Etikett: Bibeln eller traditionen

Skrift eller tradition?

Ur dagens (6 söndagen efter påsk) predikotext och predikan:

Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. (Joh. 17:20)

Här hör vi hur Jesus menar att en människa kommer till tro på honom, hur en människa blir kristen: genom att lyssna till apostlarnas undervisning. Och den har vi fått i vårt Nya Testamente. Det finns inget annat sätt att bli Guds barn än att ta emot Guds Ord. Att bli kristen och Guds barn, att få leva i Guds förlåtelse är inte att prestera något, att ta sig samman och göra en kraftansträngning och på så vis kämpa sig fram till tron, nej, det är att ta emot Guds Ord. Apostlarnas ord är det medel Gud använder för att breda ut sitt rike.

Som lutheraner vet vi att Skriften står över traditionen. De romerska katolikerna protesterar då och säger att Skriften är en produkt av traditionen. Och i så fall kan ju inte Skriften stå över traditionen.

Men i denna vers ser vi att detta är en felaktig invändning. Nya Testamentet har inte fått sin auktoritet av kyrkans tradition, utan det är tvärtom. Kristus sände ut sina apostlar i missionsbefallningen att predika hans lära, och sade att alla människor i alla tider som blir kristna skulle bli det genom att lyssna till apostlarnas ord. Jesus förutsade alltså Nya Testamentet och auktoriserade det. Traditionen har inte gett Nya Testamentet dess auktoritet, utan de heliga skrifterna var Guds eget ord ända från början. Det fornkyrkan gjorde, var att sortera bort de skrifter som inte hade apostoliskt ursprung och som inte förelästs i gudstjänsterna.

Vi ser det här också i kapitlet före vår text, där Jesus säger till apostlarna: Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Sanningen kommer alltså inte så småningom, efter hand, i traditionen, utan den är given av Jesus, och all tradition ska bedömas utifrån rättesnöret apostlarnas ord, som alltså är hela sanningen.