Etikett: tradition

Ecclesia semper reformanda

I söndags firades i många lutherska kyrkor världen runt Reformationssöndagen till minne av Martin Luthers uppspikande av de 95 teserna i Wittenberg 1517. En latinsk fras som uttrycker hur det bör vara i kyrkan är Ecclesia semper reformanda est. ”Kyrkan behöver alltid reformeras” I samband med reformationsjubileet användes uttrycket ofta för att visa att man följer Luthers exempel. Frasen är myntad gentemot den romersk katolska kyrkan, som håller fast vid traditionen och påven.

En del som åberopade sig på uttrycket hade dock missförstått det helt. De liberala kyrkorna tror att reformeras innebär att alltid förändras. De följer hela tiden med samhällsandan och tror att de därigenom reformeras så som de bör. De försöker hela tiden vara relevanta och lyhörda när det gäller de aktuella samhällsfrågorna, alerta när det gäller tidens strömningar. Så förändrar de hela tiden den kristna tron gradvis, i stället för att, som alla kristna bör och ska, hålla fast vid den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. (Jud. 1:3) De håller ingen rak kurs, utan kastas hit och dit av vågorna, när de följer varje vindkast.

De som låter tidsandan och samhället styra innehållet i den kristna tron de-formerar ständigt kyrkan. Ty att reformeras betyder att återgå till källan, till Guds Ord. ”Re-” betyder ju ”åter”. Re-formeras betyder alltså ”åter formas”, ty varje dag kommer synden och bryter ned och fördärvar, och varje dag ska vi därför reformeras och hålla fast vid det ursprungliga. Att reformeras är att lämna synden och den gamla människan för att i stället ikläda sig den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet. (Ef. 4:24)

Vi ska inte tro att konfessionella lutherska kyrkor går automatiskt fria här. Också vi måste ständigt pröva förkunnelsen mot Skriften, beredda att låta Ordet korrigera där vi finner avvikelser. Falsk lära och lagiskhet vill djävulen alltid så in i kyrkorna, steg för steg, nästan omärkligt. Han försöker nästla sig in. Och är det inte lagiskhet så är det likgiltighet, som är en omvänd lagiskhet, en falsk frihet.

Till detta arbete, att stå fasta vid Guds ord och att pröva andarna, behöver vi ödmjukhet och vaksamhet. Våra hjärtan ska vara brinnande, samtidigt som vi är nyktra och vakande. När natten kommer, kan vi inte verka mer.