Tidningen Dagen hade den 27 oktober 1990 en kort artikel om den engelske astronomen Sir Fred Hoyles och hans kritik av Darwins utvecklingslära. För tio år sedan började han framföra kritik mot utvecklingsläran. Han var tidigare ateist men har så småningom från vetenskapliga utgångspunkter kommit fram till att universum måste styras av en högre intelligens. Hans ”omvändelse” har väckt visst uppseende i vetenskapliga kretsar.

Dagen tar fram en del citat ur Hoyles vetenskapliga produktion som vi här återger:

Naturlagarna kan inte beskriva livets uppkomst, och darwinismens föreställningar om ”naturligt urval” kan inte förklara dess utveckling. Dessutom är fossilfynden ytterst bristfälliga.

– – –   
Livet, som vi känner det, är bland annat beroende av minst 2 000 olika enzymer för att kunna fungera. Hur skulle ”urhavets” blinda naturkrafter kunna sammankoppla de rätta kemiska elementen till enzymer?

Enligt Hoyles beräkningar är sannolikheten 1 på 10 upphöjt till 40 000 (= 1 med 40 000 nollor efter). Det motsvarar sannolikheten att med en tärning slå 50 000 sexor i oavbruten följd. Hoyles kommentar till detta är talande:

Sannolikheten för att högre livsformer har uppkommit på detta sätt är jämförbart med sannolikheten att en tornado som sveper igenom ett skrotupplag skall sätta ihop en Boeing 747.

Hoyle menar att sådana mänskliga egenskaper som samvete, moral och religiositet rimmar dåligt med evolutionstesen att ”den bäst anpassade överlever”. En martyr väljer hellre döden än att förneka sin övertygelse.

Vi hoppas att Hoyles klarsyn skall sprida sig till många i vårt land. Att tro på slumpen istället för på Gud är att göra som strutsen: sticka huvudet i sanden för att slippa se. Aposteln skriver: ”Guds osynliga väsen kan ju ses ända sen världens skapelse: det kan uppfattas i hans verk, på samma sätt som hans eviga makt och gudomsväsen” (Rom. 1:20).

S.B. (=Staffan Bergman, Lutheranen 4/1990)

• Okategoriserade