Fattiga och rika – X

Fattig och rik i kyrkan

Hur ska då vi då förhålla oss till att somliga i kyrkan har mer eller mindre pengar än andra? I urförsamlingen tillämpade de egendomsgemenskap, men detta är inte en lära, utan ett exempel på hur man kan göra. Det var en lösning där och då. Men vad som är tvingande, det är att inte vara avundsjuka på varandra. En del har mer, andra har mindre, och det är inget konstigt eller ofromt med det.

När det gäller pengar är det ju så att en kristen vet att han är förvaltare. Han bestämmer över sina pengar om han har några, och han vet att han ska dela med sig av sina pengar till dem som lider nöd och till kyrkan. I vårt samhälle har vi avvärjt den värsta fattigdomen genom samhället och skatter, men så var det inte i urkyrkan. Där fanns det verkligt fattiga. Därför gjorde man insamlingar till de fattiga i Jerusalem. (Rom. 15:26) Kristna kan inte låta sina bröder svälta eller lida nöd om de kan avhjälpa det. Aposteln Johannes skriver i sitt första brev: Genom att han [Kristus] gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. (1 Joh. 3)