Månad: oktober 2018

Manligt och kvinnligt IV – i kyrkan

Efter att så sett på manligt och kvinnligt i familjen, går vi nu vidare och behandlar frågan om hur det ska vara i kyrkan.

Hur leder Gud kyrkan? Att Gud är vår Fader, betyder att han leder oss. Att vara fader är att vara ledare. Sankt Paulus skriver till efesierna: Allt lade [Gud] under [Kristi] fötter, och honom [Kristus] som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla. (Ef. 1:22f.) Kyrkan är Kristi brud, Kristus är brudgummen. Vi hör honom till. Kyrkan är Kristi kropp. Kyrkan är Guds hushåll, Guds familj. (Ef. 2:19) Och bruden, kyrkan, församlingen, är klädd i vitaste vitt: Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. (Ef. 5:27)

I detta arbete, att rena och helga kyrkan är hela treenigheten inbegripen, Fadern, Sonen och Anden: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse (Ef. 1:3) (Ordet andlig hänger ihop med den Helige Ande.) Men detta arbete, att rena och helga kyrkan, ska också utföras rent handfast på jorden. Och här kommer prästerna in. Och [Kristus] gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga. (Ef. 4:11f.)

Genom ämbetsbärarna ska alltså de heliga utrustas, så att Kristus uppfyller allt i alla. Gud utövar sitt ledarskap, sitt faderskap, genom ämbetet.

Kvinnliga präster

Så kommer vi till frågan om kvinnliga präster. Ibland åberopar man som argument att Jesus endast utvalde män till apostlar, och det är ju en god illustration, som borde få kvinnoprästförespråkarna att tänka till ordentligt, men det är ändå så, att den kristna tron inte avgörs genom exempel i Bibeln. Att Jesus hade sandaler på fötterna gör ju inte att vi också ska ha sandaler om vi vill följa Jesus. Nej, för att något ska ingå i Bibelns lära, behöver Bibeln undervisa om det. Jag vill anföra två bibelord:

1/ Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. (1 Kor. 14:34f.)

Det har debatterats mycket vad det innebär att kvinnan inte får tala i församlingen. Om vi tittar på sammanhanget, så ser vi att det ingår i ett avsnitt där aposteln ger föreskrifter om ordningen vid gudstjänsten. Han reglerar hur förkunnelsen ska ske. Att ”tala i församlingen” är att undervisa. Talförbudet innebär inte att kvinnor inte får sjunga med i psalmerna eller läsa med i böner.

Man brukar som invändning mot att detta bibelord används mot kvinnliga präster påstå att det bara var en tradition, just där och då. Paulus motiverar ju talförbudet med praxis i de andra församlingarna. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar… Det är sant. Hade denna mening varit den enda i Bibeln som handlat om varför vi inte ska ha kvinnliga präster, hade man kunnat anse det som praxis där och då. Men aposteln hänvisar inte bara till praxis, utan också till gamla testamentet, till Guds Ord: De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Det är oförenligt med skapelseordningen i Första Mosebok att ha kvinnliga lärare, säger alltså aposteln. Och han avslutar med att sammanfattande säga: Det jag skriver till er är Herrens bud. Det är alltså av sammanhanget tydligt att det inte bara är fråga om en sedvänja, en tradition att inte ha kvinnliga präster.

Det är angående kvinnliga präster rätt tydligt, att förespråkarna inte efter ett grundligt bibelstudium blivit övertygade om att det är förenligt med Skriften och därefter genomfört det, utan införandet har skett på grund av den allmänna samhällsförändringen, av sådana som inte tror att Bibeln är Guds Ord. Utifrån denna uppfattning, försöker några sedan finna argument i Bibeln för kvinnliga präster, eftersom de inser att sådana skulle förbättra deras position. Detta förhållande kan vara dolt för dem, en del av dem menar själva att de tror på Bibeln. Men andra medger att de inte utgår från Bibeln. Vid Svenska kyrkans beslut om införande av kvinnliga präster 1958, sade till exempel tre av de sex biskopar som röstade för, i personliga samtal med kyrkomötets sakkunnige, domprost Nils Johansson, att de var osäkra om Nya testamentets ställning i frågan. [1] Att de inte var säkra om Bibelns lära hindrade dem inte från att införa kvinnliga präster.

En variant är också att man har kvinnor som förkunnare, men att man inte erkänner något prästämbete. Bland dessa finns även de som tror på Bibeln som Guds Ord (även om de missat en del av innehållet).

Hit hör de reformerta som har kvinnliga förkunnare, ett tidigt exempel är Frälsningsarmén, som redan på artonhundratalet hade kvinnliga förkunnare. Men dessa olika reformerta grupper har som sagt inte kvinnliga präster, eftersom de inte erkänner något gudomligt instiftat läroämbete.

Låt oss nu gå till det andra bibelstället:

2/ En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. (1 Tim. 2:11ff.)

Sankt Paulus säger här att kvinnor inte ska undervisa. De ska alltså inte inneha läroämbetet. Även detta bibelställe står i ett avsnitt med föreskrifter om gudstjänsten.

Här vill jag framhålla två saker. För det första: Förbudet mot kvinnliga präster är inte ett isolerat, enskilt förbud, något som är fristående från Bibelns övriga undervisning, något som bara berör själva prästämbetet, utan det hänger ihop med och beror på skapelseordningen, med kvinnans och mannens uppgifter. Paulus hänvisar ju till skapelsen, till Första Mosebok.

När man tror att förbudet mot kvinnliga präster bara berör själva prästämbetet och inget annat, då kan det gå som med den så kallade Svenska kyrkans fria synod, som bildades 1983 i protest mot det egna kyrkomötets partipolitisering. Den hade under många år kvinnlig ordförande [2]. Men är den inte bara en ideell förening bland alla andra? Nej, de vill sprida den kristna tron. De har kyrkliga mål, de anger själva att de har uppgiften att positivt och uthålligt föra fram klassisk kristen tro i vår tid, [3]vilket bland annat för dem innebär att man inte ska ha kvinnliga präster. Deras distrikt kallas dekanat, som leds av en dekan. De har på så vis byggt en parallellkyrka, där ordförande i Synoden innebär att vara ordförande i kyrkostyrelsen.

Utöver att förbudet hänger ihop med skapelseordningen vill jag för det andra framhålla att det är ett uttryckligt förbud mot kvinnliga präster. Det är inte bara skapelseordningen, utan det är ett konkret förbud. Aposteln skriver ju till korintierna: Det jag skriver till er är Herrens bud. Förbudet mot kvinnliga präster är inte bara något som följer av skapelseordningen och underordningen.

Om det vore så, att det enda problemet med kvinnliga präster är att det strider mot underordningen, skulle det vara helt i sin ordning med kvinnliga präster så länge det endast är kvinnor närvarande. (Tyvärr lär Wisconsinsynoden, WELS, just detta. Eftersom de principiellt avvisar att det skulle finnas några ’lagiska förordningar’ i nya testamentet utöver morallagen – den lag som gavs i skapelsen och som gäller för alla människor – kan det alltså inte i nya testamentet finnas något förbud mot kvinnliga präster, menar de. Att inte ha kvinnliga präster är för dem endast en följd av skapelseordningen.)

[1] Nils Johansson: Ämbetsdebatten vid kyrkomötet 1958, Svensk Pastoraltidskrift nr 6-7/ 2001, pdf på www.kyrkligdokumentation.nu

[2] Lena A Artman.

[3] http://www.synoden.se/index.html den 7 juli 2018.

Manligt och kvinnligt III – i familjen

Förra veckan skrev jag om vad som gäller för kvinnan, hustrun i familjen. Vi går vidare med instruktionerna för mannen.

Aposteln fortsätter: Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den – – – mannen [är] skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen. (Ef. 5:25ff.)

Här ser vi hur aposteln förmanar männen. Eftersom mannen har en sådan maktposition, behöver han förmanas, så att han inte missbrukar den och drivs av egennytta. Bibeln ursäktar som sagt inte kvinnoförtryck. Mannen har ansvar inför Gud hur han utövar sin makt. Mannen är skyldig att älska sin hustru och göra väl mot henne, så att hon har det bra. Detta är mycket viktigt. Sankt Petrus förmanar männen kraftfullt att behandla sina hustrur väl: Visa dem [hustrurna] aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade. (1 Petr. 3:7)

Nu vet vi kristna ju att även mannen har kvar sin gamla människa. Ja, mannen och kvinnan är båda under arvsynden, de är lika syndiga. Inför Guds domstol är det ingen skillnad på könen: Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. (Rom. 3:10ff.) Mannens och kvinnans skilda uppgifter och ställning är en skapelseordning, inte en frälsningsordning. Det är därför aposteln skriver till galaterna: Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (Gal. 3:27f.)

Eftersom alltså både mannen och kvinnan är syndare, kommer de ofrånkomligen begå synder i äktenskapet. Även den frommaste man kommer i någon mån missbruka sin makt, antingen genom att utöva den felaktigt eller genom att utöva den för litet. Men sådana problem förändrar inte själva ordningen.

Det finns i vår tid en annan källa till problem här, nämligen hur det ska fungera om man inte tror på Gud, inte tror att vi har ansvar inför en högre makt. För om mannen (Svensson) inte tror att han har något ansvar inför Gud, kommer han sannolikt oftare missbruka den makt han har. Det finns många exempel på sådant, och på sätt och vis kan man ju förstå en sådan invändning. Om mannen inte anses ha ansvar inför Gud hur han utövar sin uppgift som familjeöverhuvud, är ju risken för maktmissbruk klart större. Lösningen har då blivit att frånta mannen hans makt. Men tar man på detta vis ifrån honom makten, så tar man bort ansvaret, och då har man ju verkligen bäddat för att mannen blir ansvarslös!

Men oavsett hur väl eller illa ett äktenskap fungerar, så är mannens och kvinnans fördelning av ansvar och uppgifter i äktenskapet inte något som gäller bara för kristna. Det är en ordning som instiftats i skapelsen, och därför gäller den för alla människor i alla tider, oavsett tro.

Manligt och kvinnligt II – i familjen

Hur är det då med manligt och kvinnligt i familjen? Efter att sankt Paulus i Efesierbrevet gått igenom frälsningen genom tron allena, kommer han in på helgelsen och livet i den kristna familjen. Han gör det med bakgrund i Guds väsen. Kristendomen är tydligt förankrad i familjen och dess relationer. Gud är vår Fader och Kristi Fader, vi är Guds barn, kyrkan är Kristi brud och Kristus brudgummen. Ja, familjen är central. Vi människor är inte skapade som fristående individer. Ingen av oss existerar fristående från andra människor, vi har alla fötts av en mor och en far.

Vi ska nu se vad aposteln skriver om kvinnan och mannen i familjen, vi börjar med kvinnan.

Kvinnan

Sankt Paulus börjar med kvinnan. Han går igenom vad som gäller och utgår från Kyrkans förhållande till Kristus: Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man. (Ef. 5:22ff.) Han anknyter också till skapelsen och gamla testamentet: Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. (Ef. 5:31, jfr 1 Mos. 2:24)

Att kvinnan ska underordna sig sin man, och att mannen är familjens överhuvud får många att se rött. Det anses vara förtryckande. Ja, uppenbart finns det mycket kvinnoförtryck i världen. Vi medger det. Så mot den bakgrunden är det lätt att förstå kritiken. Man ska inte försvara egoism och maktmissbruk!

Men, missbruket upphäver inte det rätta bruket. Men finns det då ett rätt bruk? Är inte all underordning förtryck? Det hävdar feministerna. Nej, det är det inte. Tänk på hur det fungerar annars. Om en förening inte har någon ordförande eller styrelse, så har den mycket svårt att fungera. Det blir ingen ordning. Och på en arbetsplats finns alltid någon som är chef. Är man förtryckt på arbetet för att man har en chef över sig? Nej, det är inte något ont att ha en chef på arbetet. Tvärtom anser alla – med rätta – att det behövs tydlig ansvarsfördelning och gott ledarskap för att en arbetsplats ska kunna fungera och utvecklas.

På arbetsplatsen ska det alltid finnas en ansvarig, en chef. Chefen är överordnad. Men det betyder inte att chefen måste stå där hela tiden och säga åt dem som arbetar vad var och en ska göra. Det betyder inte att det är bara ska vara chefen som tänker. Tvärtom presterar företag och organisationer som förmår aktivera medarbetarna bättre. Där alla jobbar aktivt, av egen kraft, mot gemensamma mål, tar man tillvara allas kompetens. Chefen kommer inte med alla idéer, men han ska ta tillvara dem. Det är chefens uppdrag och ansvar att se till att det fungerar, så om det till exempel uppstår problem eller förändringar i allmänhet, behöver han ingripa. En bra chef gör medarbetarna delaktiga, informerar alla, tar vara på allas förmågor och kunskaper, men till slut är det faktiskt chefen som fattar beslut. Och då kan medarbetarna behöva foga sig. Som man ofta säger: Före beslut kan det vara högt i tak och öppen diskussion, men sedan beslutet är fattat ska man vara lojal. Kan man inte vara det är man på fel plats.

Kvinnans underordning i äktenskapet betyder alltså inte alls att kvinnor ska sluta tycka och tänka. Tvärtom behövs kvinnans aktiva bidrag på många sätt! Öppna diskussioner och ärliga samtal gynnar äktenskapet. Men ansträngningarna ska samordnas till familjens bästa, och det är mannens uppdrag se till att det blir så. Mannen är familjens överhuvud och har sista ordet. Många gånger kan detta ske utan motsättningar och problem, men inte alltid.

Om familjen

Familjen är skapad av Gud och återspeglar att han är alltings fader, som jag sade i förra bloggposten: Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader [och familj] heter i himlen och på jorden har sitt namn. Vi ser det också i sankt Lukas tredje kapitel, där vi ser hur Kristus förenat Gud och människa. Det står: [Jesus] var, menade man, son till Josef, son till Eli, son till Mattat, son till Levi,[…] son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud. (Luk. 3:23-38) Gud är fader till alla människor, Gud är faderskapets ursprung och familjens grundare.

Som tolvåring i templet (Luk. 2) visade Jesus både att han underordnade sig Gud Fadern och sina föräldrar. Han sade till sina föräldrar: Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader? och när han följde med föräldrarna står det: Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem.

Båda ordningarna är av Gud. Det är Gud som har skapat familjen, och han har också lovat att frälsa dem. Till Abraham sade Gud: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade. Vi tänker kanske inte på vad ordet släkter betyder här, men det ord som är översatt med ”släkter”, kan också översättas med ”familjer”. Guds frälsningsplan inbegriper familjer: I dig skall alla familjer på jorden bli välsignade.