Förra veckan skrev jag om vad som gäller för kvinnan, hustrun i familjen. Vi går vidare med instruktionerna för mannen.
Aposteln fortsätter: Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den – – – mannen [är] skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen. (Ef. 5:25ff.)
Här ser vi hur aposteln förmanar männen. Eftersom mannen har en sådan maktposition, behöver han förmanas, så att han inte missbrukar den och drivs av egennytta. Bibeln ursäktar som sagt inte kvinnoförtryck. Mannen har ansvar inför Gud hur han utövar sin makt. Mannen är skyldig att älska sin hustru och göra väl mot henne, så att hon har det bra. Detta är mycket viktigt. Sankt Petrus förmanar männen kraftfullt att behandla sina hustrur väl: Visa dem [hustrurna] aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade. (1 Petr. 3:7)
Nu vet vi kristna ju att även mannen har kvar sin gamla människa. Ja, mannen och kvinnan är båda under arvsynden, de är lika syndiga. Inför Guds domstol är det ingen skillnad på könen: Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. (Rom. 3:10ff.) Mannens och kvinnans skilda uppgifter och ställning är en skapelseordning, inte en frälsningsordning. Det är därför aposteln skriver till galaterna: Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (Gal. 3:27f.)
Eftersom alltså både mannen och kvinnan är syndare, kommer de ofrånkomligen begå synder i äktenskapet. Även den frommaste man kommer i någon mån missbruka sin makt, antingen genom att utöva den felaktigt eller genom att utöva den för litet. Men sådana problem förändrar inte själva ordningen.
Det finns i vår tid en annan källa till problem här, nämligen hur det ska fungera om man inte tror på Gud, inte tror att vi har ansvar inför en högre makt. För om mannen (Svensson) inte tror att han har något ansvar inför Gud, kommer han sannolikt oftare missbruka den makt han har. Det finns många exempel på sådant, och på sätt och vis kan man ju förstå en sådan invändning. Om mannen inte anses ha ansvar inför Gud hur han utövar sin uppgift som familjeöverhuvud, är ju risken för maktmissbruk klart större. Lösningen har då blivit att frånta mannen hans makt. Men tar man på detta vis ifrån honom makten, så tar man bort ansvaret, och då har man ju verkligen bäddat för att mannen blir ansvarslös!
Men oavsett hur väl eller illa ett äktenskap fungerar, så är mannens och kvinnans fördelning av ansvar och uppgifter i äktenskapet inte något som gäller bara för kristna. Det är en ordning som instiftats i skapelsen, och därför gäller den för alla människor i alla tider, oavsett tro.
stpauli.live 