Årets kyrkodagar (2023) hade som tema Att leva som kristen. Som en del av detta höll jag ett föredrag med titeln Den kristne och kyrkan, och detta föredrag tänkte jag här dela bit för bit med er bloggläsare.

Inledning

Vad är det grundläggande med att vara kristen? Ofta svarar vi ”Att tro på Gud”, och det är ju alldeles sant. Man blir kristen genom att komma till tro på Gud. Jag vill naturligtvis inte säga något mot detta grundläggande faktum, inte alls. Det är verkligen så att tron är fullständigt avgörande för att bli och vara en kristen. Men att vara kristen, att tro på Gud, innebär och medför så mycket. Ty att vara kristen betyder att vara insatt i ett stort sammanhang. Det är sant att tron är personlig. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh. 3:16) Men vi får akta oss så att tron inte blir en privatsak! Var och en måste tro själv, ja. Men Gud vill inte att vi ska tro ensamma.

Skillnaden mellan ‘själv’ och ‘ensam’

Här vill jag ta upp en detalj med det svenska språket. Många gör inte i vardagligt språk någon tydlig skillnad mellan ”själv” och ”ensam”, utan de kan säga Ska du gå själv till bussen? med samma betydelse som Ska du gå ensam till bussen?

Men om vi är litet noggranna, så betyder ‘själv’ ungefär ‘för egen maskin’ eller ‘av egen kraft’ och det kan även vara något man gör tillsammans med andra, trots att man inte är ensam. De två frågorna betyder olika saker.

Ska du gå själv till bussen? En del kan tänka sig att man kan svara: Nej, Peter följer mig (så får jag sällskap). Ett formellt korrekt svar är i stället till exempel Nej, jag hoppas att du ska skjutsa mig (för jag klarar inte att gå med mina svaga ben).

Så: Var och en måste tro själv, ja. Men Gud vill inte att vi ska tro ensamma.

Att höra ihop med Jesus

Att vara kristen är att vara en del av något större. Jesus sade: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. (Joh. 15:5) Att bära frukt, det är att göra goda gärningar, och det kallar vi helgelsen, som Sten talade om tidigare idag. Och i bibelordet ser vi vad som är förutsättningen och sammanhanget för att bära frukt: Att vara en del av vinstocken, av vinträdet.

En annan bild för samma sammanhang använder sankt Paulus i romarbrevet, där han talar om olivträdet och grenarna. Om roten (Kristus) är helig, är grenarna (de kristna) heliga. Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem… (Rom. 11:16f.)

För att kunna bära frukt behöver grenen sitta fast i trädet, annars dör grenen snart. Och en tredje bild är den mänskliga kroppen, till exempel i andra korintierbrevet: Ni är Kristi kropp och var för sig lemmar. (1 Kor. 12:27)

Vinstocken, olivträdet och kroppen, det är tre uttryck för det som en kristen alltså alltid är en del av och lever sitt liv i, det som är helt grundläggande för att vara kristen. Vi brukar ofta kalla det kyrkan.

Jag vill hålla mitt föredrag om den kristne och kyrkan genom att nu först titta närmare på vad kyrkan är.