Månad: november 2023

Kyrkan är apostolisk – VI

Så vill jag för det fjärde framhålla att den kristna kyrkan är apostolisk. Det innebär att den följer apostlarna. Ordet ”apostolisk” – som de allmänkyrkliga trosbekännelserna säger att kyrkan är – finns inte i NT, och så klart inte i GT. Hur följer man då apostlarna? Naturligtvis följer man deras ord, deras lära. Att vara kristen är att tro på apostlarnas ord. Jesus sade: Men inte bara för dem [apostlarna] ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. (Joh. 17: 20)

Så ser vi att grunden till kyrkan är att tro på Jesus och att han kommer genom apostlarnas ord. Att bekänna att kyrkan är apostolisk är ett erkännande av apostlarnas skrifter, Nya Testamentet, som rättesnöre.

Men att kyrkan ska ta emot Guds Ord, det står inte så högt i kurs nu förtiden. Människorna vill ofta tro litet som de vill i stället, man följer med tidsandan, även om man kanske inte alltid uttrycker det så eller förstår att det är det man gör. Men om man jämför den allmänna samhällsutvecklingen med förändringens vindar bland de kristna, ser man snabbt att teologerna med viss fördröjning ofta följer tidsandan.

Men jag vill säga: Den kyrka som vill hålla sig till trosbekännelsens kyrka tar emot allt Guds ord och bryr sig inte om vad folk säger, bryr sig inte om vad som är populärt i samhället. (Det kan vara bra saker eller dåliga saker. För tvåhundra år sedan kom existentialismen, sedan kom hembygden och Fädernas kyrka, för femtio år sedan var det solidaritet med de fattiga, så kom miljöfrågorna, HBTQ och klimatkrisen. Min poäng är att dessa idéer – bra eller dåliga! – inte ska få förändra den kristna tron.) De kristna ska göra som sankt Judas skriver i sitt brev: Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

Eller som profeten Jesaja sade:

Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet,
och ni som inte har pengar,
    kom hit och köp säd och ät.
Ja, kom hit och köp säd utan pengar
    och för intet både vin och mjölk.
Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd,
era inkomster för det som inte kan mätta?
Hör på mig, så skall ni få äta gott
    och njuta av utsökt mat.
Böj ert öra hit och kom till mig!
    Hör, så får er själ leva! (Jes. 55:1ff.)

Detta är det grundläggande i att vara kristen: Att följa det Gud säger, att följa Guds Ord som vi har i Bibeln.

Eller som Mose profeterade om Messias:

En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag själv utkräva det av honom.
Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö. (5 Mos. 18:18ff.)

Guds folk tar emot allt Guds ord. Kyrkan har alltid varit bunden av Guds ord:

Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag [Mose] vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herrens, er Guds, bud som jag ger er. (5 Mos. 4:1f.)

Allt vad jag befaller er skall ni vara noga med att följa. Du skall inte lägga något till det och inte ta något därifrån.
(5 Mos. 12:32)

Och det är på samma sätt i det nya förbundet. För hur skulle det kunna vara annorlunda?

Jag [Jesus] har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt. 28:18ff.)

Det Gud talar och säger till kyrkan och alla människor, det är ingen småsak. Guds ord handlar om liv och död. Och grunden är att lyssna till det Gud säger:

Lägg på hjärtat alla de ord som jag [Mose] i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. (5 Mos. 32:45 f.)

Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.” (1 Mos. 2:16 f.)

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
(Joh. 3:16)

För att vara apostolisk måste därför kyrkan i alla tider bevara Guds ord och ta avstånd från de falska profeterna:

[Du skall] inte lyssna på den [falska] profetens ord
(5 Mos. 13:3)

Akta er för de falska profeterna!
(Matt. 7:15)Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.
(Rom. 16:17 f.)

Mer om detta i nästa post.

Den kristne och kyrkan – V

Kyrkan är allmännelig (katolsk)

Trosbekännelsen säger också att kyrkan är allmännelig. Ordet som översatts med allmännelig har vi som låneord, det är vårt svenska ord ”katolsk” eller som det skrivs på grekiska: καθολικὴ. På svenska och andra språk har katolsk tyvärr kommit att betyda samma som ”romersk-katolsk”. Men är det någon kyrka som skulle kalla sig katolsk, så är det våra lutherska kyrkor! Ordet betyder allmän, universell eller i enlighet med helheten, och eftersom vi håller fast vid den allmänna kristna tron är vår tro alltså katolsk.

Ordet katolsk finns varken i NT eller GT, men det finns i både GT och NT ett närbesläktat ord som betonar helheten, till exempel: Stora rådet kallade in Petrus och Johannes och förbjöd dem att över huvud taget [helt och hållet] tala eller undervisa i Jesu namn. (Apg. 4:18)

Men vad betyder då själva ordet katolsk? Den förste vi känner till som skrev att kyrkan är katolsk var Ignatius av Antiochia (han led martyrdöden omkring år 107). Han skrev ett brev till församlingen i Smyrna, och jag tänkte citera kapitel 8. Kapitlet är mycket kort:

Alla ska följa [lyda] biskopen, såsom Jesus följer Fadern, och presbyteriet såsom apostlarna och diakonerna som Guds befallning. Ingen må göra något som hör till församlingen utan biskopens samtycke. Må blott den eukaristi anses riktig som leds av biskopen eller den han utser. Där biskopen är, där ska folket vara, såsom överallt där Kristus Jesus är, där är den katolska kyrkan. Det är inte tillåtet att vare sig döpa eller att hålla kärleksmåltid utan biskopen, utan det som han godkänner, det behagar Gud, så att allt som görs är rätt och riktigt.

Så ser vi här hur katolsk verkligen betyder allomfattande, universell.

Ett annat ställe där det står att kyrkan är katolsk är från den lilla skriften Församlingens i Smyrna rundbrev om den helige Polykarpus’ martyrdöd, skrivet år 168. Den inledande önskningen lyder:

Från Guds församling som är belägen i Smyrna till Guds församling i Philomelium och till alla dem [de församlingar] som hör till den heliga, katolska kyrkan på varje ort: Nåd, frid och kärlek ifrån Gud, Fadern och vår Herre Jesus Kristus i fullt mått.

Också här ser vi hur ordet katolsk betonar helheten, att alla församlingar till hör den allomfattande kyrkan.

Trosbekännelsens kyrka

Kyrkan i trosbekännelsen är något vi tror på. Endast den osynliga kyrkan är en enda. Den är naturligtvis också fullkomligt helig, allmännelig och apostolisk. Men hur hänger detta ihop med vår kyrka, som ju är en synlig kyrka? Jo, ekklesía innefattar båda sidor. Som vi minns församlades Guds ekklesía vid berget Horeb, och det var ju synligt och konkret. Guds folk i GT är synligt och konkret, och i NT syftar också ekklesía i allmänhet på något synligt, på en församling eller flera församlingar. Men till exempel i Efesierbrevets femte kapitel skymtar den osynliga kyrkan fram: Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat kyrkan och offrat sig för den… Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med kyrkan. Eller i Kolosserbrevet: Han [Guds älskade Son] är huvudet för sin kropp, kyrkan.

Så när vi säger att kyrkan är helig, så är det ett faktum om Kristi kropp och för oss kristna är det det som vi ska leva efter.

Den kristne och kyrkan – IV

Trosbekännelsens kyrka

Vi går nu vidare och tittar på trosbekännelsens kyrka. Jag vill säga fyra saker om den kyrka som en kristen lever i. Det är de fyra sakerna som sägs i nicenska trosbekännelsen:

Kyrkan är en enda.
Kyrkan är helig
Kyrkan är allmännelig
Kyrkan är apostolisk

Kyrkan är en enda

Den kristna kyrkan – ekklesía – är Guds folk. Det är en fortsättning på GT och det bara finns ett enda gudsfolk, inte två. Jesus säger: Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. (Joh. 10:16) Och sankt Paulus säger: Ty Israel [Guds folk] är inte alla som kommer från Israel [patriarken Jakob],och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. – – – Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. (Rom. 9:6-8)

Det finns alltså bara ett gudsfolk genom alla tider. De blir i alla tider rättfärdiga genom tron: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. (Rom. 4:3/1 Mos. 15:6) Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig. (Hebr. 11:4) Att det bara finns ett enda gudsfolk har jag skrivit om i min bloggserie om Gamla och nya förbundet.

Guds folk, det är kyrkan det. Den har funnits sedan Adam och Eva. Det finns ju bara en kyrka. Gud utvalde så småningom Israels folk och slöt ett förbund med dem. Guds folk är utvalt, utkorat, på grund av hans nåd.

Kyrkan består av alla kristna, av alla troende. Kyrkan är inte bara prästerna eller ”några andra”. Alla kristna har tillsammans kyrkans rättigheter och uppgifter. En del av det gör prästerna, men de gör det på kyrkans vägnar.

Kyrkan är helig

Ordet helig betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) om person (l. ängel) som står i så nära förbindelse med Gud att hans väsen o. egenskaper fått en större l. mindre likhet med Guds; ostrafflig, rättfärdig; Det betyder alltså att vara lik Gud, att vara fullkomlig.

En kristen lever varje dag som en del av kyrkan, och kyrkan är helig. Sankt Petrus skriver till de kristna: Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar. (1 Petr. 2:9) När Petrus säger att de kristna är ett heligt folk, så är det ett citat från Andra Moseboks nittonde kapitel, när Israelerna samlats vid berget Horeb: Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom, för hela jorden är min. Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du [Mose] ska tala till Israels barn.

Så säger även Petrus att kyrkan är en enda, att det är samma gudsfolk i gamla förbundet som i det nya. Han knyter ihop folket som fick lagen med det folk som följer Jesus. Det är samma folk. Det var alltså våra andliga förfäder som stod vid berget Horeb. (Hur tokig är inte termen ”ersättningsteologi”!)

Och detta folk, denna församling, denna kyrka är helig. Aposteln Paulus inleder ofta sina brev med att påminna de kristna om att de är heliga: Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Här ser vi också varför kyrkan är helig: De kristna är kallade av Gud. Eller som han skriver i inledningen till efesierbrevet: Liksom han [Gud Fader] innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom [Kristus] för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. Så ser vi att vi är heliga och fläckfria inför Gud. Med ett annat ord: Vi är rättfärdiga! Kyrkans helighet består i att hon är rättfärdig. Som Paulus skriver till kolosserna: Också er har han [Guds Son] nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga.

Och naturligtvis måste jag här också citera det kända stället från efesierbrevet 5:25-27 som talar om hur det går till att kyrkan blir helig:

Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. (Folkbibeln) Ni män skall älska era hustrur, så som Kristus älskade Kyrkan och gav sitt liv för henne. Han helgar henne och renar henne med vattnets bad, i kraft av Ordet, för att kunna ställa fram Kyrkan som sin brud, strålande, utan fläck eller rynka eller annan brist. Helig och ofläckad skulle hon vara. (Bo Giertz översättning).