Förra posten handlade om kvinnliga präster. Jag fortsätter här, och vill börja med att bemöta en invändning: Kom inte Jesus och det nya förbundet med en ny ställning för kvinnor, där även kvinnor gavs uppgift att förkunna?  – Jovisst!

Att Jesus behandlade kvinnor annorlunda än den judiska samtiden, framgår till exempel av Jesu möte med den samariska kvinnan vid Sykars brunn, i Johannesevangeliets fjärde kapitel. När lärjungarna kom tillbaka till Jesus, blev de förvånade över att han talade med en kvinna, står det. Jesus vände upp och ner på mångas föreställningar eftersom han talade med alla människor, oavsett deras ställning i samhället, de må ha varit fariséer eller tulltjänstemän, judar eller samarier, män eller kvinnor, ja Jesus tog sig an även prostituerade och talade till dem. När Jesus undervisade i frågor om äktenskap och skilsmässa gjorde han i motsats till judarna, ingen skillnad på mäns och kvinnors rättigheter och skyldigheter. Och när Jesus uppstått valde han att först visa sig för kvinnor, trots att kvinnor i det judiska samhället inte accepterades som vittne.

Och visst blev följden av Jesu samtal med den samariska kvinnan att hon gick in i Sykar och berättade om Jesus. Men detta innebär inte att hon innehade prästämbetet, utan att hon som lekman vittnade om Jesus. Samma gäller om kvinnorna vid graven, som Jesus mötte efter sin uppståndelse. Han sände dem till apostlarna, för att berätta att han hade uppstått. Inte heller det innebar att han gjorde dem till präster.

Att kvinnor inte ska vara präster ser vi också när aposteln Paulus ger föreskrifter om församlingstjänarna, för då talar han om både män och kvinnor, men när det gäller prästerna, talar han bara om män (1 Tim. 3).

Det allmänna prästadömet

Här vill jag lyfta fram det allmänna prästadömet. Alla kristna, både män och kvinnor, är präster inför Gud: Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar. (1 Petr. 2:9) Lägg märke till de ord jag strukit under, som visar det allmänna prästadömets innehåll. I gamla testamentet var det de aronitiska prästerna som var präster, men nu har alla kristna samma ställning inför Gud. I den kristna församlingen har kvinnor därför en annan roll än inom judendomen.

De allra flesta argument som framförs när man letar efter stöd i Bibeln för kvinnliga präster, är sådana som beror på att man inte har klarhet om det allmänna prästadömet. Det är därför viktigt att klart åtskilja de båda prästadömena. Det är i kraft av det allmänna prästadömet såväl tillåtet som påbjudet för både män och kvinnor att som lekmän vittna om sin kristna tro. Vi såg det i bibelversen. Vi ser det också till exempel i Apostlagärningarnas artonde kapitel, hur en predikant som hette Apollos kom till Efesus. Det visade sig dock att han bara kände till Johannesdopet, så en man och hans hustru, Akvila och Priskilla, bjöd in honom till sitt hem där de undervisade honom grundligt. (Apg. 18:26) Men det betyder inte att de innehade det särskilda prästämbetet. Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? skriver sankt Paulus till korintierna. (1 Kor. 12:29)

Hit, inom det allmänna prästadömets ram, hör också evangelisten Filippus fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva. (Apg. 21:8f.) Som jag visade förra året, är detta uppfyllelsen av sankt Joels profetia om det nya förbundet, att Herren skall utgjuta sin Ande över allt kött och att det nya Israels söner och döttrar skall profetera. Det aronitiska prästadömet behövs inte längre som förmedlare av frälsningen mellan Gud och människor, utan – som profeten fortsätter – var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. (Joel 2:28)

• Manligt och kvinnligt