Etikett: Kyrkan

Om kyrkans uppgift – VIII

Om vi då sett vad kyrkan är, är frågan vad kyrkan gör. Vad är kyrkans uppgift? Jag sade att vara kristen betyder att vara insatt i ett stort sammanhang. Att vara kristen är att vara en del av något större, att tillhöra den kristna, världsomspännande kyrkan. 

Det finns många uppfattningar om vad kyrkan ska vara. Jag skulle här först vilja nämna fem saker som inte är kyrkans uppgift:

1/ Kyrkan är inte underhållning.

Det hindrar naturligtvis inte att vi kristna har roligt. Visst ska vi ha roligt! Men det är inte kyrkans uppgift att producera underhållning eller att alltid vara underhållande. Den glädje som kyrkan vill ge är djupare än den ytliga underhållningen. Det betyder inte att ytlig underhållning är dåligt! Nej, även enkel underhållning är bra i viss utsträckning. Jag gillar själv att skämta och vitsa. Och visst är det fullt möjligt att vi har inslag till exempel på kyrkodagar som är humoristiska och underhållande. Men det är inte ett grundkrav på kyrkan att det ska vara roligt. Det är inte primärt, det tillhör inte kyrkans väsen. Alla saker som är bra är inte kyrkans uppgift. Kyrkan är inte en superlösning på alla behov och önskemål och kyrkan är inte i underhållningsbranschen utan i livräddarbranschen!

2/ Kyrkan är inte en kulturinstitution eller ett museum.

Det finns många fantastiskt vackra kyrkor. Fulla av vackra konstverk och gamla fina saker. Tänk bara vilket fantastiskt instrument en riktig orgel är. Det är hantverksteknik av superklass. Och i många kyrkor finns det körer. En del av dessa körer sjunger fantastiskt fint. Ja, de traditionella kyrkorna är goda bärare av kultur.

Men det räcker inte att ha vackra kyrkobyggnader, välklingande orglar och praktfulla körer. Detta är mycket fina saker som jag gärna skulle vilja ha i vår kyrka, men vi har varit för små till sådant. Vi har dock efter vår förmåga något av detta, vi har till exempel vackra mässkläder och fina psalmer. Det vill vi gärna ha som en hyllning till Gud för att det är han som skapat all skönhet. Därför kan vi också ha blommor på altaret. Men denna skönhet är inte där för sin egen skull. Vi går inte i kyrkan i första hand för att uppleva jordisk skönhet. Kyrkan är inte en kulturinstitution eller ett museum.

3/ Kyrkan är inte ett fredsinstitut

Den kristna tron vill bringa försoning mellan Gud och människor och också mellan människor. Som Franciskus skriver i sin bön: Herre, gör mig till ett redskap för Din frid och fred. (Franciskus skrev bara ett ord, en böjningsform av ”pax”. På alla språk utom svenska är det samma ord för frid – i hjärtat – och fred – i det yttre. En kristen vill komma med båda.)

Men kyrkans uppdrag är inte att göra samhälleliga insatser, utan andliga genom att människor blir omvända. Som en följd blir deras hjärtan förvandlade av Guds kärlek. Där det händer, där bidrar det till fred mellan människor, dels mellan de kristna, men också i de sammanhang där de kristna befinner sig. De kristna lever i världen, och där ska vi göra goda gärningar och verka för ett gott samhälle. Kyrkan ska uppmuntra de kristna till detta, men ändå säger vi inte att kyrkan arbetar för fred på jorden, utan för frid i hjärtat.

Kristna ska naturligtvis allt efter omständigheterna arbeta för fred på jorden! Det finns många fina exempel på detta. Men en kristen vet också att världen är i den ondes våld och att det inte går att skapa ett himmelrike här på jorden. Här på jorden är tillvaron komplicerad. Så till exempel kan även en kristen delta i försvarskrig utan att det är synd.

4/ Kyrkan är inte en miljöorganisation

Vi vet att Gud har skapat allting. Skapelsen är god, men den är hotad. Miljöförstöringen är påtaglig. Människan drivs av sin egoism att bedriva rovdrift på skapelsens tillgångar.

Ni förstår redan vad jag tänker säga på den här punkten: En kristen gör vad han kan för att leva på ett gott sätt avseende miljön. En kristen vet att han är förvaltare i skapelsen och inte ägare. Kristna arbetar för en bra miljö – ja! – men detta hör till de goda gärningarnas område. Dessutom ska vi tänka på att Bibeln inte heller på detta område innehåller några anvisningar, utan att detta arbete grundar sig på förnuftet. Det betyder att det är möjligt att kristna kan ha olika syn på sådana här frågor. Kyrkan är inte en miljöorganisation och driver ingen särskild miljöpolitik. Men visst är det viktigt att bry sig om miljön!

5/ Kyrkan är inte en välgörenhetsorganisation

Välgörenhet är bra och bibliskt. En kristen ska gärna hjälpa andra människor. Men inom det här arbetet är det faktiskt möjligt att en kyrka är aktiv som kyrka. Det är inte bara enskilda kristna som hjälper sådana som har det svårt, utan även en kyrka kan göra det, även om det då är i ett kristet sammanhang. Det görs för att kunna nå människor med evangelium.

Lägg nu märke till att alla dessa fem saker är bra och viktiga saker, men de är inte kyrkans väsen eller grunduppgift.

Fortsättning följer.

Den kristne och kyrkan – IV

Trosbekännelsens kyrka

Vi går nu vidare och tittar på trosbekännelsens kyrka. Jag vill säga fyra saker om den kyrka som en kristen lever i. Det är de fyra sakerna som sägs i nicenska trosbekännelsen:

  • Kyrkan är en enda.
  • Kyrkan är helig
  • Kyrkan är allmännelig
  • Kyrkan är apostolisk   

Kyrkan är en enda

Den kristna kyrkan – ekklesía – är Guds folk. Det är en fortsättning på GT och det bara finns ett enda gudsfolk, inte två. Jesus säger: Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. (Joh. 10:16) Och sankt Paulus säger: Ty Israel [Guds folk] är inte alla som kommer från Israel [patriarken Jakob],och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. – – – Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. (Rom. 9:6-8)

Det finns alltså bara ett gudsfolk genom alla tider. De blir i alla tider rättfärdiga genom tron: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. (Rom. 4:3/1 Mos. 15:6) Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig. (Hebr. 11:4) Att det bara finns ett enda gudsfolk har jag skrivit om i min bloggserie om Gamla och nya förbundet.

Guds folk, det är kyrkan det. Den har funnits sedan Adam och Eva. Det finns ju bara en kyrka. Gud utvalde så småningom Israels folk och slöt ett förbund med dem. Guds folk är utvalt, utkorat, på grund av hans nåd.

Kyrkan består av alla kristna, av alla troende. Kyrkan är inte bara prästerna eller ”några andra”. Alla kristna har tillsammans kyrkans rättigheter och uppgifter. En del av det gör prästerna, men de gör det på kyrkans vägnar.

Kyrkan är helig

Ordet helig betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) om person (l. ängel) som står i så nära förbindelse med Gud att hans väsen o. egenskaper fått en större l. mindre likhet med Guds; ostrafflig, rättfärdig; Det betyder alltså att vara lik Gud, att vara fullkomlig.

En kristen lever varje dag som en del av kyrkan, och kyrkan är helig. Sankt Petrus skriver till de kristna: Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar. (1 Petr. 2:9) När Petrus säger att de kristna är ett heligt folk, så är det ett citat från Andra Moseboks nittonde kapitel, när Israelerna samlats vid berget Horeb: Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom, för hela jorden är min. Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du [Mose] ska tala till Israels barn.

Så säger även Petrus att kyrkan är en enda, att det är samma gudsfolk i gamla förbundet som i det nya. Han knyter ihop folket som fick lagen med det folk som följer Jesus. Det är samma folk. Det var alltså våra andliga förfäder som stod vid berget Horeb. (Hur tokig är inte termen ”ersättningsteologi”!)

Och detta folk, denna församling, denna kyrka är helig. Aposteln Paulus inleder ofta sina brev med att påminna de kristna om att de är heliga: Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Här ser vi också varför kyrkan är helig: De kristna är kallade av Gud. Eller som han skriver i inledningen till efesierbrevet: Liksom han [Gud Fader] innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom [Kristus] för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. Så ser vi att vi är heliga och fläckfria inför Gud. Med ett annat ord: Vi är rättfärdiga! Kyrkans helighet består i att hon är rättfärdig. Som Paulus skriver till kolosserna: Också er har han [Guds Son] nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga.

Och naturligtvis måste jag här också citera det kända stället från efesierbrevet 5:25-27 som talar om hur det går till att kyrkan blir helig:

Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. (Folkbibeln) Ni män skall älska era hustrur, så som Kristus älskade Kyrkan och gav sitt liv för henne. Han helgar henne och renar henne med vattnets bad, i kraft av Ordet, för att kunna ställa fram Kyrkan som sin brud, strålande, utan fläck eller rynka eller annan brist. Helig och ofläckad skulle hon vara. (Bo Giertz översättning).

Den kristne och kyrkan – I

Årets kyrkodagar (2023) hade som tema Att leva som kristen. Som en del av detta höll jag ett föredrag med titeln Den kristne och kyrkan, och detta föredrag tänkte jag här dela bit för bit med er bloggläsare.

Inledning

Vad är det grundläggande med att vara kristen? Ofta svarar vi ”Att tro på Gud”, och det är ju alldeles sant. Man blir kristen genom att komma till tro på Gud. Jag vill naturligtvis inte säga något mot detta grundläggande faktum, inte alls. Det är verkligen så att tron är fullständigt avgörande för att bli och vara en kristen. Men att vara kristen, att tro på Gud, innebär och medför så mycket. Ty att vara kristen betyder att vara insatt i ett stort sammanhang. Det är sant att tron är personlig. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh. 3:16) Men vi får akta oss så att tron inte blir en privatsak! Var och en måste tro själv, ja. Men Gud vill inte att vi ska tro ensamma.

Skillnaden mellan ‘själv’ och ‘ensam’

Här vill jag ta upp en detalj med det svenska språket. Många gör inte i vardagligt språk någon tydlig skillnad mellan ”själv” och ”ensam”, utan de kan säga Ska du gå själv till bussen? med samma betydelse som Ska du gå ensam till bussen?

Men om vi är litet noggranna, så betyder ‘själv’ ungefär ‘för egen maskin’ eller ‘av egen kraft’ och det kan även vara något man gör tillsammans med andra, trots att man inte är ensam. De två frågorna betyder olika saker.

Ska du gå själv till bussen? En del kan tänka sig att man kan svara: Nej, Peter följer mig (så får jag sällskap). Ett formellt korrekt svar är i stället till exempel Nej, jag hoppas att du ska skjutsa mig (för jag klarar inte att gå med mina svaga ben).

Så: Var och en måste tro själv, ja. Men Gud vill inte att vi ska tro ensamma.

Att höra ihop med Jesus

Att vara kristen är att vara en del av något större. Jesus sade: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. (Joh. 15:5) Att bära frukt, det är att göra goda gärningar, och det kallar vi helgelsen, som Sten talade om tidigare idag. Och i bibelordet ser vi vad som är förutsättningen och sammanhanget för att bära frukt: Att vara en del av vinstocken, av vinträdet.

En annan bild för samma sammanhang använder sankt Paulus i romarbrevet, där han talar om olivträdet och grenarna. Om roten (Kristus) är helig, är grenarna (de kristna) heliga. Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem… (Rom. 11:16f.)

För att kunna bära frukt behöver grenen sitta fast i trädet, annars dör grenen snart. Och en tredje bild är den mänskliga kroppen, till exempel i andra korintierbrevet: Ni är Kristi kropp och var för sig lemmar. (1 Kor. 12:27)

Vinstocken, olivträdet och kroppen, det är tre uttryck för det som en kristen alltså alltid är en del av och lever sitt liv i, det som är helt grundläggande för att vara kristen. Vi brukar ofta kalla det kyrkan.

Jag vill hålla mitt föredrag om den kristne och kyrkan genom att nu först titta närmare på vad kyrkan är.