Etikett: israelfrågan

Om Israel, GT och NT – VIII

Om judafolket

(Fortsättning av kommentar till boken Israel av Nils-Olov Nilsson, Sjöbergs förlag 2019.)

Nilsson framhåller att judarna är speciella. Trots all judeförföljelse har de bevarat sin tro och sin kultur genom århundradena. Är det inte märkligt? Han skriver: Det största beviset på Herrens närvaro och beskydd hittar vi Israels fortsatta existens. (s. 10)

Ja, judarna är verkligen ett märkligt folk. Nilsson visar på många intressanta detaljer. De är oöverträffade i naturvetenskap och teknik. De är världsledande i antal patent per innevånare. Judar har gjort många medicinska upptäckter. Det finns också väldigt många framstående judiska musiker och tonsättare. Ja, vi kan fortsätta inom flera områden som till exempel politik och affärsliv.

Vad beror detta på? Det är förvisso utanför bloggens område att helt utreda denna fråga, men ändå kan man inte komma förbi att den judiska identiteten är starkt rotad i kärleken till Skriften, som för dem naturligtvis är GT. Att frukta Herren är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren. (Ordspr. 1:7) Judarna kallas sedan länge för Bokens folk. Och detta börjar i hemmet, ser vi redan i Moseböckerna:

Ni skall lägga dessa mina [Guds] ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna. Ni skall lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar, för att ni och era barn länge må få leva i det land som Herren med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen välver sig över jorden. (5 Mos. 11:18ff.)

När det gäller dessa saker, om vördnaden för det judiska sättet att leva, är det lätt att sympatisera med det Nilsson skriver:

Som vi sagt tidigare var inte själva idén med undervisningen att prestera professionell eller ekonomisk framgång. För i motsats till den icke troende juden använde man kunskapen för att lära känna Gud och hans vilja. Att studera var ett måste även om det fattades pengar i hemmet. Moises Maimonides, medeltidens kanske störste judiske filosof och rabbin säger: ”Varje jude är skyldig att studera Torah [GT], vare sig han är rik eller fattig, sjuk eller frisk, ung eller gammal. […] Men hur länge ska man tvingas studera Torah? Tills man dör. (s.115f.)

I dessa frågor håller vi gärna med Nilsson: Studiet av Guds Ord tillhör det normala dagliga kristna livet. Här har den moderna kristenheten utvecklats i fel riktning, för dem har Guds Ord tappat i betydelse, från att vara helig Skrift till att bli mer eller mindre som en bok bland andra. Och på samma sätt har det gått med judarna i Israel idag. I Wikipedias artikel om Ateism (22-11-09), finns Israel med på listan över världens 25 mest ateistiska länder (nummer 19). Listan toppas för övrigt av Sverige, även om det noteras att uppgifterna många gånger går i sär och är svårbedömda, till exempel för Kina.

Men att judarnas kärlek till GT varit grunden till att bevara dem som folk på ett framgångsrikt sätt, bevisar inte att judafolket fortsatt är Guds egendomsfolk etc, som Nilsson menar. Att judafolket ska finnas kvar, det är nämligen förutsagt av Jesus! Han säger om judafolket, att deras stad ska krossas och slås sönder och samman, Jerusalem ska förstöras, deras offerreligion ska upphöra, men när han går vidare och talar om yttersta domen, förutsäger han att deras folk ändå ska finnas kvar ända till slutet: Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. (Matt. 24:34)

Om Israel, GT och NT – VII

Ska vi förvänta oss en väckelse bland judarna?

(Fortsättning av kommentar till boken Israel av Nils-Olov Nilsson.)

Nilsson menar i sin bok Israel att judafolket just före yttersta domen ska bli omvänt. Som bevis för det anför han Sakarja 12: På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. Enligt Nilsson handlar detta om judarnas militära seger i landet Israel. Grannländerna ska anfalla, men de ska misslyckas grundligt. Enligt Nilsson är staten Israels krig mot arabländerna i modern tid en del av detta, och det ska sedan bli en stor andeutgjutelse, en väckelse, hos judarna, som vi alltså inte har sett ännu.

Men detta handlar ju inte om vår tid, om tiden just före yttersta domen, utan om det nya förbundet! Vi har fått den helige Ande, nådens och bönens Ande alltifrån den första pingstdagen. Detta är redan uppfyllt! Det ser vi ännu tydligare några verser senare: På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet. (Sak. 13:1) Jesus är den öppna källan med livets vatten. Vi kristna har den öppna källan hos oss. Jesus förlåter oss våra synder. Men – invänder någon som tror som Nilsson – det står ju att det gäller Davids hus och det är väl judarna? Nej, inte längre. Vi kristna är Davids hus, ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk som sankt Petrus skriver i sitt första brev (1 Petr. 2:9) Vi kristna är kung Davids släkt!

Vi ska läsa alla verser i Bibeln. Vi ska inte lägga pusslet innan vi har alla bitar, vi måste begrunda all information. Vi får inte ge några verser en tolkning som strider mot andra ställen i Bibeln. Vi ser i romarbrevet att det i det nya förbundet finns ett nytt judafolk, ett andligt judafolk, de som tror på Jesus, de kristna:

Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren? – – – Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. (Rom 2:25ff.)

Har då det gamla judafolket upphört? Om vi är noggranna med orden här, säger vi att den gamla judiska religionen har upphört. Den mosaiska lagen gäller inte längre (sabbat, offer etc.). Men det yttre judafolket har inte upphört. Som Paulus skriver till romarna (=hedningar, icke-judar) i det elfte kapitlet: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Judarna hade en unik roll i frälsningshistorien. Messias kom från judarna. Från denna judiska rot och bakgrund kom frälsningen. Paulus varnar romarna för historielöshet. De ska inte förhäva sig över judarna och tro att de är bättre. Han fortsätter:

Om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

Nilsson menar att även Rom. 11 ger stöd för tanken att det ska bli en omfattande väckelse bland judarna strax före yttersta domen. Kanske tänker han på dessa ord: Även de andra [judarna] kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. Men texten säger inte att alla (eller ens de flesta) judar ska ympas in igen, bara att det är möjligt för Gud. Och troligen tänker Nilsson på att Paulus senare i samma kapitel skriver : Förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. De som väntar på en väckelse bland judarna, pekar här på att det står att hela Israel ska bli frälst. Javisst står det så! Men det betyder inte att alla judar ska bli frälsta, utan att judarnas förstockelse (som ska bestå!) leder till att hedningarna kommer in i fullt antal. På det viset ska hela det nya Israel, hela Guds förbundsfolk bli frälst, alla som tror på Jesus som sin frälsare, hedningar och judar. Att Jesus, frälsaren, ska komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob, det har Jesus gjort genom sitt offer på Golgata. Genom sitt offer och sin lydnad har han renat Jakob (=Israel), den kristna församlingen. Som Paulus skriver till efesierna i det femte kapitlet: Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.

Så har Jesus skaffat bort all ogudaktighet från Jakob/Israel, den nytestamentliga församlingen. Och Paulus anger även hur detta äger rum: genom vattnets bad i kraft av ordet, det vill säga genom dopet. Dopet är vår öppna källa till rening från synd och orenhet.

Men vi hednakristna ska inte tro att vi står över judarna. Vi står i tacksamhetsskuld mot judarna, frälsningen har kommit från dem. Paulus inskärper sist i kapitlet: I fråga om evangelium är de [judarna] fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. Så vi kristna har verkligen INGEN orsak att förfölja judarna fysiskt. Naturligtvis ska vi predika mot deras falska religion, men det är en annan sak. Mer om detta i senare poster.

Om Israel, GT och NT – VI

Inför denna bloggserie köpte jag en bok som handlar om Israel. Den heter helt enkelt ”Israel” och är utgiven på Sjöbergs förlag 2019. Den är skriven av Nils-Olov Nilsson, mångårig missionär och teolog, och jag tänker kommentera några delar ur hans bok i den här och kommande bloggposter.

Nilsson är engagerad och skriver bra. Han kämpar för att den svenska kristenheten inte ska tyna bort i ljumhet: Hoppet om att Jesus ska komma tillbaka måste leva och växa i förkunnelsen och undervisningen. (s. 225) Nilssons kamp är delvis lovvärd. Vi delar Nilssons iver för återgång till att följa Bibeln helhjärtat. Sverige håller ju på att avkristnas, ja till och med de kristna kyrkorna avkristnas! Vi ser ju nu (oktober 2022) hur Evangeliska frikyrkan (EFK) är på väg att ytterligare förvärldsligas genom att officiellt acceptera samkönade äktenskap. Man har utlyst ett år av studium och samtal, men redan innan året är slut har två stora församlingar tagit ställning för samkönade äktenskap.

I realiteten lades grunden till denna utveckling den första gång man godtog att någon medlem hade den tron, oavsett vad EFK som kyrka lär i sina officiella dokument. Detta är följden av att tillåta pluralism i läran. Man när en orm vid sin barm som sedan visar sig vara en gökunge. (Eller kanske spricker EFK? Det kommer troligen visa sig nästa år. Det finns redan tecken på det, även om vi naturligtvis inte vet säkert hur det går när EFK ska summera sitt år av samtal och studium.) Detta är en sen utveckling som till största delen skett de sista årtiondena.

Men åter till israelfrågan. Nilsson har en obiblisk syn på judarna, tyvärr. Han menar att judarna fortfarande är Guds folk, inom ramen för Gamla förbundet. Han ser staten Israels grundande 1948 som uppfyllelse av profetior i Gamla Testamentet. Allt detta grundar sig i att han inte ser att fridsriket redan har kommit. Han tror att det moderna Israel är en del i återupprättandet av Davids förfallna hydda. Men som vi såg i tidigare bloggposter är Davids förfallna hydda återupprättad genom att det nya förbundet grundats. Jesus är fridsfursten som regerar med sitt folk. Fridsriket har kommit i nya förbundets välsignelser. Profeterna använder bildspråk för att beskriva det nya förbundet. Som profeten Jesaja i det fyrtionde kapitlet:

Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.

Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad [- – -]

En röst ropar i öknen: ”Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den.

Den förvandling profeten talar om, att ojämn mark ska jämnas ut, är inte att Israel ska få nya jämna motorvägar där man spränger bort kullar och jämnar ut dalar för Messias ankomst, nej han talar om hindren i vår själ. Om behovet av omvändelse för att bereda vägen åt Messias till alla människor. I GT använder profeterna bilder, och i NT kommer verkligheten. Men eftersom författaren inte ser att dessa verkligheter kommit, utan han tror att sakramenten är symboler, så blir det rörigt för honom.

Om att förstå Bibeln

I sin bok berättar Nilsson en målande historia om hur man inte ska svara på svåra bibelfrågor:

David Reagan säger i sin intressanta bok, The Jewish People, Rejected or Beloved, att han i unga år konfronterade sin amillenialistiska pastor med texten i Sakarja 14:1-9 där det talas om att Jesus ska komma tillbaka till Oljeberget. Pastorn plockade fram sin bibel och läste med eftertanke: Till slut svarade han: ”Min son, jag vet inte vad det här skriftstället betyder, men jag kan lova dig en sak och det är att det inte betyder vad det står.” (s. 61)

(amillenialistisk = som inte tror att tusenårsriket ligger i framtiden, att det inte ska komma utan att det redan har kommit.)

Profeternas utsagor är ibland dunkla. De talar i bilder. Jag skulle säga att Sakarja 14 pekar fram mot yttersta domen, om hur kyrkan då är hårt angripen av hedningarna, men att Herren griper in och samlar sitt folk i säkerhet, i himmelriket. Det handlar inte om att Messias fysiskt ska ställa sig på Oljeberget och att det jordiska templet ska återuppbyggas. Men, att vi menar att Sakarja här använder bildspråk betyder inte att vi är liberalteologer. Den som läser vad jag skrivit på den här bloggen, ser snart att jag inte alls är modernist, tvärtom försvarar jag Guds Ords absoluta sanning och fullständiga auktoritet! Guds Ord är utan brist och vederkvicker själen. Men att det är utan brist och felfritt betyder inte att allt är bokstavligt menat.

Är judafolket Guds eget folk? Låt mig slå fast: Det gamla förbundet har upphört. Som det står i Hebreerbrevet (8:13): När Gud talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna. Och det gjorde det sedan i och med Jerusalems förstörelse. Judafolket är inte längre Guds utvalda folk framför andra, så som det var i GT.

Fortsättning följer!