Missat tidigare avsnitt? Här är del 1.

Om andeutgjutelsen och dopet

Tillbaka till vår vers där Johannes Döparen säger: Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. (Luk. 3:16)

Johannesdopet hade samma verkan som det som det kristna dopet. Även hans dop gav den helige Ande. Det är alltså ingen motsättning mellan hans vattendop och Jesu vattendop (det kristna dopet), utan när Johannes säger att Jesus ska göra något extra stort Han skall döpa er i den helige Ande och i eld, såsyftar det på ett annat dop än vattendopet. Man kan kalla det för eldsdopet.

Vad kan det då vara? Vi läser vidare i Nya Testamentet och vi ser att det finns en händelse som passar perfekt: Den första Pingstdagen, då tungor av eld kom och satte sig på lärjungarna och Anden utgöts. Ja, sankt Lukas säger själv detta uttryckligen i inledningen till Apostlagärningarna. Även om han inte nämner elden, och inte heller nämner Johannes Döparen, utan han berättar om ett samtal som Jesus hade med apostlarna efter sin uppståndelse, så ser vi att det handlar om samma sak:

Jesus visade sig för apostlarna efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg. 1:3f.)

Pingstdagens under var alltså uppfyllelsen av Johannes Döparens förutsägelse om eldsdopet, dopet i den helige Ande och i eld. Pingstdagen kom med den helige Andes eld. Den helige Ande fanns redan förut, alla Guds barn i alla tider har haft den helige Ande, men nu kom Anden på ett särskilt sätt. Detta var den synliga starten på Nya testamentets kyrka. Kyrkan skulle nu gå ut i hela världen, Jesus hade ju sagt att kyrkan skulle gå ut och göra alla folk till lärjungar.

Pingstdagen var förutsedd och förberedd. Judarna firade Pingst, från början som en skördefest, men med tiden firades även lagens givande på Sinai berg. Då, när Gud instiftade det Gamla förbundet och gav sina bud, var det också eld, det var lagens förskräckande eld. Just efter de tio budorden (2 Mos. 20) står det: Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd.

Men nu på Pingstdagen kom evangeliets eld, urförsamlingen döptes i den helige Ande och i eld. En värmande och inspirerande eld som medförde ett språkunder, så att alla utlänningar som var där kunde höra evangeliets predikan på sitt eget språk. Detta var uppfyllelsen av Johannes Döparens ord om att döpa i den helige Ande och eld, och det var också uppfyllelsen av profeten Joels profetia. Sankt Petrus citerade profeten Joel:

Och det skall ske därefter
    att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
    era unga män skall se syner.
Också över tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. (Joel 2:28f.)

Så blev Pingstdagen startskottet för kyrkans spridande ut till alla människor i hela världen. Profeten Joel fortsätter om detta:

Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.
    Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar.

Fortsättning följer.

• Okategoriserade