Samfundet EFK (Evangeliska Frikyrkan) har när detta skrivs avslutat sin årskonferens 2024. Eftersom konferensen avslutades i går lördag och det idag är söndag vet jag ännu inte hur besluten blev. Det är särskilt ett ärende som står i blickfånget: Fyrtifem pastorer och församlingsledare har skrivit en motion om att EFK ska fastslå EFK:s traditionella, bibelenliga äktenskapssyn, att äktenskapet är en förbund mellan en man och en kvinna.

Bakgrunden till denna motion är för det första att EFK:s församling i Örebro – Immanuelsförsamlingen – övergått till en annan (obiblisk) äktenskapssyn och accepterar att personer som lever i samkönade äktenskap är medlemmar, och att EFK:s styrelse accepterat denna läroposition. För det andra lät EFK:s styrelse – för att bearbeta frågorna om äktenskapssyn – ta fram samfunds­rapporten ”Helighet och barm­härtighet”, som enligt tidningen Världen Idag ”till stor del omfamnar en liberal sexualetik”. I realiteten tjänar denna rapport som ett godkännande av att inom EFK tolerera olika syn på äktenskapet.

Motionen yrkar dels att EFK ska slå fast den bibliska synen på äktenskapet, dels att EFK ska ta ta avstånd från rapporten ”Helighet och barm­härtighet”. (Om EFK:s kongress skulle ta avstånd från rapporten kan man driva att Immanuelsförsamlingen måste ändra sig – i enlighet med ett sådant beslut – eller lämna EFK. Men EFK:s styrelse vill uppenbarligen inte se en sådan utveckling.)

Hur ställer sig då EFK:s styrelse? De är redo att fastslå EFK:s traditionella äktenskapssyn, säger de. Men samtidigt vill de inte ta avstånd från rapporten. De menar att rapporten inte är ett ideologiskt dokument som kan antas eller avslås, utan är ”tänkt som ett underlag för samtal.”

Detta är ett förödande sätt att hantera sanningsfrågor! Om man vill tro på något, måste man vara beredd att ta avstånd från det som strider mot det. Profeten Elias ord till israeliterna är tydliga: Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom. (1 Kung. 18:21)

Detta visste de lutherska fäderna. Vi ser det till exempel på Konkordieformelns uppbyggnad. För varje artikel tas först fram själva kärnfrågan, så att man tydligt ser vad frågan gäller. Sedan visar man både Vad som hävdas och bejakas och Vad som avvisas och förnekas. Att säga ja till sanningen måste innebära att säga nej till lögnen. Att sudda ut gränsen mellan sanning och lögn leder till lögnens gradvisa accepterande.

Sankt Paulus ord till korintierna är ständigt aktuella: Om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid? (1 Kor. 14:8)