Manligt och kvinnligt IV – i kyrkan

Efter att så sett på manligt och kvinnligt i familjen, går vi nu vidare och behandlar frågan om hur det ska vara i kyrkan.

Hur leder Gud kyrkan? Att Gud är vår Fader, betyder att han leder oss. Att vara fader är att vara ledare. Sankt Paulus skriver till efesierna: Allt lade [Gud] under [Kristi] fötter, och honom [Kristus] som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla. (Ef. 1:22f.) Kyrkan är Kristi brud, Kristus är brudgummen. Vi hör honom till. Kyrkan är Kristi kropp. Kyrkan är Guds hushåll, Guds familj. (Ef. 2:19) Och bruden, kyrkan, församlingen, är klädd i vitaste vitt: Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. (Ef. 5:27)

I detta arbete, att rena och helga kyrkan är hela treenigheten inbegripen, Fadern, Sonen och Anden: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse (Ef. 1:3) (Ordet andlig hänger ihop med den Helige Ande.) Men detta arbete, att rena och helga kyrkan, ska också utföras rent handfast på jorden. Och här kommer prästerna in. Och [Kristus] gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga. (Ef. 4:11f.)

Genom ämbetsbärarna ska alltså de heliga utrustas, så att Kristus uppfyller allt i alla. Gud utövar sitt ledarskap, sitt faderskap, genom ämbetet.

Kvinnliga präster

Så kommer vi till frågan om kvinnliga präster. Ibland åberopar man som argument att Jesus endast utvalde män till apostlar, och det är ju en god illustration, som borde få kvinnoprästförespråkarna att tänka till ordentligt, men det är ändå så, att den kristna tron inte avgörs genom exempel i Bibeln. Att Jesus hade sandaler på fötterna gör ju inte att vi också ska ha sandaler om vi vill följa Jesus. Nej, för att något ska ingå i Bibelns lära, behöver Bibeln undervisa om det. Jag vill anföra två bibelord:

1/ Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. (1 Kor. 14:34f.)

Det har debatterats mycket vad det innebär att kvinnan inte får tala i församlingen. Om vi tittar på sammanhanget, så ser vi att det ingår i ett avsnitt där aposteln ger föreskrifter om ordningen vid gudstjänsten. Han reglerar hur förkunnelsen ska ske. Att ”tala i församlingen” är att undervisa. Talförbudet innebär inte att kvinnor inte får sjunga med i psalmerna eller läsa med i böner.

Man brukar som invändning mot att detta bibelord används mot kvinnliga präster påstå att det bara var en tradition, just där och då. Paulus motiverar ju talförbudet med praxis i de andra församlingarna. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar… Det är sant. Hade denna mening varit den enda i Bibeln som handlat om varför vi inte ska ha kvinnliga präster, hade man kunnat anse det som praxis där och då. Men aposteln hänvisar inte bara till praxis, utan också till gamla testamentet, till Guds Ord: De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Det är oförenligt med skapelseordningen i Första Mosebok att ha kvinnliga lärare, säger alltså aposteln. Och han avslutar med att sammanfattande säga: Det jag skriver till er är Herrens bud. Det är alltså av sammanhanget tydligt att det inte bara är fråga om en sedvänja, en tradition att inte ha kvinnliga präster.

Det är angående kvinnliga präster rätt tydligt, att förespråkarna inte efter ett grundligt bibelstudium blivit övertygade om att det är förenligt med Skriften och därefter genomfört det, utan införandet har skett på grund av den allmänna samhällsförändringen, av sådana som inte tror att Bibeln är Guds Ord. Utifrån denna uppfattning, försöker några sedan finna argument i Bibeln för kvinnliga präster, eftersom de inser att sådana skulle förbättra deras position. Detta förhållande kan vara dolt för dem, en del av dem menar själva att de tror på Bibeln. Men andra medger att de inte utgår från Bibeln. Vid Svenska kyrkans beslut om införande av kvinnliga präster 1958, sade till exempel tre av de sex biskopar som röstade för, i personliga samtal med kyrkomötets sakkunnige, domprost Nils Johansson, att de var osäkra om Nya testamentets ställning i frågan. [1] Att de inte var säkra om Bibelns lära hindrade dem inte från att införa kvinnliga präster.

En variant är också att man har kvinnor som förkunnare, men att man inte erkänner något prästämbete. Bland dessa finns även de som tror på Bibeln som Guds Ord (även om de missat en del av innehållet).

Hit hör de reformerta som har kvinnliga förkunnare, ett tidigt exempel är Frälsningsarmén, som redan på artonhundratalet hade kvinnliga förkunnare. Men dessa olika reformerta grupper har som sagt inte kvinnliga präster, eftersom de inte erkänner något gudomligt instiftat läroämbete.

Låt oss nu gå till det andra bibelstället:

2/ En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. (1 Tim. 2:11ff.)

Sankt Paulus säger här att kvinnor inte ska undervisa. De ska alltså inte inneha läroämbetet. Även detta bibelställe står i ett avsnitt med föreskrifter om gudstjänsten.

Här vill jag framhålla två saker. För det första: Förbudet mot kvinnliga präster är inte ett isolerat, enskilt förbud, något som är fristående från Bibelns övriga undervisning, något som bara berör själva prästämbetet, utan det hänger ihop med och beror på skapelseordningen, med kvinnans och mannens uppgifter. Paulus hänvisar ju till skapelsen, till Första Mosebok.

När man tror att förbudet mot kvinnliga präster bara berör själva prästämbetet och inget annat, då kan det gå som med den så kallade Svenska kyrkans fria synod, som bildades 1983 i protest mot det egna kyrkomötets partipolitisering. Den hade under många år kvinnlig ordförande [2]. Men är den inte bara en ideell förening bland alla andra? Nej, de vill sprida den kristna tron. De har kyrkliga mål, de anger själva att de har uppgiften att positivt och uthålligt föra fram klassisk kristen tro i vår tid, [3]vilket bland annat för dem innebär att man inte ska ha kvinnliga präster. Deras distrikt kallas dekanat, som leds av en dekan. De har på så vis byggt en parallellkyrka, där ordförande i Synoden innebär att vara ordförande i kyrkostyrelsen.

Utöver att förbudet hänger ihop med skapelseordningen vill jag för det andra framhålla att det är ett uttryckligt förbud mot kvinnliga präster. Det är inte bara skapelseordningen, utan det är ett konkret förbud. Aposteln skriver ju till korintierna: Det jag skriver till er är Herrens bud. Förbudet mot kvinnliga präster är inte bara något som följer av skapelseordningen och underordningen.

Om det vore så, att det enda problemet med kvinnliga präster är att det strider mot underordningen, skulle det vara helt i sin ordning med kvinnliga präster så länge det endast är kvinnor närvarande. (Tyvärr lär Wisconsinsynoden, WELS, just detta. Eftersom de principiellt avvisar att det skulle finnas några ’lagiska förordningar’ i nya testamentet utöver morallagen – den lag som gavs i skapelsen och som gäller för alla människor – kan det alltså inte i nya testamentet finnas något förbud mot kvinnliga präster, menar de. Att inte ha kvinnliga präster är för dem endast en följd av skapelseordningen.)

[1] Nils Johansson: Ämbetsdebatten vid kyrkomötet 1958, Svensk Pastoraltidskrift nr 6-7/ 2001, pdf på www.kyrkligdokumentation.nu

[2] Lena A Artman.

[3] http://www.synoden.se/index.html  den 7 juli 2018.