Om Nils-Olov Nilssons bok ”Israel”, fortsättning

Sist i kapitel 6 om bibeltolkning skriver Nilsson om det han kallar Tidsintervallen i profetian. För att få till det med att Fridsriket inte kommit ännu, vill han göra profetiorna flertydiga och öppna så att de åtminstone delvis inte uppfylldes av Jesus för två tusen år sedan. Som exempel anger han Luk. 4:16-21, när Jesus läste ur Skriften i Nasarets synagoga:

Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet
och predika ett nådens år från Herren.

Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”

Stället som Jesus här läste är inledningen av profeten Jesajas 61:a kapitel. Det uppfylldes alltså av Jesus där och då. Det håller Nilsson med om. Men hos Jesaja står mer än bara dessa ord, det är ett avsnitt på drygt två kapitel som hänger ihop. Men att Jesus bara citerade de första verserna betyder inte att fortsättningen i avsnittet inte är uppfylld av Jesus. Men Nilsson menar att fortsättningen väntar på sin uppfyllelse. Hos Jesaja står det just efter de ord Jesus läste: till att predika ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud, och då drar Nilsson slutsatsen att orden om en hämndens dag från vår Gud inte är uppfyllda, eftersom hämndens dag är den yttersta domen. Men det är ju visst uppfyllt av Jesus! För han kom för att predika ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud. Även om Jesus bara läste två verser, så är hela avsnittet om Messias och det nytestamentliga Israel (Sion) uppfyllt i Jesus.

Och för att ytterligare styrka att Bibelns profetior om Fridsriket inte är helt uppfyllda, så skriver Nilsson om vad han kallar ”Den dubbla uppfyllelsen”. På så vis spelar det för kiliasterna ingen roll om amillenialisterna (som tror att Jesus redan kommit med Fridsriket) visar att Fridsriket är uppfyllt med Jesus, för kiliasterna kan fortfarande hävda att profetiorna väntar på sin ‘fulla’ uppfyllelse.

Nilsson tar exemplet Jesaja 7:14-16, som ju är en profetia om Jesus och hans födelse. Den viktigaste meningen är Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel. Och då menar Nilsson att det handlar om profeten Jesajas egen son! Utan att förstå det krokar här Nilsson arm med liberalteologerna som inte tror på jungfrufödseln och inte tror att Jesaja förutsagt den! Liberalerna tror i allmänhet att Jesajas yttrande syftar på någon kvinna vid kung Ahas hov. Men evangelisten Matteus säger ju klart att Jesajas ord var en profetia om Jesu födelse: Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel. Det finns ingen som helst uppgift i Bibeln om att det ägt rum en jungfrufödsel någon annan gång. Alla tankar om att det skulle syftat på någon samtida kvinna är bara tomma spekulationer! Jungfrufödelsen hänger ju intimt samman med att Jesus är både sann Gud och sann människa. Hos sankt Lukas förklarar ängeln jungfrufödelsens betydelse: Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.

Det finns många reformerta som talar väl om Bibeln och dess auktoritet. Det är glädjande! Men det räcker inte att säga ”jag tror på Bibeln, för den är Guds Ord”, man behöver också förstå att läsa den rätt för att få fram dess verkliga budskap.

Här har jag lagt in en undersökning. Vore kul om du svarade!

• Gamla och nya förbundet