vid den lutherska läran.

Varför väckte den lindblomska katekesen så stort motstånd? Jag tänkte ta reda på mer om det, så jag tittade efter gamla katekeser antikvariskt och jag sökte på guldgruvan www. archive.org. Nu fann jag inte den, men på ett antikvariat fann jag en annan: En katekesförklaring av Lindbloms teologiske vapenbroder J O Wallin. Den är tryckt 1835, och är en något reviderad utgåva av hans egen första utgåva 1831 . Detta katekesarbete skedde alltså kort innan Wallin blev ärkebiskop, vilket var 1837.

Själva boken som sådan har jag funnit språkligt mycket intressant att läsa. Det är frakturstil, den använder tecknet β för dubbel-s (vilket ju tyskan har behållit) och har så klart äldre verbböjningar. Bokstäverna ä och ö skrivs på gammalt sätt oftast med ett litet ”e” ovanpå i stället för prickar, se i frågan nedan, men i svaret skrivs de med prickar: Wallins katekes

När man läser den wallinska katekesen ser man att Wallin ville bli av med mycket av den lutherska läran. Den kristendom som möter i katekesen kan sammanfattas i tre ord: dygd, förnöjsamhet och gudsfruktan (att vörda Gud). Det är en andaktsfull morallära, helt enkelt. Om vi håller Guds bud och inte klagar utan är nöjda med vår lott och går i kyrkan med andäktigt sinne, så får vi evigt liv hos Gud. Visserligen har Luthers katekes så mycket bibliskt innehåll att inte Wallin helt kan komma ifrån flera centrala bibliska begrepp (eller också kanske han ville kompromissa med lutheranerna), men de är mycket nedtonade, och ordet djävulen förekommer inte alls till exempel i den av Wallin författade texten.

Några få jämförelser och exempel (språket moderniserat):

Ställe [och kommentar]	Svebilius katekes	Wallins katekes
Inledningen	1. Är du kristen? – Ja. 2. Varför kallas du kristen? – Därför att jag är döpt i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och i dopet har iklätt mig Kristus och tror och bekänner, att han är min Frälsare och Saliggörare.	1. Vad är alla människors viktigaste angelägenhet och värdigaste omsorg? – Att upplysas, förbättras och lyckliggöras. 2. Vad heter det rätta och verksammaste medlet för människornas upplysning, förbättring och lycksalighet? – Religion.
Femte budet [Wallin visar här hur duktig han är på lagpredikan. Det är sant det som står, men det är ett exempel hur han kan förklara Guds lag detaljerat, fast han helt missar andra, centrala punkter. Fråga 76 visar en huvudpunkt i Wallins religion: Skaparens vishet och godhet.]		75. Hur bör, enligt detta bud, vårt förhållande vara emot djuren? – Vi får använda dem till vår näring, beklädnad, tjänst och förnöjelse, även döda dem, när de därigenom blir oss nyttiga, eller endast sålunda oskadliga; men aldrig onödigt plåga och fördärva dem, belasta dem över deras förmåga, eller neka dem behövlig föda och vila. 76. Vad föreskriver oss detta bud med avseende på växterna och de livlösa tingen? – Vi ska aldrig ändamålslöst ofreda eller förstöra något som uppenbarar Skaparens godhet, makt och vishet, eller som vittnar om människors flit och konst. Sådant nidingsdåd straffas av den Allvetande.
Första trosartikeln (skapelsen)		26. Hur kan synden finnas i en värld som skapades av en god och helig Gud, och av honom regeras? – Detta onda är inte Guds, utan människans verk.
Första trosartikeln (skapelsen)		11. Vilka är människosjälens förnämsta egenskaper? – Förnuft och fri vilja. 12. I vilket syfte blev människan skapad? – Att hon skulle känna, älska och lyda Gud, samt därigenom bli evigt lycksalig. 14. Hur bör människan för detta ändamål använda sin fria vilja? – Därmed bör hon otvunget underkasta sig Guds lag, kärleksfullt omfatta allt gott och rätt, samt aldrig låta sig förvillas av syndiga begärelser.
Tredje trosartikeln	157. Kan vi av egna krafter komma till Kristus och tro på honom? – Nej, ty vi är döda i synden. Då nu en död människa inte kan göra sig själv levande, så kan inte heller vi av egna krafter omvända oss till Kristus och tro på honom.	97. Vilka blir delaktiga av den saliggörande nåden? – Alla, som av Guds Ande låtit sig väckas, och i nådens rätta ordning framgår genom helgelse till salighet. 101. Hur förs en människa till bättring? – När hon, av lagen upplyst om sin stora syndaskuld, och av Evangelium om Guds oändliga nåd, föresätter sig att göra Guds vilja.
Sjunde bönen i Fader vår	221. Vad betyder ”ondo”? – Djävulen och allt ont, som i denna världen plågar människan till kropp och själ, och efter detta livet helvetet och den eviga fördömelsen.	49. Vad förstås med det ordet ondo? Allt det onda, som i denna världen trycker människan till kropp och själ; så också, efter detta livet, den eviga fördömelsen.
Nattvarden	301. Vilka är värdiga och vilka är ovärdiga gäster vid denna heliga måltid? – Värdiga nattvardsgäster är de, som prövar sig själva, om de: 1. av hjärtat ångrar sina synder 2. tror och är förvissade om att Gud för Kristi skull förlåter dem deras synder och till en bekräftelse på detta ger dem den heliga nattvarden 3. har ett försonligt hjärta mot sin nästa 4. gärna vill bättra sitt liv.	36. Hur kan vi vara försäkrade om, att värdigt ha begått Herrens Nattvard? – När vi, såsom Guds benådade barn, känner oss livade av Kristi Anda, att bli till sinnes så som Kristus var, och vandrar såsom det är värdigt hans Evangelium.

PS När jag skrev denna post, googlade jag på Wallin och katekes och fann ”Svenska akademiens handlingar ifrån år 1796, volym 21”. Verket måste vara skrivet senare, eftersom det behandlar Wallins gärning och även hans död 1839, men det står så i alla fall. På sidan 69 återges ett citat från det tal som han höll när han 1812 tillträdde kyrkoherdetjänsten i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Vi ser här hur han uppfattade sin prästtjänst:

Jag lovar – och detta hjerta lägger löftet på mina läppar – inför Honom, som ser i själens djup, lofvar jag, att I, såsom ädle och rättsinnige vänner, i mig alltid skolen finna en redlig och förtrogen vän – edra barn en öm och samvetsgrann vägledare till kristelig dygd och vishet – edra fromma och menniskoälskande stiftelser en varm och villig biträdare – de vilseförda en med Guds hjelp alltmera erfaren rådgifvare, – de sjuka, de döende en icke sen själaherde, – och de sorgsna, de bedröfvade, en alltid deltagande, om än ofullkomlig, tröstare.

Särskilt det han skriver om vilken vägledning barnen behöver visar tydligt Wallins uppfattning att kristendom är en moral- och vishetslära.

PPS Svebilius katekes är citerad efter utgåva av Bokförlaget Reformatio, Malmö, tredje upplagan, 2003.

Torsdagstankar

Den torsdag jag tänker på är skärtorsdagen, som ju nyss har varit. Den första skärtorsdagen instiftade Jesus nattvarden, och före det tvättade han sina lärjungars fötter. Han som är alla kungars kung och alla herrars Herre utförde slavsysslan.

Att Jesus tvättade sina lärjungars fötter, det står det om i Joh. 13. Efter att han gjort det, sade han till lärjungarna: Förstår ni vad jag har gjort med er? Och det undrar jag om vi gör, förstår alltså. Det vill säga, jag tror nog att vi förstår, men frågan är om vi begrundat det ordentligt. Att förstå intellektuellt går fort, men att fundera över hur det ska tillämpas i den egna vardagen kan ta lång ting. Jesus vänder upp och ner på våra vanliga föreställningar. Sankt Lukas återger att Jesus vid detta tillfälle sade till lärjungarna: Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. (Luk. 22:25f.)

Inte så att Jesus upphäver några ordningar. Han säger: Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta. Vi ska inte tro att Jesus kom för att riva ner de ordningar som finns i samhället, kyrkan och familjen. Den som har uppgiften att bestämma ska ta sitt ansvar, och de som har en underordnad ställning ska låta chefen bestämma och respektera fattade beslut. Särskilt detta senare är inte alltid så populärt idag, här har kristna verkligen en uppgift att vara föredömen genom att villigt följa vad andra med rätta har bestämt som rör dem. (Det nu sagda innebär inte alls att kristna i underordnad ställning inte ska tänka, utan bara blint utföra det som förordnats. Tvärtom! Innan beslut fattats finns ofta gott om utrymme att tycka till, utifrån omständigheterna i situationen. Och det kan också finnas sådant som man bara inte kan följa, för sitt samvetes skull.)

Men, poängen nu är, att vi ska tjäna varandra. Även om vi har en högre position. Vi ska vara villiga att hjälpa varandra. Vi är skyldiga att tvätta varandras fötter, säger Jesus. Vi ska inte tänka att det inte är vår uppgift att hjälpa till, utan gärna utföra det som behövs. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var, skriver sankt Paulus till filipperna. Här ser vi att det inte är någon motsättning mellan broderskärleken i församlingen och nästankärleken i världen. Den förra är ännu viktigare än den senare, men de liknar varandra mycket.

Det har ibland ansetts fult att tjäna någon. Givetvis ska vi inte försvara förtryck, maktmissbruk och orättvisa. Kritiken bottnar dock inte sällan i att man anser att underordning är något felaktigt. Man anser att tjänande människor är förtryckta. Men då har man inte förstått vad Jesus lär, för att tjäna är att göra något fint. Dessutom bör man betänka att till och med en professor eller minister med sitt arbete ska tjäna folket. De arbetar för allas bästa. Varför skulle vi annars avlöna dem?

Att tjäna andra människor behöver inte vara så dramatiskt, utan det här är många gånger helt vardagliga saker. Det kan vara i skolan, på arbetsplatsen och inte minst med vår familj och våra släktingar. Det är lätt att tycka ”det där får verkligen han/hon klara själv” eller ”det där är faktiskt inte min uppgift”, men Guds Ord lär oss att vi inte ska tänka så, utan villigt hugga i där det behövs. Människor som bara ställer upp när de absolut måste, som inte bjuder till utan håller på sin rätt i alla lägen, blir också lätt ansträngande att umgås med.

Här finns dock en sak att se upp med. Det här är inte helt enkelt, jag medger det. Det finns en risk att vi är hjälpsamma på ett tokigt sätt, nämligen om det leder till att den man hjälper inte tar sitt ansvar. Ett klassiskt exempel i vår tid är de så kallade curling-föräldrarna, som sopar sina barns vardag så mycket att dessa inte lär sig vardagens realiteter, utan blir bortskämda. Så föräldrar, som har som sin uppgift att uppfostra barnen, ska tänka på att inte vara för hjälpsamma! Barn behöver att föräldrarna låter dem möta utmaningar och svårigheter.

Så vi ska gärna hjälpa till. Vi ska leta efter möjligheter att bistå våra medmänniskor, inte efter oklanderliga ursäkter att komma undan. För sådana finns ofta. Och när vi gjort det vi ska, ska vi inte falla i högmodets fälla och tänka ”o, vad jag är duktig som hjälper till så fint”, utan ödmjukt säga Vi är bara ringa tjänare, vi har endast gjort vad vi var skyldiga att göra. (Luk. 17:10)

Om religionsfrihet II

Frågor som berör religionsfrihet är mycket aktuella. Vad kan vi tolerera i vårt samhälle? Vilka gemensamma värderingar behöver vi ha i ett samhälle för att det ska fungera? Var går gränserna för vad vi kan stå ut med? Dessa frågor är viktiga och ska inte sopas under mattan. Den senaste debatten visar den blindhet som de som menar att religionsfrihet är frihet från religion har. De tror att om vi motarbetar religion så är vi neutrala, och att ateism och agnosticism vilar på vetenskaplig grund till skillnad från religion, som är ovetenskaplig. Så är det dock inte alls.

Det som nu har hänt är att de elever på en viss skola som åkt med skolans skolbuss delats upp, så att flickorna fått sitta bak i bussen och pojkarna fram. Detta får en del politiker att reagera skarpt. Statsminister Stefan Lövén säger till SVT: Jag tycker att det är avskyvärt. Det hör inte hemma i Sverige. Liberalernas partiledare Jan Björklund anser att skolan ska stängas om det visar sig att det inträffade är sanktionerat av skolledningen.

Det inträffade strider inte mot Skollagen. För att förhindra sådant här, förbereds nu till S-kongressen ett nytt förslag. SVT skriver: Partiledningens nya linje innebär att alla religiösa inslag ska bort ur skolan. I dag är det enligt lag tillåtet med religiösa inslag så länge det inte är under lektionstid. Även Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är djupt kritisk: Det är helt fel att vi i Sverige har skolor som indoktrinerar barn i en viss religion.

Här är två allvarliga fel: Dels att man tror att den svenska skolan är värderingsfri och neutral, dels att man vill begränsa föräldrarnas rätt att fostra sina barn och ge dem utbildning som stämmer med deras övertygelse. Denna rätt fastslås i FN:s barnkonvention och Europakonventionen, vilka Sverige har skrivit under.

Propagerar jag alltså för att barnen bör delas upp i skolbussen? Inte alls. Men de föräldrar som vill ha det så för sina barn ska få välja själva.