Den torsdag jag tänker på är skärtorsdagen, som ju nyss har varit. Den första skärtorsdagen instiftade Jesus nattvarden, och före det tvättade han sina lärjungars fötter. Han som är alla kungars kung och alla herrars Herre utförde slavsysslan.

Att Jesus tvättade sina lärjungars fötter, det står det om i Joh. 13. Efter att han gjort det, sade han till lärjungarna: Förstår ni vad jag har gjort med er? Och det undrar jag om vi gör, förstår alltså. Det vill säga, jag tror nog att vi förstår, men frågan är om vi begrundat det ordentligt. Att förstå intellektuellt går fort, men att fundera över hur det ska tillämpas i den egna vardagen kan ta lång ting. Jesus vänder upp och ner på våra vanliga föreställningar. Sankt Lukas återger att Jesus vid detta tillfälle sade till lärjungarna: Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. (Luk. 22:25f.)

Inte så att Jesus upphäver några ordningar. Han säger: Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta. Vi ska inte tro att Jesus kom för att riva ner de ordningar som finns i samhället, kyrkan och familjen. Den som har uppgiften att bestämma ska ta sitt ansvar, och de som har en underordnad ställning ska låta chefen bestämma och respektera fattade beslut. Särskilt detta senare är inte alltid så populärt idag, här har kristna verkligen en uppgift att vara föredömen genom att villigt följa vad andra med rätta har bestämt som rör dem. (Det nu sagda innebär inte alls att kristna i underordnad ställning inte ska tänka, utan bara blint utföra det som förordnats. Tvärtom! Innan beslut fattats finns ofta gott om utrymme att tycka till, utifrån omständigheterna i situationen. Och det kan också finnas sådant som man bara inte kan följa, för sitt samvetes skull.)

Men, poängen nu är, att vi ska tjäna varandra. Även om vi har en högre position. Vi ska vara villiga att hjälpa varandra. Vi är skyldiga att tvätta varandras fötter, säger Jesus. Vi ska inte tänka att det inte är vår uppgift att hjälpa till, utan gärna utföra det som behövs. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var, skriver sankt Paulus till filipperna. Här ser vi att det inte är någon motsättning mellan broderskärleken i församlingen och nästankärleken i världen. Den förra är ännu viktigare än den senare, men de liknar varandra mycket.

Det har ibland ansetts fult att tjäna någon. Givetvis ska vi inte försvara förtryck, maktmissbruk och orättvisa. Kritiken bottnar dock inte sällan i att man anser att underordning är något felaktigt. Man anser att tjänande människor är förtryckta. Men då har man inte förstått vad Jesus lär, för att tjäna är att göra något fint. Dessutom bör man betänka att till och med en professor eller minister med sitt arbete ska tjäna folket. De arbetar för allas bästa. Varför skulle vi annars avlöna dem?

Att tjäna andra människor behöver inte vara så dramatiskt, utan det här är många gånger helt vardagliga saker. Det kan vara i skolan, på arbetsplatsen och inte minst med vår familj och våra släktingar. Det är lätt att tycka ”det där får verkligen han/hon klara själv” eller ”det där är faktiskt inte min uppgift”, men Guds Ord lär oss att vi inte ska tänka så, utan villigt hugga i där det behövs. Människor som bara ställer upp när de absolut måste, som inte bjuder till utan håller på sin rätt i alla lägen, blir också lätt ansträngande att umgås med.

Här finns dock en sak att se upp med. Det här är inte helt enkelt, jag medger det. Det finns en risk att vi är hjälpsamma på ett tokigt sätt, nämligen om det leder till att den man hjälper inte tar sitt ansvar. Ett klassiskt exempel i vår tid är de så kallade curling-föräldrarna, som sopar sina barns vardag så mycket att dessa inte lär sig vardagens realiteter, utan blir bortskämda. Så föräldrar, som har som sin uppgift att uppfostra barnen, ska tänka på att inte vara för hjälpsamma! Barn behöver att föräldrarna låter dem möta utmaningar och svårigheter.

Så vi ska gärna hjälpa till. Vi ska leta efter möjligheter att bistå våra medmänniskor, inte efter oklanderliga ursäkter att komma undan. För sådana finns ofta. Och när vi gjort det vi ska, ska vi inte falla i högmodets fälla och tänka ”o, vad jag är duktig som hjälper till så fint”, utan ödmjukt säga Vi är bara ringa tjänare, vi har endast gjort vad vi var skyldiga att göra. (Luk. 17:10)

 

• Okategoriserade