Etikett: goda gärningar

Broderskap och goda gärningar – VIII

Nu tänkte jag gå vidare med vad broderskapet innebär i mer vardagliga situationer. Jag tänkte i stora drag följa Romarbrevet, där Paulus går igenom mycket som hör hit.

Först i Romarbrevet går aposteln igenom det grundläggande om Guds vrede, om synden och om rättfärdiggörelsen genom tro. Bland annat visar han hur patriarken Abraham blev rättfärdig genom tro. Därefter kommer han till det kristna livet och de goda gärningarna. Och vi lutheraner tycker ju detta är en utmärkt tågordning, först rättfärdiggörelsen och därefter de goda gärningarna. Vi går sedan in i det åttonde kapitlet.

Att leva som kristen, att tro på Gud och följa hans bud

Att vara en broder innebär först och främst att leva efter Guds bud: Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. (Rom. 8:12f.)  Det är detta som är helgelsen. I första versen i kapitlet slog aposteln fast: Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Därefter talar han om helgelsen och de goda gärningarna. Och i slutet av kapitlet motiverar han helgelsen med brödraskapet: Ty dem som han [Gud] i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. (Rom. 8:29) Genom helgelsen lever vi alltså i vårt brödraskap.

I det tolfte kapitlet förklarar Paulus ytterligare vad det kristna broder­skapet betyder. Han säger att de kristna inte bara är bröder, utan att de också är Kristi kropp: Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Att vi är Kristi kropp förstärker vår samhörighet som bröder ännu mer. Älska varandra upp­riktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig heders­bevisning. 

När det gäller rättfärdiggörelsen och tron, då står vi alla var och en inför Gud. Tron riktar sig mot Gud. Men i det kristna livet, där kommer de goda gärningarna in, och dem ska vi ju inte komma till Gud med för att visa upp, de riktar sig inte mot Gud, utan de goda gärningarna är till för våra bröder och vår nästa. Som det står i Galater­brevet: Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro. (Gal. 6:10)

Nu är vi ju rätt utspridda, så en vardaglig kontakt med med­kristna är det inte alla av oss som har. En del av oss har medkristna i samma lägenhet, samma hus, och då får man tät träning i det kristna broder­skapet. Naturligtvis betyder det praktiska broderskapet olika saker i olika situationer, man kan liksom inte ge en konkret lista över det som alla ska göra. Utan det är som så ofta annars: Bibeln ger inte några detaljerade regler för goda gärningar och kristet liv, utan Bibeln undervisar på ett övergripande plan, den ger oss principer och riktlinjer.

Annan söndring

De kristna ska hålla frid inbördes. Visst kan vi tycka olika i en mängd frågor, men i allt detta ska en uppriktig fördragsamhet och sann frid­samhet råda. Som man sade om de första kristna: Se, hur de älskar varandra. I Korint hade de kristna till och med dragit varandra inför allmän domstol. Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? Och så tillägger Paulus att de kristna på den yttersta dagen ska vara med och döma till och med änglar.  Men när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för. Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder? I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende. På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er. Varför lider ni inte hellre en oförrätt? Varför låter ni inte hellre andra roffa åt sig? I stället gör ni själva orätt och roffar åt er – och detta drabbar bröder.