Om religionsfrihet II

Frågor som berör religionsfrihet är mycket aktuella. Vad kan vi tolerera i vårt samhälle? Vilka gemensamma värderingar behöver vi ha i ett samhälle för att det ska fungera? Var går gränserna för vad vi kan stå ut med? Dessa frågor är viktiga och ska inte sopas under mattan. Den senaste debatten visar den blindhet som de som menar att religionsfrihet är frihet från religion har. De tror att om vi motarbetar religion så är vi neutrala, och att ateism och agnosticism vilar på vetenskaplig grund till skillnad från religion, som är ovetenskaplig. Så är det dock inte alls.

Det som nu har hänt är att de elever på en viss skola som åkt med skolans skolbuss delats upp, så att flickorna fått sitta bak i bussen och pojkarna fram.  Detta får en del politiker att reagera skarpt. Statsminister Stefan Lövén säger till SVT:  Jag tycker att det är avskyvärt. Det hör inte hemma i Sverige. Liberalernas partiledare Jan Björklund anser att skolan ska stängas om det visar sig att det inträffade är sanktionerat av skolledningen.

Det inträffade strider inte mot Skollagen. För att förhindra sådant här, förbereds nu till S-kongressen ett nytt förslag. SVT skriver: Partiledningens nya linje innebär att alla religiösa inslag ska bort ur skolan. I dag är det enligt lag tillåtet med religiösa inslag så länge det inte är under lektionstid. Även Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är djupt kritisk: Det är helt fel att vi i Sverige har skolor som indoktrinerar barn i en viss religion.

Här är två allvarliga fel: Dels att man tror att den svenska skolan är värderingsfri och neutral, dels att man vill begränsa föräldrarnas rätt att fostra sina barn och ge dem utbildning som stämmer med deras övertygelse. Denna rätt fastslås i FN:s barnkonvention och Europakonventionen, vilka Sverige har skrivit under.

Propagerar jag alltså för att barnen bör delas upp i skolbussen? Inte alls. Men de föräldrar som vill ha det så för sina barn ska få välja själva.