Låt oss nu se på hur Bibeln omtalar dem som står utanför församlingen. Hur ska vi förhålla oss till dem? Församlingen ska skötas i enlighet med Bibelns lära och instruktioner, men dessa instruktioner ger oss inte i uppgift att döma de utomstående. Gud ser deras hjärtan. Det är hans sak hur det är med dem. Vi ska inte lägga oss i Hans arbete, utan göra vår uppgift genom att hålla fast vid den rätta läran. Läran ska vi döma, men inte utomstående personer:
Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond! (1 Kor. 5:11-13)
Detta ställe handlar dock, det måste medges, om sådana som tidigare tillhört församlingen. Men den allmänna satsen står där ändå: Dem som står utanför skall Gud döma. De som står utanför står utanför, helt enkelt. De är inte våra bröder. Är de kristna? Det är Guds sak att hantera, inte vår. De kristna har hand om församlingen och medlemmarna, och om någon vill bli med prövar vi detta. Och de som försvarar synden ska uteslutas (mer om detta i en senare bloggpost). Vi kristna ska sköta församlingen, den synliga kyrkan, men vi ska inte försöka hantera den osynliga eller basera vårt handlande på vilka vi tror tillhör den osynliga kyrkan.
De som är utanför, dem låter vi vara. Det ser vi också av det andra ställe jag funnit som handlar om utomstående (och här ser det ut att handla om en som inte tillhört kyrkan): Johannes sade: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss.” Jesus sade till Johannes: ”Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er.” (Luk. 9:49f.) Så ser vi, att vi inte ska lägga oss i det som inte är vår uppgift.
Åkallan i endräkt
Brödragemenskapen är en andlig verklighet, och den tar sig också konkreta uttryck. Aposteln förmanar flera gånger de kristna att inte vara splittrande, utan att bevara Andens enhet genom fridens band. Vi ska vara tålmodiga och att ha fördrag med varandra. Det blir inte alltid så. Av och till uppstår och frodas schismer även bland bibeltroende därför att det finns motsättningar på det personliga planet. Så ska det inte vara! Vi som är bekännelsetrogna kristna ska särskilt lägga oss vinn om att vara duktiga på personliga kompromisser och konflikthantering! Vi ska inte sopa problem under mattan, utan vi ska reda ut dem.
I urkyrkan fanns det till exempel motsättningar mellan judar och greker, det vill säga mellan omskurna och oomskurna. De kom från olika kulturer och traditioner. Till romarna skrev aposteln: Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. (Rom. 15:5f.) Genom denna enhet i Kristus leds de till jordisk mänsklig förbrödring, aposteln fortsätter: Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära.
Ett annat ställe som jag gärna vill citera när vi nu är inne på gemensam åkallan i enighet är från inledningen av första Korintierbrevet: I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening.
Detta ställe förbjuder oss att tolerera olika läror inom vår kyrka. Bröderna ska vara enade i Guds Ord. Det skriver aposteln om också till romarna, i det kända citatet från sextonde kapitlet: Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.
stpauli.live 