Tagg: religionsfrihet

Värdeneutral skola?

”Religiösa skolor” är i hetluften just nu. Socialdemokraternas partilednings nya linje innebär att ”alla religiösa inslag ska bort ur skolan.” (svt.se 6/3 2018) Motivet anges vara ”att det inte ska finnas segregation i skolan”, säger civilminister Ardalan Shekarabi. (dagen.se 13/3 2018)

Om civilministerns önskan att minska segregationen innebär att ”religiösa skolor” ska förbjudas, så går han för långt. Religionsfriheten är hotad. Enligt Europakonventionen, som Sverige skrivit under, ska staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överenskommelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. (Artikel 2 i tilläggsprotokollet från 1952)

Jag säger inte att kristna bör sätta sina barn i kristna skolor. Föräldrarna får bedöma situationen, där flera faktorer spelar roll. Men när religionsfriheten hotas, behöver man säga ifrån.

Shekarabi visar stor blåögdhet när det gäller skolans innehåll och värderingar. Han säger till tidningen Dagen: Svensk skola ska vara fri från religiös påverkan. Alla barn i Sverige ska få välja religion och livsstil fritt, utan påverkan från skolan. Det är inte fallet i dag. Den sista meningen är verkligen sann, men inte så som ministern tänker. Det är inte de religiösa skolorna som är det största problemet i så fall, utan de statliga skolorna och förskolorna, som lär ut den moderna religionen: evolutionism och HBTQ. Särskilt HBTQ borde vara uppenbart för alla att det vilar på värderingar, inte på fakta. Vi kristna måste vara på vår vakt mot detta!

Den svenska skolan är inte neutral idag. Och vi ser i samhällslivet regelbundet exempel på hur den moderna religionen kräver att alla inordnar sig, kräver att man tror rätt och uttrycker sig politisk korrekt. Det får jag återkomma till.

Vad hade Luther gjort?

I Sverige har vi haft ett hårt statskyrkosystem. Alla innevånare var efter reformationen tvungna att tillhöra det som numera heter Svenska Kyrkan (SvK). Så småningom (1873) fick vi en viss, mycket begränsad religionsfrihet genom att det blev tillåtet att utträda ur SvK om man i stället gick in ett av staten godkänt samfund (Till exempel baptister och metodister, även romersk katolska kyrkan. Fler samfund tillkom med tiden.)  Även sedan det 1/1 1952 blev möjligt att lämna SvK utan att inträda i något annat samfund, blev nästan alla kvar, oavsett vad man trodde, kristen eller inte. Många som aktivt tog avstånd från SvK stannade, till exempel pingströrelsens medlemmar. (Hade man kunnat tillhöra SvK före 1952 kunde man det efteråt också, och i allmänhet såg man inte SvK som en kyrka, utan som en slags offentlig myndighet.)

Att SvK idag förlorar många medlemmar är den naturliga följden av religionsfriheten 1952. Gamla mönster och vanor sitter i i generationer. Detta är en utmaning för alla bibeltroende, att sprida Guds Ord till omvändelse för Sveriges folk. Man bör inte (bara) förfasa sig över att människor lämnar SvK, utan se till att göra något mot avkristningen. Alla kan göra något! Det är vårt uppdrag som kristna och kyrka.

Inom lutherskt influerade grupper inom SvK förs av och till diskussion om hur man bör förhålla sig till SvK. Ofta hör man påståendet att Luther blev utkörd ur romerska katolska kyrkan, att han inte lämnade frivilligt, och att man bör följa detta exempel och stanna kvar i SvK. Vad ska man säga om detta? För det första är frågan fel ställd! Frågan man bör ställa sig är vad Bibeln lär, inte vad Luther eller någon annan gjorde. För det andra lämnade Luther aktivt romersk katolska kyrkan. I ett brev till vännen Spalatin skrev han 10 juli 1520: För mig är tärningen kastad; jag föraktar Roms gunst lika mycket som dess ogunst. För alltid tillbakavisar jag försoning med dem, för alltid gemenskap med dem.  Och till Georg Major skrev han 1546:  Man kan inte stå i samma stall med andra som driver falsk lära och är den hängiven eller talar vackert till djävulen och hans anhang.

För den som vill läsa mer:

Den yngre och den äldre Luther (Artikel av Staffan Bergman)

Luthers skrift ”Wider Hans Wurst” (Föredrag av Sten Rydh)

 

 

Om religionsfrihet II

Frågor som berör religionsfrihet är mycket aktuella. Vad kan vi tolerera i vårt samhälle? Vilka gemensamma värderingar behöver vi ha i ett samhälle för att det ska fungera? Var går gränserna för vad vi kan stå ut med? Dessa frågor är viktiga och ska inte sopas under mattan. Den senaste debatten visar den blindhet som de som menar att religionsfrihet är frihet från religion har. De tror att om vi motarbetar religion så är vi neutrala, och att ateism och agnosticism vilar på vetenskaplig grund till skillnad från religion, som är ovetenskaplig. Så är det dock inte alls.

Det som nu har hänt är att de elever på en viss skola som åkt med skolans skolbuss delats upp, så att flickorna fått sitta bak i bussen och pojkarna fram.  Detta får en del politiker att reagera skarpt. Statsminister Stefan Lövén säger till SVT:  Jag tycker att det är avskyvärt. Det hör inte hemma i Sverige. Liberalernas partiledare Jan Björklund anser att skolan ska stängas om det visar sig att det inträffade är sanktionerat av skolledningen.

Det inträffade strider inte mot Skollagen. För att förhindra sådant här, förbereds nu till S-kongressen ett nytt förslag. SVT skriver: Partiledningens nya linje innebär att alla religiösa inslag ska bort ur skolan. I dag är det enligt lag tillåtet med religiösa inslag så länge det inte är under lektionstid. Även Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är djupt kritisk: Det är helt fel att vi i Sverige har skolor som indoktrinerar barn i en viss religion.

Här är två allvarliga fel: Dels att man tror att den svenska skolan är värderingsfri och neutral, dels att man vill begränsa föräldrarnas rätt att fostra sina barn och ge dem utbildning som stämmer med deras övertygelse. Denna rätt fastslås i FN:s barnkonvention och Europakonventionen, vilka Sverige har skrivit under.

Propagerar jag alltså för att barnen bör delas upp i skolbussen? Inte alls. Men de föräldrar som vill ha det så för sina barn ska få välja själva.

 

Vad är religionsfrihet?

Vad är ett samhälle med religionsfrihet? Ja, det finns åtminstone två sätt att förstå ordet, dels frihet från religion eller frihet till religion. I ett samhälle med frihet från religion förvisas all religion från det offentliga rummet. Detta har vi en hel del av i Sverige. Följden av denna förståelse blir att endast två religioner blir tillåtna: ateismen och agnosticismen. För även dessa två är religioner. Man kan inte vara utan värderingar. Ingen är neutral.

Alternativet är att ha ett samhälle som tillåter eller rentav uppmuntrar religion. Ett samhälle där människor med olika livsåskådningar kan samsas trots sin olikhet. Detta är inte heller utan svårigheter, men det är ett samhälle där alla kan delta på lika villkor, såväl ateisten som den kristne som anhängaren av New Age eller islam. Ett grundvillkor för att en sådan samexistens ska fungera är givetvis att alla accepterar religionsfriheten.

Alla behöver då respektera varandras rätt att tro olika, och att någon annan tror annorlunda uppfattas inte där som ett hot, utan som naturligt.

Ett exempel på hur det kan bli med frihet från religion är en motion till Region Västmanland (tidigare Landstinget) om förbud mot religiösa symboler hos de anställda. Motionären förklarar för Västmanlands Läns Nyheter: ”Om jag som patient är ateist kan det kännas jättemärkligt att behöva söka vård hos någon som inte delar mina värderingar, eller [som bär] en slöja eller något som visar att personen är kommunist.”

(Jfr även Ska man vara tolerant?)