Om synergism II

Jag vill så här i reformationsjubileet fortsätta beskriva den obibliska synergismen, tanken att vi kristna medverkar i rättfärdiggörelsen. Synergismen strider mot tron allena. Enligt tron allena är det Guds verk helt och hållet att en människa blir frälst. Tron är inte en gärning, utan att vi utan någon vår prestation tar emot frälsningen från Gud. Som det står: Honom [Gud] har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning. (1 Kor. 1:30) Frälsningen beror alltså inte på oss människor till någon enda del. Som sankt Paulus skriver på samma ställe:  För att ingen människa skall berömma sig inför Gud. (1 Kor. 1:29)

Tron allena strider mot vårt mänskliga förnuft. Vi vill så gärna tänka oss att vi på något sätt är med och bidrar. Därför blir det ofta så, att Bibelns lära förvanskas. Varför? Bibeln säger: En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. (1 Kor. 2:14)

I förra avsnittet visade jag hur den romersk katolska tron är synergistisk. I denna post vill jag skriva om att reformerta teologer ofta är synergister (med undantag för dem som är verkliga kalvinister). Inom reformerta kyrkor talas mycket om att människan har en fri vilja som hon ska använda för att fatta ett beslut, att hon ska avgöra sig för Gud. I en nyligen utgiven bok står det till exempel att människan ska ”välja att samarbeta” med Gud. ”En uppsjö av bibelställen visar att människan har en fri vilja”. ”Det är vars och ens ansvar att själv välja sin respons på det erbjudande om evigt liv som finns specificerat i Bibeln”. Den kände amerikanske väckelsepredikanten Charles Finney (1792-1875) menade att ”varje individ hade ansvar för att besluta sig för att acceptera Kristus eller bli fördömd för evigt”. Eller som en sångtitel jag fann på Internet: Välj nu, välj Jesus.

Men Bibeln lär inte att vi människor till exempel genom att avgöra oss kan finna Gud.  Profeten Jesaja skrev: Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. (Jes. 53:6) Så här beskriver sankt Paulus människans läge: Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. (Rom. 3:10ff.)

Hur går det då till att en människa blir omvänd och Guds barn, om det inte är så att det är människan som finner Gud? Bibeln lär att det är Gud som finner oss människor. I sitt avskedstal till lärjungarna sade Jesus: Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er. (Joh. 15:16) Aposteln Paulus skriver: Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder … Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra … Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. (Ef. 2) 

Är då inte avgörelseteologin rätt ofarlig? Det är sant att man i dessa kretsar talar om tron på Kristus, och det är bra. Fast avgörelseteologin ger inte Gud äran. Är detta ofarligt? Man anser ofta det. Vår tid är i allmänhet även inom den yttre kristenheten rätt likgiltig för läran. Men vad säger Gud om detta? Jag ger inte min ära åt någon annan (Jes. 48:11). Och till folket sade sankt Josua: Var mycket noga att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren, er Gud.  (Jos. 22:5) Och Jesus sade: Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. (Joh. 14:23)

För den som vill läsa mer

Reformation då och nu

Om synergism

Artikel om rättfärdiggörelsen (av kh Sten Rydh)

 

#MeToo

Jag har ett tag funderat på om och i så fall hur jag skulle kommentera något som hänt som har starka kopplingar till moral i ett samhälle som vanligen präglas av normlöshet: #MeToo. Då jag kom att läsa en utmärkt kommentar, skriven av Andreas Stenkar Karlgren, länkar jag till den i stället för att skriva den själv: #MeToo

Inför julen

Inför julen vill jag lägga ut en länk till ett inslag i Youtube-kanalen ”Lutheran Satire”. Det är en mediebegåvad amerikansk präst som gör små humoristiska sketcher med uppbyggligt innehåll.  Det här inslaget är en kommentar till dem som menar att liturgi blir ett hinder för människor att ta emot budskapet. ”You are not dressed like Santa Claus” säger pojken ihärdigt.

Hemma med barn i praktiken

Är det ekonomiskt möjligt att vara hemma med barnen? Samhället motarbetar dem som vill ta hand om barnen på egen hand genom att subventionera den kollektiva barnomsorgen med mer än hundratusen kronor per barn och år. (År 1994 samt 2008 – 2012 fanns det möjlighet för kommuner att ge vårdnadsbidrag för barn mellan ett och tre år, men det är inte lagligt längre.)

Är det då möjligt att leva på en lön? Ett sätt att få reda på det är ju att försöka. Det är så klart inte lätt. Å andra sidan vore det ju märkligt om vi med en av världshistoriens högsta materiella nivåer inte skulle ha råd med det. Det är i mycket stor grad en fråga om prioriteringar och att man accepterar att inte vara bland de rikare. För det är klart att prioriteringar måste göras. Flera gånger har jag hört mödrar säga ”Jag skulle vilja vara hemma med barnen, men vi har inte råd”. Men råd med fin bil hade man och stor platt-TV (det här hände på den tiden sådana kostade pluring) och semesterresor utomlands med familjen. (Vi har faktiskt varit så lyckligt lottade i vår familj att vi årligen kunnat resa på dagsutflykt med barnen till Helsingör!)

Jag skulle från min egen erfarenhet säga att det går, men att det kräver stor personlig insats och sparsamhet. Den största ekonomiska utmaningen är boendet. Man kan inte bo var som helst, det blir för dyrt. Detta kan vara riktigt knepigt! När det sedan gäller mat, saker och kläder är det lättare att leva enkelt.  Öl, sprit, tobak och spel på stryktipset får man klara sig utan. Att leva enkelt är för övrigt klimatvänligt! Kan man klara sig utan bil spar man mycket pengar och miljö. Och i vår tid finns många second-hand-butiker som underlättar mycket. Där kan man köpa många saker billigt.

Nutidsmänniskornas inställning i den här frågan är ofta att pengarna, den materiella standarden och det egna välbehaget går före. Om detta skriver aposteln Paulus:

Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem! (2 Tim. 3:1ff.)

Avslutning på höstens bloggserie om äktenskap och familj

Är det tungt att följa Guds bud? Ja, det kan det vara. Det är inte att välja den breda vägen. Men att leva efter Guds vilja är det riktiga.

Men vi ska inte göra det tyngre än det är. En kristen ska inte vara självplågare. Jag vill avsluta mitt föredrag om familj och äktenskap genom att framhålla kung Salomos råd, som är tänkta att tillämpas där man prioriterar rätt, där man älskar och fruktar Gud och sätter plikterna främst:

Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med det du gör. Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud. Njut livet med en hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.(Pred. 9:7ff.)

Om synergism

I mitt inlägg Reformation då och nu påstod jag att den yttre kyrkan, mängden av alla dem som kallar sig kristna, är i stort behov av reformation. Kristendomens kärna, frälsning genom tron allena, predikas sällan. Ibland predikas över huvud taget inte någon kristendom, ingen synd, ingen frälsning. Om det predikas om frälsning, så blandas ofta gärningarna in i frälsningen så att det blir synergism. (Ordet syn-ergism betyder sam-arbete, det vill säga i rättfärdiggörelsen, i frälsningen, att människan bidrar med sina gärningar för att bli Guds barn.)

De kristna ska absolut göra goda gärningar, men som en del av helgelsen. Helgelse innebär att vi kristna, sådana vi är, alltmer uppfyller Guds bud. I helgelsen hör gärningarna hemma, där är de nyttiga och nödvändiga. I rättfärdiggörelsen däremot måste alla gärningar bort, där är de skadliga. Rättfärdiggörelse innebär att vi får del av Kristi förtjänst och att Gud därför ser oss som heliga och som sina barn. Rättfärdiggörelse och helgelse måste hållas skarpt isär.

En av synergismens hörnstenar är att människan är (åtminstone delvis) fri att avgöra sig för Gud. En människa som vill bli frälst måste då ta vara på Guds nåd och använda den på ett bra sätt. Ett exempel på synergism är den romersk-katolska tron. Synergismen där är relativt lätt att upptäcka, eftersom den romersk-katolska kyrkan uttryckligen avvisar att vi blir frälsta genom tron allena. De blandar ihop helgelse och rättfärdiggörelse, gärningar och tro. Katolska Kyrkans Katekes citerar med gillande konciliet i Trient: ”Rättfärdiggörelsen omfattar alltså syndernas förlåtelse, helgelse och förnyelse av den inre människan” (p. 1989). Litet senare skriver de: ”Rättfärdiggörelsen upprättar ett samarbete mellan Guds nåd och människans frihet” (p. 1993, kursivering i originalet). Och ännu litet senare ger de ännu ett tydligt uttryck för synergismen: ”Guds fria initiativ framkallar människans fria svar” (p. 2002, kursivering i originalet).

Är då synergism mer eller mindre ofarlig? Många anser det. Men om vi läser i Bibeln ser vi inga tendenser till att släta över här. Tvärtom! Som jag visade i Reformation då och nu går aposteln Paulus till hård attack mot alla som förvanskade evangeliet. Om man blandar in gärningarna i rättfärdiggörelsen förmörkar man och skändar Kristi verk. Detta är inte någon liten småsak! Hur kan kristna (särskilt präster) som förstått vad tron allena innebär stå kvar i kyrkor och rörelser som tolererar synergism?

 

 

Ny predikan

Nu är en ny predikan utlagd, Första söndagen i advent, som mp3-fil och som textversion: Jesus kommer till oss  (Jakob Fjellander). Den finns under knappen (menyvalet) Predikningar I (välj uppe till höger på sidan).

Bör kristna barn gå i förskola?

I vår situation måste vi fråga oss vad som är vår uppgift som föräldrar. Bibeln ger inga detaljerade svar om när barn bör eller får gå i förskola. Däremot anger den att barnens uppfostran är familjens uppgift. Detta har länge motarbetats. Daghemmens och förskolornas utbyggnad och hemmens nedmontering har skett med icke-kristna argument.

Följden av detta är till exempel att barn i allmänhet har blivit mer otrygga och många gånger rotlösa. Till exempel har självskadebeteenden bland unga ökat kraftigt. Förr fanns det inte som begrepp att ungdomar skar sig.

Vi ska vara mycket kritiska till den allmänna kulturen, där idag mer än 80 % av barnen börjar i förskolan som 1-åringar, de allra flesta redan vid sin ettårsdag, långt innan de ens kan prata! Säg som det är, detta görs inte med barnens bästa för ögonen! Vi behöver uppvärdera hemmet och se det som den primära, naturliga platsen för barnomsorg.

Men vi ska inte idyllisera historien och tro att allt var bra förr när barnen fick växa upp med mamma hemma. Människorna var bristfälliga, syndare och egoister även då. Det fanns många problem även förr, särskilt sedan industrialismen kom och pappa rycktes hemifrån, bort till en fabrik. Bondesamhället däremot var mycket tryggare för barnen, fast jag tror inte att någon av oss vill tillbaka till den tiden ändå.

Och på samma sätt som inte allt var bra förr, finns det många trygga människor och goda samhällsmedborgare som varit på dagis före tre års ålder. Frågan är inte svart-vit, där allt är enkelt. Därför behöver vi närma oss denna fråga på ett principiellt plan.

Samhällsförhållandena skiftar. Det är kristna föräldrars plikt att göra vad de kan för att ge sina barn en trygg och god uppfostran och att undervisa dem i den kristna tron. Små barn behöver sina föräldrar och en mindre, lugn miljö där de kan få trygghet och närhet. Mamma är särskilt viktig här. Visst finns det barn som tidigt mister sin mamma och som växer upp med sin pappa eller sin moster, men fullt ut kan ingen ersätta mamman.

När barnen blir äldre får de behov av socialt samspel med kompisar och grupper. Då är det naturligt att de får träffa andra barn. I vårt samhälle sker detta oftast i förskolan, men alla barn går faktiskt inte i förskola. Social träning är viktig. Ju fler syskon man har, desto mer social träning får man hemma, (även om man givetvis får annan social träning i förskolan).

Även för män (kristna eller inte) gäller att hemmet och familjen går först. Barnen är viktigare än karriären!

 

Reformation då och nu

Nu har det firats på olika sätt att det gått 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Det finns olika saker att uppmärksamma. En del firar att en individ visade stort mod, stod för sina värderingar och satte sig upp mot ett felaktigt system. Andra firar Luthers insats för folkbildningen, eftersom Luther menade att alla, såväl kvinnor som män, skulle få läsa Bibeln själv (och inte behöva förlita sig på vad prästerna och påven sade). Och dessa iakttagelser är riktiga, men, de är inte kärnan i reformationen.

Det reformationen djupast handlar om, är hur en människa ska få en frid med Gud och bli frälst. Luther hade kämpat hela sitt liv med detta på ett sätt som vi knappt förstår. Samhällsandan, som Luther levde i före reformationen, var fylld av människans otillräcklighet inför Gud. (Kyrka och samhälle hängde mycket nära samman.) Guds lag predikades. Människorna visste att de var syndare och att de inte dög i Guds ögon, att de var i behov av frälsning. Men de hänvisades till sin egen fromhet och till sina egna gärningar: läsande av böner, kyrkogång, pilgrimsfärder, köpande av avlat, klosterliv etc.

Martin Luther hade ägnat sig åt att finna en nådig Gud på gärningarnas väg. På det sättet fann inte Gud, hur mycket han än kämpade och slet. För om frälsningen till minsta del bygger på oss och våra gärningar, så håller den inte inför den helige och fruktansvärde Guden. Vi vill gärna tänka oss att Gud är ungefär som en snäll farbror uppe bland molnen, att han är överseende och att allt ska ordna sig inför evigheten, men det är en falsk Gud. Bibeln säger att Gud är HELIG. I Hebreerbrevet står det: Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer – – – Ty vår Gud är en förtärande eld. (Hebr. 10:31, 12:29)

Den frälsning som predikades i den romersk-katolska kyrkan var gärningsreligion, verkhelighet. Dels de egna gärningarnas, dels helgonens överskjutande gärningar. Därför missade man målet. Sankt Paulus skriver till galaterna: Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig. (Gal. 2:16) Den som till minsta del inför Guds domstol på den yttersta dagen åberopar sina egna eller andras gärningar har inte tillräcklig betalning för syndaskulden och kommer inte in i himmelen.  ”Men så allvarligt kan det väl ändå inte vara?” invänder någon. Min motfråga blir: Kan det inte? Hur vet du det? Jag hittar då inget i Bibeln som styrker en sådan invändning. (Den som menar sig ha hittat något sådant får gärna mejla det till mig, pastor.fjellander@gmail.com.) Tvärtom finner jag att synden är så allvarlig att Adam och Eva drevs ut ur paradiset och blev underkastade döden. Och aposteln fortsätter i sitt brev: Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. (Gal. 2:21) Och vidare: Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. (Gal. 3:10) Den som därför vill bli rättfärdig till någon del genom mänskliga prestationer, måste vara säker på att dessa håller måttet, ja, att de är felfria och utan någon brist.

Men inte kan det väl vara så enkelt att man blir frälst bara genom att tro på Jesus? Jo, det är det! Som det står i efesierbrevet: Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. (Ef. 2:8) Eller som Jesus själv sade: Den som tror på Sonen har evigt liv. (Joh. 3:36) Det var detta som Martin Luther fann, det glada budskapet från Gud, evangeliet. Han hade försökt bli frälst på lagens och gärningarnas väg, och han insåg att han inte klarade det. Därför fylldes han av obeskrivlig glädje när han fann och förstod att Gud skänker evigt liv och frälsning gratis och för intet!

Detta är reformationens kärna, frälsning genom tron allena. Denna lära måste bevaras ren utan all inblandning av gärningslära! Detta är den artikel som kyrkan står eller faller med, articulus stantis et cadentis ecclesiae som teologerna sade. Där inte tron allena predikas klart, riskeras hela kristendomen. Därför måste prästerna predika strängt mot alla villfarelser som på olika sätt skadar det rena evangeliet. Det gjorde också sankt Paulus: Om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. (Gal. 1:8) Detta är mycket starka ord! De visar hur allvarlig denna fråga är.

I den yttre kristenheten i Sverige idag predikas sällan det rena, villkorslösa evangeliet. Synergismen (att människan bidrar på något sätt till omvändelsen) är utbredd, även i konservativa kretsar. I detta läge är behovet en ny reformation stort!

Ska staten eller hemmet uppfostra barnen?

En av familjens viktigaste uppgifter är att ge ett gott hem och en god uppfostran åt barnen. Det innefattar flera saker: Mat och kläder, kärlek och omsorg, goda värderingar. Dessa uppgifter hör till familjen. Är familjen kristen, vill man också ge barnen den kristna tron.  Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning. – – – Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte. (Ords. 1:8, 10)

[En församlingsledare] skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. (1 Tim. 3:4) Någon invänder kanske att detta skulle gälla bara för prästerna, men det står det inte. Att ta väl hand om sin familj gäller alla kristna, men prästerna ska vara föredömen här.

 [En församlingsänka] skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott. (1 Tim. 5:10)

Jag [Paulus] vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.
(1 Tim. 5:14)

Familjen angrips dock av olika ideologier: Materialismen, liberalismen och socialismen. Materialismen vill få oss att tro att pengar är viktigare än barn, liberalismen att en kvinna är förtryckt om hon arbetar i hemmet och inte tjänar egna pengar, och socialismen att barnen ska uppfostras kollektivt. Dessa tre ideologier har vunnit stora segrar, ja, de har närmast segrat totalt i vårt samhälle.

Det som inbegriper lagar måste vi förstås finna oss i, till exempel så hade vi fram till 1971 sambeskattning av inkomst, det vill säga mannens och hustruns inkomster fördelades jämnt vid beskattningen. Sambeskattning utgår från familjen och gynnar den. Vår nuvarande skattelagstiftning utgår inte från familjen. Det som finns i skattelagstiftningen är självständiga individer.

Här finns mycket att säga om hur det blivit som det blivit i Sverige. Från en webbsida om den socialdemokratiska politikern Alva Myrdal, som verkade ungefär 1925 -1970, har jag hämtat följande två citat, som visar vad hon ville:

Framtidsperspektivet som målas upp är en ”fortsatt kollektivisering av barntillsyn och barnuppfostran”

Daghemmen var en gemensam lösning på två grundläggande problem: kvinnornas frigörelse och barnens socialisering.

Ur den socialdemokratiska stridsskriften Familjen i framtiden från 1978 hämtar jag följande:

  • De familjepolitiska åtgärderna måste inpassas i en total politisk strategi; (s 1)
  • Alla vuxna människor skall vara ekonomiskt oberoende av anhöriga. (s 2)
  • Barnens sociala, intellektuella och kulturella utveckling skall vara oberoende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden (s 2)
  • Man ändrar inte på verkligheten genom information. Det är verkligheten som måste förändras […] (s 9)

Punkt 3 anser många vara lovvärd. Och jag vill inte säga emot det. Tvärtom. Men om man anser att samhället ska ta ett stort ansvar för alla barns sociala, intellektuella och kulturella utveckling, så trampar man mycket lätt vidare in på värderingarnas område och menar att samhället ska förse alla barn med normer. Även om få säger det, så sker barn­upp­fostran idag kollektivt, på förskolorna. Föräldrarna har i stor utsträckning lämnat ifrån sig denna uppgift.

I en översikt beskrivs olika kategorier av människor som inte förvärvsarbetar:

Förvärvsförhindrade – de som var förhindrade att ta förvärvsarbete eller som förvärvsarbetade mindre än heltid på grund av hushållsarbete eller brist på barntillsyn (s 15, min fetstil)

Det enda mål för sysselsättningen som vi kan acceptera är en fullständig utjämning av förvärvsfrekvensen mellan kvinnor och män. (s 18)