Tagg: bekännelse

Att hålla fast vid bekännelsen

Vad innebär det att hålla fast vid bekännelsen? I vår tid står det i alla fall inte så högt i kurs att hålla fast vid Bibeln och den kristna tron. Att tro på Bibeln innebär att man blir ansedd som bakåtsträvande, fundamentalist etc. Vi lever verkligen i en postmodern värld, där människor i allmänhet inte tror att det finns en objektiv, absolut sanning. Under inflytande från denna allmänna filosofi har de kristna kyrkorna blivit allt mer urvattnade i sin förkunnelse och mindre benägna att uttala sig om rätt och fel om kristen tro. I stället råder toleransen.

Tolerans är så klart bra om man tillämpar den rätt. Tolerans är viktig! Hur ska samhället annars fungera? Men i stället för att människor tror olika och erkänner den andres rätt till egen övertygelse, har vi ett samhälle där man i allmänhet i stället relativiserar hela sanningsfrågan. Och naturligtvis hade den förra kulturen, rationalismen, sina brister. Där man anser att man själv har rätt och den andre fel, blir det fler konflikter. Utan tvivel. Tyvärr är människan inte god. Oavsett vilken kultur vi har, kommer den medföra problem och ha oönskade konsekvenser. Även bra saker har dåliga konsekvenser om de tillämpas tokigt.

Men nu kom jag kanske litet bort från ämnet. För vad jag skulle skriva om är att det i den kristna kyrkan inte ska råda tolerans, utan bekännelsetrohet. Och detta behöver inte stå i motsats till att vi är toleranta i vardagen, i samhället. Sankt Paulus skriver till Timoteus: Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. (2 Tim. 3:14) Kristen tro innehåller ett bestämt budskap som Gud har uppenbarat i Bibeln. Jesus sade: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. (Joh. 8:31)

Därför ska den kristna kyrkan hålla fast vid Bibeln, eftersom den är Guds Ord. Under artonhundratalet och framåt har neologi och liberalteologi vunnit över bekännelsetrohet. Därför tror väldigt många kristna idag inte längre att Bibeln är Guds Ord, utan att Guds Ord finns i Bibeln. Det betyder i klartext att man själv eller prästerna får avgöra vad man bör behålla i Bibeln. Bibeln är då inte normen för den kristna tron.

Ett exempel på detta är prästlöftenas utformning. Från reformationen och framåt har prästerna i prästvigningen lovat att hålla sig till Guds Ord, men 1903 ändrades det i Svenska Kyrkan. Under artonhundratalet hade kritiken mot de lutherska bekännelseskrifterna blivit allt starkare, och det kom förslag att man skulle stryka delar av dem. Kyrkomötenas väg var att i stället förklara att de inte var förpliktigande. Så, år 1903 ändrades på förslag av biskop Gottfrid Billing den andra frågan vid prästvigningen till att lyda: Viljen I [=Vill ni] efter bästa förstånd och samvete rent och klart förkunna Guds ord så som det är oss givet i den heliga skrift och så som vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittna?  Denna formulering (efter bästa förstånd och samvete) framlades just för att klargöra att prästerna inte var bundna vid Bibeln och bekännelseskrifterna. Den egna bedömningen upphöjs. (Denna formulering är – tyvärr – genial! Dels får man frihet från att följa Bibeln, men samtidigt håller det skenet uppe, det ger intryck av att man ska följa Bibeln. Och många är det som förts bakom ljuset.)

Ett vittnesbörd om den tolerans som rådde redan för mer än hundra år sedan i SvK är följande  artikel på Wikipedia (2019-02-05):

Djävulsstriden pågick 1909 och rörde Svenska kyrkans syn på djävulen och kyrkans tolkning av bibeltexter.

En februarikväll 1909 krävde läkaren Anton Nyström, som 1908 utgivit boken Kristendomen och den fria tanken, under ett tal i Stockholms Folkets Hus att Svenska kyrkan skulle avdiaboliseras.

Efter att pastor Nils Hannerz offentligt i mars 1909 yttrat ”I min religiösa uppfattning har jag icke plats för någon djäfvulsföreställning” blev han anmäld till konsistoriet för att han inte höll sig till kyrkans lära av Dagens Nyheters redaktör Anton Karlgren.

När konsistoriet den 26 maj samma år inte helt oväntat friade Hannerz från anklagelserna förkunnade Karlgren triumferande nästa dag i Dagens Nyheter djävulens död: ”Utan alltför för öfverdrifven pomp och ståt försiggick i går kl 11.10 förmiddagen djävfulens jordfästning i konsistoriets lokal i Storkyrkan … Inför publikum … afkunnades … den dom som frikände pastor Hannerz och som samtidigt var djäfvulens dödsattest …”.

 

Mer att läsa finns till exempel i ett häfte från 1978 av Seth Erlandsson: Den lutherska bekännelsen i Sverige – en kyrkohistorisk tillbakablick. (Finns att köpa på https://forlag.biblicum.se/?product=den-lutherska-bekannelsen-i-sverige)