Åter till Romarbrevets tolfte kapitel! Där kommer aposteln med många förmaningar om brödrakärlek, och så blandar han också in den allmänna människokärleken. Vi läser från vers tretton:
13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. – Det avser bröderna.
14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. – Det kan ju inte avse bröderna, utan måste avse utomstående.
15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. – Som vi ser, så gör inte aposteln någon stor skillnad mellan kärleken till bröderna och kärleken till människorna, utan han tillämpar Guds bud i bägge dessa områden samtidigt. Bäggedera är ju Guds bud.
16 Lev i endräkt med varandra. – Avser särskilt bröderna.
Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.
Jag finner alltså att kristna ska behandla alla människor med den största kärlek, men bröderna med en ännu större.
stpauli.live 