Om behandlingen av judarna – XVI

Om Nils-Olov Nilssons bok ”Israel”. Fortsättning av föregående bloggposter.

Här fortsätter jag utifrån hans bok att titta närmare på hur man sett på judendomen och judarna. Nilsson behandlar detta ganska utförligt.

Nazismen

Vi hoppar framåt genom 17- och 1800-talet. Judarna var allmänt illa sedda i Europa, även i Sverige. Går vi sedan till nittonhundratalet, så möter vi naturligtvis nazismen. Luther användes av nazisterna för att rättfärdiga judeutrotelsen. Hitler hänvisar i sin bok Mein Kampf till Luther som en stor förebild. Vid ett tal 1924 i Berlin sade han: Han [Luther] såg klart och tydligt att judarna behövde förintas och vi börjar inse att vi måste fortsätta arbetet. Och vid Nürnbergrättegången sade den nazistiske propagandamannen Julius Streicher: Jag har inte sagt något som inte Martin Luther sagt.

Men vi måste framhålla att nazisterna var annorlunda än de som tidigare förföljt judarna. Nazisterna var inte så kristna, utan de var rasister. De var emot judarna som folk, som människor. Även om judar avsade sig sin judiska tro och blev kristna var de ju ändå judar och skulle utrotas. Ett exempel på detta var när nazister i Leipzig 1936 rev ner en staty av den store tyske tonsättaren Felix Mendelssohn (1809-1847), eftersom han var av judisk börd. (Mendelssohn var kristen. Han skrev mycket kyrkomusik. Och hans femte symfoni är en hyllning till kristendomen och går under namnet Reformationssymfonin. I den första satsen ingår Luthers psalm Vår Gud är oss en mäktig borg.)

Nazismen är i denna aspekt en produkt av Darwinismen, som lär att människorna utvecklats från aporna. Judarna är ur nazismens synvinkel helt enkelt en lägre stående ras som inte har existensberättigande. Så menade inte alls Luther. Det är helt befängt att göra Luther ansvarig för andra världskrigets förintelseläger! Och Luther drev inte heller tesen att judarna var ansvariga för Kristi död, så som nazisterna gjorde.

Vilka dödade Jesus?

Enligt nazisterna var judarna skyldiga till Jesu död, och därför förtjänade de att utrotas. Så sade man. Men vilka var då ansvariga för Kristi död? Naturligtvis var judarna det, säger jag, men lyssna nu ordentligt! Aposteln Petrus sade på den första pingstdagen till judarna: Ni spikade fast honom på korset och dödade honom. Men man bedrar sig grundligt om man tror att man själv är utan synd här! För judafolket gjorde det i vårt ställe. Alla människor är skyldiga till Jesu död. Det är alla människors synder som drev Kristus i döden. När vi blir kristna inympas vi i judafolket, så det är till våra fäder sankt Petrus sade: Ni spikade fast honom på korset och dödade honom. Mina synder och dina synder dödade Jesus! Man ska inte kasta sten i glashus.

Det finns därför ingen som helst anledning att förfölja judar för att de dödade Kristus, för det gjorde vi också. De lånade ut sina händer åt oss.