Om förmaning av bröder
Hur ska då församlingen se på att somliga bröder inte följer Guds Ord? Det står i Galaterbrevet: Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Och vi ska vara tålmodiga, och tänka på att vi alla är syndare, som syndar dagligen. Det står i sankt Jakobs brev: Detta vet ni, mina älskade bröder. En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede. Synden är med i allt för oss alla. Likväl samtycker vi kristna inte till synden. Vi kämpar mot den. Men eftersom synden är med i allt, är det viktigt att vi är villiga att be om ursäkt och be om förlåtelse. Vi ska inte vara stolta och försvara oss själva när vi gjort något dumt. Tyvärr kan det vara svårt. Det är inte alltid så lätt att ta emot en tillrättavisning. Vi måste be till Gud om ödmjukhet, både den som förmanar och den som förmanas. Ett sätt att öva sin förmåga att medge sina synder är att gå till bikt och uppriktigt bekänna sina synder.
Broderskapet kan upphöra
I sitt första brev till Tessalonikerna skriver aposteln Paulus: Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. (4:9) Och litet senare: Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. (5:14)
Men i nästa brev till tessalonikerna blev aposteln tvungen att förtydliga sin undervisning. För tålamod ska vi ha oändligt av, vi ska förlåta vår broder sjuttio gånger sju gånger, det vill säga hur många gånger som helst. Men, det finns också situationer där det inte är tillämpligt att ha tålamod. Med tiden kan synden bita sig fast hos syndaren, så att han inte längre bryr sig om den. Han blir vårdslös med Guds förlåtelse, och tror inte längre att synden är något man ska kämpa mot. Han börjar försvara den, och bryr sig inte om förmaning som han får. Så i första brevet till tessalonikerna skrev Paulus tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla, men i det andra brevet skrev han: Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oordentligt och inte följer de lärdomar som de har fått av oss. (2 Tess. 3:6) Det kan alltså bli så att broderskapet kommer i fara.
Hur det här ska hanteras, det har vi Jesu undervisning om i Matteusevangeliets artonde kapitel: Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att ‘var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago’. Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan. (18:15-17)
Här är alltså tre steg:1/ Enskild förmaning 2/ Halv-enskild förmaning med en eller två till 3/ Öppen tillrättavisning.
Och det kan alltså tyvärr bli nödvändigt att utesluta en broder. Om inte steg tre hjälper heller, blir han en utomstående, en som inte tillhör bröderna. Detta eftersom han försvarar synden och inte följer de lärdomar som de har fått av apostlarna. Man kan inte vara Guds barn och samtycka med vett och vilje till synden. Och synd kan ju vara både i livet och i läran. I livet, det är att samtycka till att handla i strid med Guds bud, och i läran, det är att hålla falsk lära för sann.
Är verkligen falsk lära synd?
Ja, det är det. Tyvärr är det få kyrkor som tror det. Tidsandan har tagit stora steg in i de flesta kyrkor och sprider sin skepticism och relativism. Men för tanken att det inte är så kinkigt vad man tror finns det inget stöd i Bibeln. Men det bekymrar inte de moderna kristna…
Mer om detta i en äldre bloggpost:
stpauli.live 