Manligt och kvinnligt X – om språket och vår samtid

Ska en lärare som är kvinna benämnas lärarinna eller lärare? När dessa feminin-former till stor del försvann ur svenskan, var det såvitt jag förstår ett medvetet val. Man ville göra sig av med det som man uppfattade som patriarkaliskt och krångligt, alltså beroende på såväl praktiska som ideologiska skäl. Ofta är de praktiska skälen konstruerade som en följd av de ideologiska, tror jag. I Sverige har idén bestått i att man försökt och fortfarande försöker att finna könsneutrala beteckningar.

Språket förändras kontinuerligt. Vi har nog inget annat val än att följa med i språkförändringar som slår igenom, åtminstone så att vi låter nästa generation använda det språk som då råder, även om vi själva inte vill förändra vårt språk. Vi kan om kvinnor säga lärarinnor och direktriser eller lärare och direktörer, det är en fri sak. Jag kan dock konstatera att orden sångerska och servitris fortfarande är vanliga, och jag tycker personligen att det kan vara bra med olika former, som på sitt vis kan sägas vittna om att vi är olika.

I Tyskland är utvecklingen en annan än i Sverige. Där har man börjat använda femininformer av yrken m.m., till exempel der Forscher und die Forscherin (forskare och ”forskarinna”, kvinnlig forskare). Detta sägs vara ett resultat av den tyska feminismen, som därigenom framhåller kvinnan som självständig varelse: I Tyskland har diskussionen gällande just yrkesbeteckningar resulterat i att man medvetet infört parallella yrkesbeteckningar för att på så vis synliggöra både män och kvinnor i arbetslivet. Detta accepterades inte utan protester, men de feminina ändelserna -in och -frau är ändå fortsatt produktiva i tyskan. [1]

Så hur ska vi göra med ”lärarinnor”?  Hur ska vi göra med ”hen”?

Hur ska vi göra med ”bröder”?

Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er (Rom. 1:13, Svenska Folkbibeln)

Fotnot i Svenska Folkbibeln 2015: Annan översättning: ”Syskon”

New International Version (NIV): I do not want you to be unaware, brothers and sisters, that I planned many times to come to you

Kön, en social konstruktion?

I den ovan citerade masteruppsatsen kritiseras det tyska vägvalet att använda maskulin- och femininformer: Problemet med det personbeteckningssystem som brukas i exempelvis Tyskland är dock att det befäster en binär könsordning. [2] Vad betyder det? Jo, det betyder att författaren angriper ståndpunkten att det bara finns två kön, antingen man eller kvinna. Någon tycker kanske att detta är ett märkligt påstående, för det finns ju bara två kön, män och kvinnor. Men då ska vi veta att genusvetenskapen och feminismen kommit långt i Sverige. Kön ses som en ”social konstruktion”, en konvention i samhället. Kön har blivit något som var och en definierar själv.

Naturligtvis är den egna upplevda identiteten påtagligt en social fråga. Vi upplever vår egen manlighet eller kvinnlighet i samspel med omgivningen och påverkas på olika sätt. Men att blanda ihop dessa upplevelser med det biologiska könet är verkligen att blanda äpplen och päron. Vi behöver vara på det klara med att feminismen är en religion. I vintras SvD hade journalisten Ivar Arpi en granskning ”av hur genusvetenskap blivit ett slags överkyrka på svenska universitet.”

På Facebook kunde man för något år sedan välja mellan trettioåtta kön. (Det är inte så längre.) Om det görs så, kunde man kanske vifta bort det som något slags galenskap, som ett tokigt påhitt. Men ingen rök utan eld. Så behandlade riksdagen den 3 maj i år (2018) sju motioner från fyra partier (S, C, L, V) om att Sverige ska införa ett tredje juridiskt kön för dem som inte känner sig bekväma med att vara antingen man eller kvinna. Detta var inte den första gången sådana motioner behandlades.  Riksdagen avslog dock dessa motioner även denna gång. (Omröstningen gjordes med acklamation – de som är för säger ja – varför det inte räknades några röster, och vi vet därför inte vilket stöd som motionerna hade.) Men vi ska inte känna oss säkra på att det förblir så. Enligt tyska Wikipedia erbjuder följande stater att man anger obestämt kön i passet, det vill säga att individen inte har något juridiskt fastställt kön:

Argentina, Australien, Bangladesh, Danmark, Tyskland, Indien, Kanada, Colombia, Malta, Nepal, Nya Zeeland, Pakistan, Österrike.

Och den 10 oktober 2017 ålade den tyska federala författningsdomstolen förbundsriksdagen att göra det möjligt att få ett tredje könsbegrepp i folkbokföringen senast i slutet av 2018, eller att i allmänhet avstå från att registrera ett kön. Detta för att inte tvinga någon att vara man eller kvinna mot sin egen, individuella vilja (min tolkning).

Och om man anmäler något eller någon till Skolinspektionen, ska man i webbanmälan fylla i följande:

4.4     Vilket kön har barnet eller eleven?

Med kön menar vi könsidentitet, alltså det kön som eleven känner sig som.

Kvinna

Man

Vill eller kan inte ange

Annat

Avser flera elever

Och liknande var det i en SJ-enkät jag häromsistens fyllde i när jag åkte tåg. Man skulle ange kön, d.v.s. man, kvinna eller ”annat/vill inte uppge”.

Riksdagen har 13/6 i år (2018) beslutat om Modernare regler om assisterad befruktning och föräldraskap. Detta är förvirrad läsning. Så står det till exempel i riksdagens sammanfattning: En man som föder barn efter ändrad könstillhörighet ska ses som far till barnet och en kvinna som bidrar med spermier ska ses som mor.

Förhållningssätt

Hur ska vi då förhålla oss till denna oreda?

  • Feminism och genusvetenskap innehåller ett slags religion, de vilar på värderingar som inte kan bevisas.
  • Var saklig.
  • Undvik generaliseringar och förenklingar. Det föds dock några barn varje år i Sverige med oklar könsidentitet.
  • Behandla vilsna människor med kärlek. De är fångna i sina falska idéer. Vad de verkligen behöver är Guds ord, lag och evangelium.
  • Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. (Rom. 1:18)
  • Ända från världens skapelse ses och uppfattas Guds osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.  Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. (Rom. 1:20f.)
  • Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. (Joh. 3:16f.)
  • Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. (Matt. 28:18f.)

 

[1] Sid. 15  Markella Callin: Den otidsenliga lärarinnan, Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering. Masteruppsats i Svenska, Uppsala Universitet 2016.

[2] Sid. 66 Markella Callin: Den otidsenliga lärarinnan, Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering. Masteruppsats i Svenska, Uppsala Universitet 2016.