I vår tid talas och skrivs det mycket om klimatet. Också inom många kyrkor talas det, ja, predikas det om klimatet. Hur ska vi kristna se på klimatfrågorna?

Den svenska gymnasisten Greta Thunberg har väckt mycket uppmärksamhet. Hon säger att alla säger att vi måste minska utsläppen av växthusgaser, men ingen gör något. Miljöarbetet går på tok för långsamt.

Med rätta har man kritiserat Greta för att hon skolkar från skolan. Därvidlag är hon alls ingen förebild! Men hon har absolut en poäng, det hon säger om miljöarbetet belyser  västvärldens materialism, hur många människor kan säga fina ord men inte är beredda att omsätta orden i handling. Den egna konsumtionen och materiella standarden visar sig vara viktigare. Här finns på sätt och vis en viss likhet med Jesu ord till och om den rike bonden:  Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud. (Luk. 12:20f.) 

Betyder det att vi i kyrkan ska predika om hur vi ska lösa klimat-och miljöfrågorna? Nej, Bibeln ger oss inga svar på dessa frågor. Bibeln ger oss etiska principer, men inte detaljerade kataloger över rätta och orätta handlingar. Så en kristen värnar Guds skapelse, och i kyrkan ska vi (bland annat, naturligtvis) predika om människans ansvar att förvalta jordens resurser. Vi ska predika mot materialismen.

Det materiella, saker och prylar, tid och bekvämlighet, får inte bli det viktigaste i livet. Viktigare än allt annat är att ha det rätt ställt med Gud. Jesus säger:  Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matt. 6:33)