Tagg: tro

Vad är tro III (om spädbarnen)

Som jag visat i inläggen Vad är tro? och Vad är tro II, så består den kristna tron i förtröstan och försanthållande. Om en vuxen människa kan vi säga, att om hon inte håller Jesus för trovärdig och avvisar Bibeln, så är hon inte en kristen. För en vuxen människa är de två sidorna av tron, försanthållande och förtröstan oskiljaktiga. Det man avvisar, kan man inte förtrösta på.

Hur är det då med spädbarnen? De har ju inte ännu något utvecklat intellekt, så de kan inte hålla Bibelns läror för sanna. Nej, det är riktigt. Innebär då detta att barnen inte kan tro? Det är frågan.

Första frågan vi måste ställa, är om barnen är syndfria och tillhör Gud av sig själva innan deras intellekt är utvecklade. Detta är grundvalen för många kyrkors dopsyn. De reformerta menar i allmänhet att barnen av sig själva tillhör Gud. En del reformerta döper därför spädbarn som ett tecken på att de tillhör Gud (som i förutvarande Missionskyrkan ), andra med baptistisk dopsyn menar att spädbarn inte kan döpas, för de kan inte själva avge sin bekännelse. Men denna syn, att barnen är syndfria och inte är i behov av frälsning, står ingenstans i Bibeln, och den stämmer inte med Bibeln. Jesus säger Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. (Joh. 3:5) Ingen människa, inte ens de små barnen, är Guds barn av naturen. Det som är fött av  kött är kött. (Joh. 3:6) Och sankt Paulus skriver om människosläktet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda , ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. […] Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. (Rom. 3:10f, 23)

Detta tillstånd, att alla människor av naturen är syndare, beror på vad vi brukar kalla arvsynd. Denna lära är så viktig och grundläggande, att den är artikel II i reformationens portalverk, den Augsburgska bekännelsen. Den kommer direkt efter den inledande artikeln om Gud.

Om läran om arvsynden stämmer, är situationen allvarlig. Barnen står utanför Guds rike. Kan de bli frälsta? Ja. Jesus exkluderar aldrig barnen från Guds rike. Han säger Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. (Mark 10:14). Detta bibelord tolkas av de reformerta såsom att barnen av sig själva skulle vara syndfria och tillhöra Guds rike.  Men Jesus säger inte att barnen av sig själva, från födseln, är Guds barn. Han säger att Guds rike är till för dem, att de också ska få komma in i det: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin. (Luk. 18:17) Av sig själva står de utanför Guds rike, de behöver ta emot det. Att detta är Bibelns lära visas också av det enkla faktum att barn kan dö. Hade de inte synd behövde de inte dö: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. (Rom. 5:12)

Om vi då konstaterat att Bibeln lär att spädbarnen är syndare och de kan bli frälsta är vi då framme vid slutfrågan: Blir barnen frälsta genom tro eller på något annat sätt? Vad betyder det att Jesus säger ”låt barnen komma till mig”? Låt oss här jämföra med Joh. 6:35: Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta så ser vi att det enligt Bibelns språkbruk är synonymt att komma till Jesus och att tro på honom. Ja, det är till och med så att Jesus säger explicit att barnen tror:  Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. (Matt. 18:6)

Vi finner alltså att Bibeln lär att barn är syndare från födseln, att de kan komma till Gud och att de kan tro. Invändningar mot detta bottnar vanligen i att man förnekar arvsynden och/eller intellektualiserar tron. Utifrån faktumet att spädbarn inte har något intellekt drar man slutsatsen att barn inte kan tro, eftersom de inte kan hålla den kristna tron för sann. Men något sådant står inte i Bibeln. Den som hittar något sådant ber jag mejla till mig och berätta!

Hurudan är barnens tro? Det säger inte Bibeln. Vi vet att trons innersta väsen är förtröstan och vi vet att barn kan tro enligt Bibeln. Låt oss inte försöka säga mer än Bibeln verkligen säger, utan låt oss acceptera barnens tro som ett under och ett mysterium som vi tackar Gud för.

 

 

Vad är tro II

Kärnan i begreppet ”tro” är förtröstan konstaterade vi i förra bloggposten om vad tro är. Detta har missförståtts och missbrukats. Såklart. Det finns ingen lära i Bibeln som inte missförståtts och vantolkats. I vår tid har existentialisterna gjort det när det gäller tro. De anser ju att det inte finns någon objektiv, absolut sanning, utan att var och en måste finna sin egen sanning. För dem blir tro subjektivt, bara något som händer i människan, en rörelse i själen. Vad man tror på kommer alldeles i bakgrunden, för att inte säga att det i princip blir betydelselöst. Då blir det rätt oväsentligt vad som till exempel verkligen hände på påskdagens morgon, huruvida Jesus uppstod från de döda eller inte. Man säger då något i stil med att det som betyder något är att Jesus ”uppstår i våra hjärtan”. Att tro är att förtrösta, menar de.

Men att tro så, är att tro ”i vädret” och på måfå. En sådan tro finner vi ingenstans i Bibeln. Den går inte ihop med det som står i Bibeln. Jag vet vem jag tror på skriver aposteln till Timoteus (2 Tim. 1:12). Och Jesus sade Sanningen ska göra er fria (Joh. 8:32). Han sade inte ”Om ni är ärliga mot er själva ska ni bli fria.” Det räcker inte att vara uppriktig och sann mot sig själv och att ha en hängiven tro. Det är förstås inget fel med det, det är helt nödvändigt att vara uppriktig och sann mot sig själv, och det är mycket bra att ha en stark tro. Men det räcker inte. Det är helt avgörande vad vi tror .

Vår tids kristendom är kraftigt påverkad av existentialismen. De flesta kristna säger väl att de tror på Bibeln, men man menar mycket olika saker med det. Tanken att Gud i Bibeln skulle ha uppenbarat den absoluta sanningen och att vi kristna helt enkelt är skyldiga att tro allt som står i den är inte vanlig ens bland dem som kallar sig kristna!

Är då Bibeln otydlig, vag eller svårtolkad? Nej. Den som läser i Bibeln för att få reda på vad det står där finner, att där klart och tydligt framställs vilka anspråk den har. Bibeln är Guds eget ord. Den har ett viktigt budskap som vi ska ta vara på helt och hållet. Jesus sade i missionsbefallningen: Lär dem att hålla allt jag befallt er. Vill vi vara kristna har vi inget val, vi tror allt vad Jesus lär oss. Vi får inte kompromissa här. Det som inte stämmer med Bibelns undervisning måste bort. Guds Ord är vårt rättesnöre. Det är det vi ska tro, och det är det vi ska predika och vittna om för alla människor. Lutheraner firar inte gudstjänst med vilket innehåll som helst, utan endast med det som stämmer med Bibeln. S:t Pauli evangelisk-lutherska församling verkar för att alla som vill skall få möjlighet att fira en biblisk gudstjänst, med fulltonigt bibliskt innehåll. Vi inbjuder alla att ta del av helt och hållet bibeltrogen undervisning. Något annat innehåll ska vi inte acceptera. Som sankt Paulus sade i Efesus: Jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan. (Apg. 20:27)

Går man så till de lutherska bekännelseskrifterna, finner man att detta också var reformatorernas ståndpunkt. Människor med goda samveten ropar efter sanningen och riktig undervisning från Guds Ord, och för dem är inte döden så bitter som att tvivla på en punkt; därför måste de söka var de kan finna undervisning. (Tyska texten till apologin, Triglot s. 290)

Summerat: Den kristna tron är till sitt egentliga väsen förtröstan, men inte vilken förtröstan som helst, utan förtröstan på Bibelns Gud. Därför är det livsviktigt att bevara Bibelns undervisning i alla stycken.